Vi tog kostigen till vattenfallet

Äntligen, söndagen den 6 april kändes det som om vädret stabiliserat sig och många av de varningar för översvämmade och raserade vägar hade dragits tillbaka. Mycket av allt vatten som kommit ner hade sjunkit undan så vi bestämde oss för att ge oss iväg på en flerdagstur norrut i Queensland. Vårt första mål var Wallaman Falls som är Australiens högsta vattenfall där vattnet störtar fritt 269 m ner. Området nedanför berget består av enorma jordbruksmarker där man i första hand odlar sockerrör men det finns även en hel del boskapsfarmer. Detta område var vi tvungna att ta oss igenom för att komma till bergets serpentinvägar upp. Vi befann oss ju nästan nere på havsnivå och fallet är beläget 540 m över havet så det blev en hel del snirklande uppför.

Bitvis var det grusvägar genom sockerrörsfälten.

Lite längre fram stötte vi på ett för oss ovant fenomen. Kreaturen hölls betande längst vägen. Det var stängsel 10 m ut från vägen på båda sidor så djuren hölls kvar på vägen. Fint bete på sidorna men vägen blev som en gödselstack.

Det fanns också gott om vattenhål efter allt regnande där djuren samsades. 

Även några hästar bland all nötkreatur.

Wallaman Falls med en fallhöjd på 269 m var en imponerande syn.

Wallaman Falls.

En av Queenslands imponerande fjärilsarter är Papilio Ulyssesfjärilen som är rätt ovanlig. Den finns främst i bergstrakter i norra Australien och Indonesien. Får man syn på dem så rör de sig hela tiden och blir därför svårfotograferade. Här fick jag syn på dem högt i ett träd. Deras vingar är ca. 10 x 10 cm.

På sepentinvägarna ner från vattenfallet stötte vi på ett par kreatur som troligen gett sig ut på upptäcksfärd från fälten/vägen där de annars hör hemma.

Efter turen till vattenfallet avslutade vi med en middag på en lokal pub - Cloakey´s Pub. Puben har funnits länge på platsen men varit nedlagd några år. Nu med nya ägare har den renoverats och återuppstått. Deras specialité var lokalt kött som de själva rökt. Vi fick en bricka med 5 sorters kött och tillbehör. Vi har aldrig ätit så mört och välsmakande kött.

Imponerande träd bland sockerrören.

Lena Holm 2025-04-13 20:02

Det här var en intressant inlägg men jag blev avbruten då jag skulle skriva en kommentar. Jag har personlig erfarenhet av att långsamt driva nötkreatur längs en väg för att de skulle beta av längs kanterna dvs ta tillvara det fodret. Det var i torrare trakter i NSW och varje grässtrå var viktigt att ta tillvara (på -90 talet då jag jobbade på en gård). Fina bilder från ett vattenfall som jag inte sett, men jag känner igen fjärilarna. Köttdjuren som är korsningar med tropiska raser är också bekanta.
Hälsningar Lena

Besvara