I blekingska fågelmarker

Här kommer jag att redovisa lite funderingar och visa lite bilder från mina irrfärder i den blekingska myllan.

Nu är det nog nära...eller?

Ytterligare en vecka har gått i väntan på våren som inte har visat sig särskilt mycket. Iskalla nätter och några dagar med dagsmeja varvat med iskalla nätter och dagar med bitande nordostan, snöbyar och minusgrader. Ute på udden är det bistert och igenfruset men gäss och gravänder, som tappert står väntande på isen, vittnar ändå om att det snart slår om. Ibland får de ett vårystet ryck och börjar härja med varandra som om de redan strakat ut reviren och lagt äggen.

Jag var uppe vid skogsbygden igår och skulle inspektera snö- och isläget vid knipsjön och mina gömslen. Det var ingen munter syn ska jag säga. 3 decimeter snö och en is som inte kommer att släppa än på ett par veckor, i bästa fall ska man väl tillägga! Passade i alla fall på att byta ut den alltför låga gamla trästolen mot en sprillans ny lite högre barstol inhandlad på IKEA. Nu ska det skålas i gömslet så fort våren kommer!


Det gäller att vara ordentligt påpälsad när man är ute på gåssafari denna våren.


Ute på isen stod grågässen tappert och inväntade sydvästvinden som förmodligen blir startskottet på vårens häckningssäsong.


Emellanåt får ett par dagens tillfälliga vårryck och börjar bråka med övriga gäss för att därefter ta till vingarna och kanske se sig om efter en boplats.


Samma visa hos kanadagässen...


..och så flyger vi iväg en bit!


Dags att käka lite gräsrötter och dricka lite.


Visst är det vackert med is men i ärlighetens namn så börjar jag tröttna...


Och förmodligen känns det även lite långtråkigt för gässen och sångsvanarna ute på slätten som nu stått på samma ställe i 3-4 veckor!

När jag återkommer nästa gång hoppas jag kunna presentera lite nya (riktiga) vårtecken.

Postat 2013-03-24 16:30 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Bland örnar och kometer i skymningen

Det här med astrofoto är inte speciellt lätt utan specialtillbehör har jag fått lära mig nu efter tre försök att fota kometen pan-STARRS! Först var det moln och isande fingrar som gjorde att det sket sig. Vid andra försöket var det isande fingrar och otillräckligt tålamod. Men skam den som ger sig. Ett tredje försök i går kväll gjorde i alla fall att jag fick se kometen och kunde ta ett par dokumentationsbilder med stora telet. Att den skulle vara så ljussvag som den var trodde jag inte. Nu resulterade i alla fall de tre kvällutflykterna i lite andra trevliga bilder. Kacklande revirhävdande grågäss, hoande sångsvanar och hungriga havsörnar i siluett mot röd eller blå is/himmel gjorde att att jag nästan kunde glömma den bistra kylan som fick mina fingrar att värka! Här kommer några bilder från kvällarna.


Svanarna låg i den lilla vaken som nästan var igenfrusen.


Några grågäss kom flygande och landade i närheten.


..allt medan nymånen lös starkare och starkare.


Ute på isen stod ett kanadagåspar och kacklade. Kanske hävdade de sitt nyfunna revir eller så var det bara svordomar över vintern som åter tagit Blekinge i sitt grepp!


Plötsligt blev det fullt uppflog och ett förskräckligt skränande och kacklande då en havsörn drog förbi.


Till slut fick jag syn på kometen då jag för femtielfte gången svepte med handkikaren över kvällshimlen i väster. Slutet gott allting gott. I morgon åker jag ut för att försöka mig på något helt annat. Då blir det knubbsälar och vårfåglar i strålande solljus som gäller...

 

Postat 2013-03-16 17:19 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Gråväder och långa slutartider

Så var det dags för ännu en helg med gråväder och långa slutartider. Under hela november-december fram till dags datum har jag, med kameran i handen  sett solen skina 7 timmar! Med tanke på att jag varit disponibel med min kamera 3 dagar i veckan så ter sig detta som ett blekingerekord i dysterhet. Nej, är det så att man är en naturfotograf med förkärlek för sol, klart ljus och mättade färger så är det väl bara att inse att man under denna tid på året ska befinna sig någon annanstans. Lite glädjande var det i alla fall förra helgen, då jag under en tur till den yttersta skärgårdsön, fick fina fotomöjligheter på några knubbsälar som nyfiket närmade sig och visade upp sig utanför "Ålaboden" på Utlängan. I övrigt gav inte turen särskilt mycket vad gäller djur/fågelfoto. Nu blåste det i alla fall inte så man var tvungen att hålla i hatten vilket har varit mer regel än undantag här nere vid landets blåshål nummer 1. Hemma igen efter en heldag ute vid det yttersta havsbandet kunde jag glatt konstatera att det blev härliga (trots att de var grå) bilder på de pigga havsdäggdjuren.


Knubbsäl vid "Ålaboden"

Glad blev jag också idag då jag, efter att tagit lite testbilder med mitt nya walkaroundtele, senare vid datorn studerade bilderna från Canon 400/5,6 + 40D. Med 800 iso och handhållet (axelstativ som alltid) på 1/500 var ändå många av bilderna "kornskarpa" i 100% utsnitt. Och autofokusen... Här talar vid om rapp skärpeinställning! Det här telet kommer jag att ha mycket nytta av framöver nu när mitt nästan 20 år gamla 300/4 får gå i pension och förpassas till hyllan för prylar som kan vara bra att behålla. Nu inväntar jag bara morgondagen som förhoppningsvis kan bjuda på några soltimmar till min ljustörstande själ och lite färgglada fågelbilder till den annars så grådaskiga  decembermappen!


Knölsvanar med Utklippan i bakgrunden 7 km ut i vildhavet
Postat 2008-12-13 14:28 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera