En husbil är inget självspelande piano

Tro det eller ej men det är faktiskt svårt att hinna med allt som pensionär. Ja, det hade jag ju aldrig trott på själv för några månader sedan men så är det är faktiskt.  Vi hinner inte uppdatera bloggen så ofta som det borde göras. En prioriteringssak naturligtvis men vår rutin har blivit att gå upp och äta frukost och sedan göra bilen klar för nästa etapp. Att resa med husbil är bekvämt, du har alltid ditt hem med dig, men en husbil är inte ett självspelande piano. Med regelbundenhet kräver den underhåll. Lite beroende på situationen gör vi detta antingen på morgonen, under dagen eller mot kvällen. Bilen behöver med vissa intervaller tömma gråvatten och latrin, fylla färskvatten, diesel och gasol. När vi sedan kommer till en ny destination så är det ofta någon attraktion som ska besökas och fotograferas. En medeltida stadskärna, en ringmur, en katedral, en borg, ett slott eller något annat spännande. Dessutom skall vi oftast inhandla mat och annat. Väl tillbaks i husbilen ska det lagas mat, ätas och diskas. Därefter brukar vi se till att titta på svenska nyhetssändningar på TV (Rapport) för att hålla oss något så när uppdaterade om vad som händer i världen och Sverige. Därefter ska dagens bildskörd laddas ner till datorn och redigeras. När jag sedan sätter mig  framför datorn för att producera blogginlägg är det inte sällan jag somnar med  näsan i tangentbordet. Ja och sedan börjar det om nästa dag igen. Det är ett ”hårt liv” men enormt berikande.

För att bli mer i fas med verkligheten gör vi nu ett hopp till dagens dato. Idag, den 7 december,  står vi uppställda på en plats i staden Alportel i Portugal i regionen Algarve. Vi har för visso stått här sedan den 5 december men idag fattade vi beslutet och bokade in platsen ända till den 2 januari 2026. Det var alltså idag vi ”flyttade in” på riktigt och det blir alltså här vi kommer att tillbringa jul och nyår.

Nu när vi står stilla på en och samma plats i cirka en månad så ska det väl inte hända så mycket utan att det också ska kunna bli tid att täcka upp luckan i rapporteringen. Jag tror det när jag ser det men ...  Sedan senaste blogginlägget från Salamanca har vi också besökt Badajoz i Spanien och Evora, Mina de S Domingos och Alcoutim i Portugal. Vi återkommer till de ställena men nu idag och en månad framöver är vi alltså i Alportel i Portugal.

Alportel är en typisk Portugisisk småstad med en del äldre kvarter och en del modernare. Det typiska är smala gator med vitkalkade stenhus som ofta har  en del färginslag och vackra tegeltak.

Stadens största kyrka. På byggnaden står det 1881 men läser man om kyrkan så har det funnits någon form av kyrkobyggnad på samma plats sedan 1600-talet.

Ett annat typiskt inslag i arkitekturen är de vackra skorstenarna.

Kyrkan ur en annan vinkel.

När det är tvättdag så hängs tvätten upp för torkning i solen där det finns plats.

Tvätt finns på många olika ställen.

Ett hörn i staden som en gång kanske har varit en musikklubb med tanke på vinylskivorna och mikrofonen som pryder fönstret på övervåningen?

En skir muralmålning på en vägg.

En av stadens pizzerior med en originell utformning.

Från Alpartel har man 265 km till huvudstaden Lissabon.

Helt ovetandes upptäckte vi att Alpartel hade julmarknad med underhållning just denna dag, den 6 december. Vi fick bland annat ta del av stadens eget Brassband som spelade julmusik. Just här var det Jingel Bells.

Orkestern bestod av både unga och gamla musikanter och det lät väldigt bra.

Här var det mässing för hela slanten.

Har man denna utstyrsel måste det ju bli en ren ton.

Ungdomarna kunde ta sig en tur i tomtens släde.

För vissa fanns det mycket att upptäcka. Vart skulle man ta vägen?

För den som kände för det serverades julfika.

Även tomtar kan bli lite trötta.

Och så det exotiska inslaget av snö! Nja snön producerades av en "snökanon" som sprutade ut skumflingor.

Skumsnöflingorna kändes nästan som vår blötsnö hemma men var mycket uppskattade.

Stort snöoväder.

Den som så ville kunde få ansiktsmålning.