The Grey Nomads tar över
Efter att vi under de senaste veckorna börjat tillbringa allt mer tid med att fara runt i vår husbil kan vi konstatera att vi ingalunda är ensamma om detta levnadssätt. Det är ingen nyhet att när man intresserar sig för något speciellt så ser man det överallt. Det gäller definitivt husbilar. Herregud vad husbilar det finns på våra vägar. Det måste ha skett en explosionsartad utveckling av antalet husbilar de senaste åren. Husbilar finns i mängder av varierande fabrikat, storlek och utförande. Registreringsskyltarna visar också att de kommer från många olika länder på den europeiska kontinenten.
Man kan fråga sig om vi européer i ännu större utsträckning än förr har blivit nomader igen? Nomader är de folkgrupper vars samhällsorganisation och försörjningsmönster är förbundna med ett icke bofast levnadssätt. Nomader lever ofta i mobila typer av bostäder (Wikipedia). Nomader definieras också som tillhörande folk som icke har fasta boplatser utan vandrar från plats till plats (fritt efter SAOB). Historiskt sett flyttade nomaderna runt för att hitta bra förhållanden till sin boskap eller till sitt jordbruk. Det var livsbetingelserna som krävde att man flyttade runt. Tänk till exempel på samerna och dess rennäring.
Istället för att följa boskapen eller jordbruksbetingelser tycks det idag istället vara jakten på varmt och soligt klimat, nya upplevelser och en nyfikenhet på nya kulturer, miljöer och människor som är drivkraften. En sorts pathfinder. Detta i motsats till tidigare när nomadlivet var en nödvändighet för försörjningen så verkar det idag vara raka motsatsen. Idag krävs att man inte är bunden till en speciell plats, till exempel en arbetsplats. Det krävs att man fritt under kortare eller längre perioder själv kan disponera sin fritid, semester eller pension. Istället för att det har varit en förutsättning för en inkomst så kostar det idag en hel del.
De moderna nomaderna, det vill säga husbilsåkarna, verkar vara en speciell sorts människor som känner gemenskap och samhörighet med varandra. Detta yttrar sig till exempel genom att man höjer handen till en hälsning så fort man möter en annan husbil på vägarna. Det spelar ingen roll om man känner chauffören sedan tidigare eller inte. Det spelar inte heller någon roll vilken nationalitet det är på ekipaget.
En annan iakttagelse vi gjort under vår korta tid på vägarna är att 90 % av de som kör en husbil är äldre män (dock icke statistiskt säkerställt). Sannolikt är det pensionerade sådana på 65 plus med den så kallade ”grå tinningens charm”. Ibland annat Australien kallas företeelsen för ”The Grey Nomads”.
Vi kom iväg sent på eftermiddagen/kvällen den 11 juni på vår rundtur i ett sommarfagert Sverige. Den första etappen blev inte så lång utan gick från vårt hem i Sörby/Lakene i Värmland till skärgårdsområdet i Kristinehamn.
Under nästkommande dag kom vi fram till den gemytliga staden Hjo invid Vätterns strand. Här är ett exempel på de fantastiskt välbevarade gamla trähusen som finns i staden.
Den välkända fyren i hamnen i Hjo.
En fin gamal ångbåt för rundturer på Vättern låg i hamnen.
Innan vi kom fram till Hjo passerade vi också Göta Kanal och kanalhotellet i trakten av Karlsborg.
Ett av målen för vår rundtur var att delta vid vårt äldsta barnbarns studentfirande i Värnamo. Felicia gick det fordonstekniska programmet och har redan veckan efter examen fått sommarjobb som långtradarchaufför. Hon ska köra en fullång tradare med släp ner till södra Sverige. Det låter betydligt mer avancerat än att köra husbil.
Efter två dagars studentfirande i Värnamo och Bredaryd i Småland åkte vi vidare mot bekanta i Falkenberg. Innan vi kom till Falkenberg så övernattade vi vid en kraftverksdamm i Ätran.
Efter vårt besök i Falkenberg styrde vi sedan kursen norrut igen och gjorde ett nedslag hos släktingar i Mölnlycke. Vi åkte vidare och slog nattläger vid Gräfsnäs slottsruin som ligger mellan Allingsås och Trollhättan.
Vattenkraft i Gräfsnäs om än i mindre format än vid Ätran.
Slottet i Gräfsnäs har brunnit ned vid tre tillfällen med exakt 100 års mellanrum men sedan byggts upp igen. Byggnaden har genom tiden haft olika skepnader men ursprunget var en kungsgård från 1100-talet.
Ställplatsen i Gräfsnäs för husbilar var idyllisk och lugn så här innan den riktiga turistrusningen kommit igång.
Efter en övernattning i småbåtshamnen i Ed i Dalsland rullade vi vidare genom landskapet och hamnade i Bengtsfors. Där dök det plötsligt upp en skylt som hänvisade till "Halmens Hus" och naturligtvis var vi tvungna att undersöka det. Halmens Hus låg högt uppe på ett berg och hade en vacker utsikt över trakten.
I Halmens Hus var det ett museum som berättade historien om hur halmen använts och vilka produkter som gjordes av den. Bland mycket annat fanns naturligtvis t ex halmhattar.
Halmens Hus och Museum högt på ett berg i Bengtsfors.
Utsikten över Bengtsfors var god.
På den sista etappen hem stannade vi till i Åmål för att äta lunch.
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
Hjo känner jag igen, vi återkommer ofta till den staden och vi gillar den fina stadsparken med de gamla villorna från kurortstiden.
Fina bilder på bil och utflyktsmål!
//Anders
Jag önskade er välkomna till husbilslivet. Vi köpte husbil för fyra år sedan efter att ha haft husvagn i många år. Och det är toppen att kunna ta med sig sitt egna boende när man hälsar på släkt och vänner, precis som ni verkar ha gjort när ni var på barnbarnets studentfirande.
Du visar fina bilder från er resa och vi gillar också Hjo, vi försöker komma dit minst en gång per år. Stadsparken mellan campingen och staden är fantastiskt fin, speciellt för oss som har hundar. Jag gjorde en blogg om årets besök tidigare i våras.
//Anders