Ytterligare slagfält i den europeiska historien

Vi kan erkänna att när detta blogginlägg skrivs så befinner vi oss redan i Sverige. Men vi har några irrfärder kvar att redogöra för innan vi beträdde svensk mark igen efter att ha varit ute i Europa i runt 7 månader.

Här nedan redogör vi för våra sista sträckor i Frankrike och vår tur genom Belgien.

Den 14 april anlände vi till den lilla sömniga franska staden Mouzon. Vi stannade där i två nätter. Ställplatsen låg centralt och idylliskt placerad vid kanalen som passerar genom staden.

I bakgrunden på bilden syns stadens kyrka som låg precis i centrum. Mouzons gamla kyrka, Saint-Pierre-et-Saint-Paul, har sina rötter i medeltiden och har varit en viktig samlingspunkt för både stadens invånare och pilgrimer genom århundradena. Kyrkan har genomgått flera ombyggnader och restaureringar, vilket speglas i dess arkitektur där både gotiska och romanska inslag möts.

Stadshuset med det sneda tornet är ett av Mouzons mest karakteristiska landmärken, och det säregna tornet tros ha fått sin lutning på grund av markens sättningar under byggnationen.

En av Mouzons största verksamheter har varit filttillverkning. På bilden syns den gamla filtfabriken som nu är nedlagd. I likhet med många svenska småorter såg man också många tomma skyltfönster med papp för. Det vill säga många nedlagda butiker. Kvar fanns dock ett alldeles utmärkt boulangeri (bageri) där vi kunde köpa färska baguetter, croisanter och tartaletter.

En fasad i Mouzon var täckt av denna muralmålning. Den var tydligen inspirerad av en av stadens mer kända och aktiva släkter. En av dem hade varit framgångsrik racerförare och någon hade varit pionjär inom flyget.

Den 17 april anlände vi till den franska staden Rocroi. Ställplatsen låg alldeles utanför stadens gamla gröna befästningsvallar.

Staden är särskilt känd för sitt imponerande stjärnformade fort, en typisk befästning från 1600-talet som uppfördes för att skydda den franska gränsen mot Spanien. Staden blev berömd genom slaget vid Rocroi den 19 maj 1643, då den franska armén under hertig av Enghien besegrade de spanska trupperna. Denna seger markerade slutet på den spanska militärens dominans i Europa och var en vändpunkt under Trettioåriga kriget.

Mycket av den gamla fästningen finns bevarad.

Vallarna innehåller många och långa tunnlar.

Stadsplanen för Rocroi är rund. Mitt i staden ligger torget varifrån alla gator utgår som en solfjäder.

I slutet av alla gatorna kan man se fästningens gröna vallar.

Torget är väldigt typiskt franskt, åtminstone enligt den förutfattade uppfattning vi har av hur det ska se ut.

I närheten av Rocroi ligger staden Charleville vilket vi tolkar som Frankrikes svar på Karlstad.

Den 18 april åkte vi över gränsen till Belgien och besökte Waterloo. Ytterligare ett av Europas kända slagfält. Vid infarten till området möttes vi av ovanstående arrangemang. Kanske inte helt välkomnande?

Det första man ser när man närmar sig Waterloo är den pyramidliknande kullen som rest som minnesmärke över slaget. Just när vi var där pågick renovering av det stora lejon som står på toppen av kullen.

 I en helt rund museibyggnad var väggarna prydda av målningar av slaget i Waterloo i en 360-gradersvy.

Slaget vid Waterloo, som ägde rum den 18 juni 1815 i Belgien, är en av de mest berömda striderna i europeisk historia. Här möttes Napoleons franska armé och de allierade styrkorna under ledning av den brittiske hertigen av Wellington och den preussiske fältmarskalken Blücher. Efter en lång och hård kamp besegrades Napoleon, vilket satte punkt för hans herravälde och markerade slutet på hans kejserliga epok.

Vid slaget i Waterloo den 18 juni 1815, som pågick i endast 9 timmar, beräknas det att omkring 45 000 soldater stupade, blev sårade eller saknades. Av dessa var ungefär 22 000 från Napoleons armé och 23 000 från de allierade styrkorna, vilket visar på hur blodigt och avgörande slaget var för Europas historia.

I museet i Waterloo fanns denna situation iscensatt med dockor i dåtidens uniformer. Det är ett antal av Napoleons generaler som planerar de kommande striderna. 

Det var ungefär 200 trappsteg upp till lejonstatyn på minneskullen.

Väl uppe på kullen kunde man blicka ut över de fält där slaget utkämpades för 210 år sedan. Idag är det bördig jordbruksmark.

... och sedan var det 200 steg ner igen. Till vänster ses den runda museibyggnad där 360-gradersmålningen av slaget fanns att beskåda.

Runt minneskullen fanns män iklädda dåtidens uniformer.

Efter besöket i Waterloo hittade vi en lantligt belägen ställplats. På ängarna runtomkring gick det hästar och betade och precis bredvid låg en modellflygklubb som visade upp avancerade flygningar med sina modellplan som var ungefär en meter långa.