Denna blogg ska handla om mig och min frus irrfärder runt om i världen. Dessa turer ska beskrivas i ord och bild. Slår man upp ordet irrfärd så kan det betyda "planlöst kringflackande", "resa utan mål", "på villovägar", "fåfängt sökande efter mål". I Odyssén beskrivs Odysses irrfärder som att det handlar om ”veteranernas kvardröjande dragning till spänning”. och ”tärningen måste kastas då många lider av stor uttråkning som civila”. Björn & Ulla Eliasson

Charters Towers - att gå på guld

Häromdagen (den 12 mars) irrade vi iväg till den lilla staden Charters Towers som ligger ungefär 13 mil sydväst om Townsville. Idag har Charters Towers runt 8 000 innevånare och trakten runt staden är väldigt glesbefolkad. Hur kom det sig då att Charters Towers växte upp just där den gjorde?

Förklaringen är att i början av 1870-talet var det några personer som hittade guld där. Detta utvecklades till en riktig guldrusch de kommande årtionden. Lycksökare från en stor del av världen sökte sig dit. Det fanns även svenskar med bland dem som grävde efter guld. Staden växte snabbt och hade som mest 25 000 innevånare i slutet av 1890-talet. Stadens faciliteter byggdes ut med hotell, restauranger, teatrar och idrottsarenor. Ja allt ansågs finnas där så man kallade staden för "The World". En rad pampiga byggnader anlades också under perioden. Än idag finns Stock Exchangebyggnaden kvar där guldpriserna noterades, Telegraph Office från 1890 som svarade för kommunikationen med övriga världen och ett pretentiöst City Hall ståtar i änden av huvudgatan. Men i slutet av 1800-talet minskade guldproduktionen och runt 1910 – 1920 var det över. Staden minskade och övergick mer till att bli en jordbrukstrakt.

Visst kändes det speciellt att vandra omkring på gatorna i centrala Charters Tower bland de pampiga byggnaderna från 1880-talet och veta att under fötterna fanns hundratals gamla gruvgångar. Det var också speciellt att ta en fika på Stock Exchange som idag bland annat är café.

På vägen till Charters Towers så passerade vi en imponerande flodbädd och tänkte att den måste fotograferas. Det fanns två broar över floden en för bilar och en för tåg. För att kunna komma åt att fotografera flodbädden var jag tvungen att klättra ner på sandbanken. På vägen tillbaks upptäckte jag denna informativa skylt. Jo då, jag är fortfarande intakt.