Uppbrott

Måndagen den 9 mars var det så dags för oss att bryta upp vårt vinterläger i Algarveregionen i Portugal. Efter att ha tillbringat 3 månader i Alportel kändes det lite vemodigt att lämna vårt tillfälliga ”hem” i Portugal. Livet på en ställplats innebär att man träffar många människor som kommer med sina husbilar för att oftast stanna 1 - 5 dygn. Vår ställplats rymde 26 bilar och det var stor omsättning på besökarna. Så under dessa 3 månader har vi träffat mängder med olika människor som främst kommit från Spanien, Portugal, Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Storbritannien, Danmark och Finland. Under några dagar var vi faktiskt 5 svenska bilar på plats. Men det är sällan man hinner bli mer bekant än att man hälsar på varandra. Några som också varit ”långliggare” har man pratat lite oftare med och lärt känna lite mer. En av de svenska bilarna som stått ungefär lika länge som oss blev vi lite mer bekanta med. Något vi konstaterat är att ca. 95% av alla husbilsresenärer har hundar med sig i bilen. Vi som inte hade hund kände oss definitivt i minoritet.

Helgen innan vi lämnade platsen i Alportel tog vi oss en sista tur i området och besökte staden Faro som du kan se nedan.

Detta är en bild på "managern" Juan på vår ställplats i Alportel. Förutom att han var väldigt vänlig och serviceminded så hade han tre katter som han verkligen vurmade för. Efter att katternas mamma blivit påkörd hade han bestämt sig för att ta hand om de tre kattungarna som hon lämnade efter sig. På dagarna när han var på plats på ställplatsen så gick katterna fritt på området. Varje gång han skulle lämna platsen så såg han till att katterna blev instängda på hans kontor för han var livrädd att även dessa skulle bli överkörda. Två av katterna lyckades han oftast lätt locka till sig genom att skramla med en påse kattgodis. Den tredje däremot ville inte så lätt låta sig fångas in. Den gillade uppenbarligen inte att bli instängd. Detta resulterade i att Juan fler gånger om dagen fick locka, lura och jaga katt nummer tre. Trean kunde var rätt retlig och cirklade runt på området men så fort Juan kom närmare än en meter så hoppade hon undan eller hoppade upp i ett träd. Ibland kunde det ta upp mot en timme för honom att få in den sista katten. Juan var verkligen en stor djurvän som var väldigt orolig för sina katter.

Här är det svenska paret Dennis och Gisela som anlände till ställplatsen några dagar före oss och lämnade ett par dagar innan vi gav oss iväg. De stod alltså också på platsen i cirka 3 månader.

Även när man lever husbilslivet så behöver man tvätta emellanåt. Visserligen fanns det tvättmaskiner på vår ställplats men de var ofta upptagna och långsamma. Så det som var effektivare var att åka till någon offentlig tvättautomat som den på bilden ovan. Detta var inget jag sett i Sverige tidigare men var ett fenomen som fanns över allt i de delar av Europa som vi åkte igenom. På vissa köpcentrum och större livsmedelskedjor stod liknande maskiner. Här två tvättmaskiner (Lavar) och en torktumlare (Secar) som man kunde använda sig av genom att betala med kreditkort.

Lördagen den 7 mars gjorde vi en sista utflykt innan det var dags att lämna Portugal. Färden gick till staden Faro belägen vid Algarvekusten. Här möts historiska byggnader, smala gränder och ett avslappnat tempo som känns typiskt för regionen. Stadens gamla centrum, Cidade Velha, är omgärdad av gamla stadsmurar och bjuder på vackra kyrkor, trivsamma kaféer och en genuin portugisisk atmosfär.

Här en av många trivsamma restauranger i Faros gränder.

Faro hade även en hel del gatukonst i form av väggmålningar. Denna gränd tycker jag kompletterar målningen på ett bra sätt så att allt blir ett stort konstverk. De typiska portugisiska dekorfärgerna på husen och den lika typiska slitna fasaden bildar tillsammans med gatubeläggningen en fin helhet tycker jag.

På Faros gator fanns gott om gatumusikanter. Här en saxofonist.

Många av husen i gränderna var målade i starka färger och som här även dekorerade på annat sätt.

På ett torg i Faro såg vi en utomhusfotoutställning med bilder tagna i Gaza.

Kyrkorna i dessa länder är oftast rikligt utsmyckade med en mängd "pråliga" utsirningar, skulpturer och som i detta fall ett krucifix.

Faro har även en internationell flygplats med anslutningar till många europeiska länder. Flygtrafiken har ökat mycket de senaste åren och uppgick 2025 till 15 miljoner resenärer. Här ett Ryanairplan på väg att landa.

Som sagt så lämnade vi vår Portugisiska "hemort" måndagen den 9 mars. Vi for då till en ställplats som låg i Puerto Gelves, en småbåtshamn vid floden, i en förort till Sevilla.  Den 10 mars så traskade vi runt närmare 2 mil i den spännande staden Sevilla. Bland annat fascineras vi av de smala gränderna i den gamla delen av staden. 

Det fanns gott om gatukonstnärer i Sevilla. Här en av dem som målade miniatyrtavlor.

Storasyster ser dig! Så kunde det kännas när de färgglada spårvagnarna passerade dig.

Mitt i Sevilla ligger det som kallas Plaza Espania. En imponerande anläggning med fina byggnader och vattenkanaler.

Ett inslag på Plaza Espania är den färgglade keramikkonst som bildar sittplatser runt torget. Många av Spaniens största städer finns representerade med en utsmyckad sittplats. Här är Ulla i Cadiz.

På gator och torg i Sevilla kan man få se flamencodans om man har tur.

Ett förhållandevis nytt inslag i Sevillas skyline, som stod klart 2015, är det runt 40 våningar och 180 m höga Torre Sevilla. Skyskrapan innehåller bland annat kontor, ett hotell och runtomkring ligger ett stor köpcentrum.

En annan spektakulär sevärdhet är Las Setas de Sevilla, eller "Sevillas svampar". Det är en enorm träkonstruktion, av finsk furu, som dominerar Plaza de la Encarnación i Sevillas centrum. Konstruktionen består av sex gigantiska parasolliknande strukturer som är byggda helt i trä, vilket gör den till en av världens största träbyggnader. Las Setas har en utsiktsplattform och promenadgångar längst upp där man får en spektakulär utsikt över stadens takåsar.

Las Setas.