Vi var vid världens ände

Det finns många orter i Sverige där namnet köping ingår. Varför är det så? Utan att fördjupa oss för mycket i det kan man säga att det en gång i tiden, under 1600-talet,  handlade om rättigheter till handel. Det var handelsplatser som inte hade fulla stadsprivilegier men som med stöd i vissa regelverk ändå fick bedriva handel. Med tiden har ordet köping vävts in i många ortsnamn.

Under denna irrfärd besökte vi tre ”köpingar” som vi tyckte verkade intressanta och som vi inte kände till så väl sedan tidigare, det var Linköping, Söderköping och Norrköping. På turen till dessa ”köpingar” visade det sig också omöjligt att inte konfronteras med Göta kanal. Ett mycket fascinerande ingenjörsverk och många gånger ett vackert inslag i naturen. Vi var i Söderköping alltså i närheten av där Göta kanal börjar. Vi såg också sluss-systemet i Berg, vi övernattade på en ställplats utefter kanalen, vi fikade vid kanalen i Motala och vi stannade till i Sjötorp där kanalen slutligen mynnar ut i Vänern.

Vi kan bara konstatera att Sverige är mycket vackert under sommarperioden och att det finns mycket intressanta att beskåda inte minst alla välbevarade miljöer som påminner om landets industrialisering under, i första hand, 1800-talet.

Den 8 augusti besökte vi Bergs slussar som är en imponerande plats utefter Göta Kanal inte långt från Linköping. Här tar sig båtarna upp från sjön Roxen via 8 slussar till den högsta punkten.

Här ses sjön Roxen längst ner och alla slussar som krävs för att ta sig upp till Bergs gästhamn. Därefter finns ytterligare ett par slussportar för att ta sig upp till den högsta punkten ditt nivåskillnaden är nära 19 m.

Det var många besökare vid Bergs slussar. Inte minst denna coola MC-jycke som gärna åkte hoj med husse.

Gamla Linköping är ett spännande projekt där man skapat ett friluftsmuseum genom att flytta gamla byggnader från Linköpings centrum under 1950 -60 talen. Det har blivit en hel stadsdel med flera kvarter som återger hur det såg ut förr i världen.

Gamla Linköping sjuder av aktiviteter genom butiker, museala inrättningar, restauranger och caféer.

Efter besöket i gamla Linköping hittade vi en fin ställplats att övernatta på utefter Göta Kanal. Det är genomgående vackra miljöer utefter kanalen. Här låg en hästgård eller ett stuteri på motsatta sida av kanalen.

Den 10 augusti kom vi till Söderköping där vi bland annat klättrade upp på berget som har en magnifik utsikt över staden. I förgrunden Göta Kanal.

I hamnen i Söderköping åt vi en härlig glasskreation på "Glassrestaurangen".

Efter Söderköping ledde turen vidare till den tredje köpingen på vår tur nämligen Norrköping. Mitt i centrala staden ligger Norrköpings industrilandskap som är gamla industribyggnader belägna i och vid Motala Ström. De första byggnaderna kom till i slutet av 1700-talet. Här har funnits kraftstation, pappersbruk och framför allt Holmens Bruk. Idag är byggnaderna smakfullt renoverade och rymmer en mängd olika verksamheter. Bland annat muséer, konferenscentra och Linköpings universitets Campus Norrköping. Den trekantsformade byggnaden på denna bild kallas för strykjärnet och inrymmer Arbetets museum.

En exteriör från industrilandskapet målad i det som kallas för Norrköpingsgult.

Som de flesta känner till så tillhör  IFK Norrköping en av landets främsta fotbollsföreningar. Laget har blivit svenska mästare 13 gånger. Denna dag, den 10 augusti, när vi var på besök  skulle det vara match mot Hammarby "Bajen" på idrottsplatsen Nya parken. Vi hamnade mitt i det supportertåg som tydligen går genom staden några timmar innan matchstart. Tåget var flera 100 meter långt och eskorterades av polisbilar. Bajenfansen var flest i tåget och definitivt de mest högljudda. Många var glada intresserade supporters men det fanns också de som hade en mer aggressiv framtoning (huliganer?). När de såg att jag fotograferade tåget skrek de hotfullt "inga kameror, inga kameror".

Här är det Hammarbygrönt i kontrast till de Norrköpingsgula byggnaderna.

Efter en övernattning utanför Norrköping begav vi oss nästa dag förbi Kålmården och tog en av Vägverkets färjor över Bråviken till Vikbolandet. Längst ut på på denna halvö ligger den pittoreska orten Arkösund som har en egen liten hamn.

Vi åt lunch på Arkösunds Hamnkrog där Ulla äntligen hittade favoriträtten stekt strömming med potatismos och lingonsylt. 

Visst låg Arkösund långt ut i skärgården men vi visste inte att vi kommit till "Världens ände". Ja, det var bara att vända om.

På vägen hemåt igen så stannade vi till på ett trevligt café i Motala som låg alldeles intill Göta Kanal. Vi såg också en fotoutställning av hög klass med nordiska fotografer i en byggnad alldeles intill.

Den 12 augusti nådde vi fram till Sjötorp där Göta Kanal mynnar ut i Vänern efter den ca 19 mil långa sträckningen genom mellansverige. Nästan obegripligt att kanalen till stora delar grävts för hand av 58 000 soldater. Baltzar von Platen var den person som fick det kungliga uppdraget att bygga kanalen. Första spadtaget togs 1810 men hela kanalen stod inte färdig förrän 22 år senare 1832. En del ekonomiska bekymmer försenade projektet.

Här mynnar Göta Kanal ut i Vänerhavet och härifrån kunde man sedan ta Trollhättekanel och komma ut vid den svenska västkusten och därifrån vidare ut på världshaven.

Efter Sjötorp övernattade vi vid Södra Rådas gamla kyrka. En av Sveriges äldsta träkyrkor som byggdes i början av 1300-talet. Tyvärr ödelades kyrkan helt genom en anlagd brand 2001. Kyrkan ansågs då vara en av Sveriges förnämsta medeltida byggnader. Kyrkan var fyll av hantverk och täckt från golv till tak med målningar. År 2007 påbörjades en rekonstruktion av kyrkan där man med gammal teknik och redskap byggde upp kyrkan igen.