Nöjd med min nya rigg. Och jag tror att Tri-X var bättre förr.

Nu nördar vi till det.


Äntligen en lyckad rigg för att digitalisera film, negativ eller dia.

 
Nu kan jag snabbt och enkelt ta fram grejorna som behövs för att fotografera av film med riktigt bra kvalitet.
Kameran är kopplad via USB och fjärrstyrs via datorn. Ljusbord med filmhållare gjord av kartong, lim och tejp.
Själva finessen är stativet. Underst en kraftig klämma "super clamp", i den en tiltbar extra-pelare för kamerastativ. Macro-objektivet är fäst med en kulled som i sin tur fästs på mittpelaren.
Kameran blir stadig, höj och sänkbar och kan vinklas hur som helst. Det oranga vattenpasset till höger lägger jag på kameran så att kameran verkligen blir parallell med filmplanet.

Jag behöver aldrig pilla på själva kameran under fotograferingen utan allt styrs via datorn. Man får fullständig kontroll på exponering, absolut kornskärpa och alla andra parametrar.

Detta gör det ännu roligare att fortsätta med analog film. Hittills har jag fumlat med trebensstativ och aldrig fått det att fungera smidigt.
Nu behövs det heller inte någon investering i ett reprostativ.

HUR BLIR DET DÅ?
Det blir väldigt bra. Givetvis ska bilden vara bra men digitaliseringen blir perfekt.
För att få ett liknande resultat med filmskanner så måste man ha en Imacon, Nikons eller Reflectas bästa skannrar. Och massor av tid, väldigt mycket tid.

 


Robert ca 1980-81. Från negativarkivet. Film Tri-X

Nu till det nördiga.
Jag har hört många gånger att dagens Tri-X inte är lika bra som den var när jag tog dessa två svartvita bilder för 4o är sedan.
Nu kan jag inte jämföra direkt mot dagens Tri-X  för jag använder  Ilfords eller Fomapans filmer och jag kommer att pröva Kentmere.
Men ändå. Gamla Tri-X var riktigt bra, jag och min kompis använde filmen flitigt, oftast framkallad i D76 1+1.
Vanligtvis exponerade vi efter 400 ISO men upp till 1600 ISO gick också bra. 
Ilford HP5 är annars min favofilm jämte den lite långsammare FP4.
Tri-X och HP5/FP4 har gemensamt det traditionella kubiska kornet. Kornen är lite större och emusionen är lite tjockare än hos film med T-korn som TMAX och Ilford DELTA. Det gör att filmen är bättre på att samla ljus. Man får en annan tonkurva med bättre teckning både i riktigt mörka och ljusa partier samtidigt.
Men det är en smaksak vilken typ av film man gillar och hur man framkallar den. Man kan styra kontrast och tonomfång väldigt mycket med val av framkallare.
Kodaks filmer är nu omotiverat dyra jämfört med konkurrenternas.

 


Shawn ca 1980-81 (från samma film som bilden ovan på Robert)

Kanske skiner Tri-X som bäst i något mjukare ljus med sin kornstruktur och tilltalande skärpa, för filmen är skarp.
Det krävs bra optik i kameran också om man är ute efter skärpa.

HUR VIKTIG ÄR SJÄLVA DIGITALISERINGEN?

För mig betyder kvaliteten på de överförda filerna mycket.
Jag har gått den långa vägen sedan det digitala fotot gjorde entre. Först kom skannern som gjorde att man kunde bearbeta sina negativ och dia i datorn.
Sen kom skrivaren. De första digitalkamerorna kunde inte jämföra sig med film. Revolutionen kom ungefär när Canon lanserade sina första systemkameror som levererade fina bilder. Det var APS-C kameror som t.ex den billiga EOS 300D. Proffsen hoppade på tåget först när APS-H och fullformatarna kom, då dog det analoga nästan ut.

De första skannrarna och skrivarna var dåliga. Flatbädds-skanner med film-tillsats eller dia-lock var inte bra och är det inte idag heller.
Det är endast de bästa och dyra filmskannrarna som kan ge svartvit film rättvisa. 
Men med det sagt så beror det helt och hållet på vilka preferenser man har. Självklart kan man digitalisera och få fina bilder med enklare budgetskannrar.

VARFÖR ÄR DET SÅ?

Svartvit film är skarp och den är finkornig. Har man riktigt skarpa och fint tecknade negativ och verkligen vill återge det digitalt så krävs det hög upplösning, skarp optik och ett stort dynamiskt omfång för att kunna hantera hög kontrast.
När det gäller skannrar så är det den reella uppmätta upplösningen och verkliga dynamiska omfång som gäller, INTE fabrikanternas siffror som är teoretiska.
En vanlig budgetskanner för några tusenlappar brukar marknadsföras som att den har upp till 7000 ppi eller mer i upplösning, tyvärr så stannar det vid ungefär hälften i verkligheten.
Riktig fina och skarpa negativ eller dior i småbildsformat har betydligt högre upplösning än så men det är mycket sällan som dina och mina bilder är så skarpa.
Gränsen för vad som är en bra och tillräcklig upplösning ligger runt 3600 ppi. Men då gäller det upplösningen. Det dynamiska omfånget, förmågan att kunna ta fram detaljer och rätta färger både i riktigt mörka partier och det ljusaste (nästan vita men med teckning) är viktig. Annars får man igenslaggade eller sotiga skuggor och/eller utfrätta döda vita partier som skulle haft innehåll. Tyvärr är det här det brister för s.k budgetskannrar. 
Dagens systemkameror och moderna macro-objektiv klarar dock detta med både upplösning (skärpa) och dynamik.


Observera att jag inte är någon perfektionist utan trivs bra med alla typer av bilder och accepterar ofta att den tekniska kvaliteten är si så där.
Men nu handlar det om hur bra det kan bli. Det som är lurigt med att skanna för dåligt är att det som ser ut som kornighet som ger sämre skärpa inte alltid är just korn.
De grötiga klumparna är snarare skannerns sätt att gissa och baka ihop otydligheter till just klumpar. För att återge kornigheten mer äkta, ungefär som en analog papperskopia från mörkrummet så måste man digitalisera med hög upplösning och dynamik.
Tro mig, en bild som verkar kornig efter att ha skannats i en halvbra skanner  kan se mindre kornig ut om man fotograferar av den eller skannar i högre upplösning i stället. På köpet kan man också få fram stort tonomfång och finare gråskala med den bättre skannerns förmåga. 
Naturligtvis går det inte att trolla bort den grova kornigheten som finns i grovkorning film. Fast grovkornig film blir fulare ju sämre skannern är.

Inlagt 2023-02-08 18:12 | Läst 1089 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Ju förrare desto bättrare!
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-08 19:40
Tänka sig att framkallaren D76 snart firar 100 års jubileum, då den kom 1927.
Fortfarande oöverträffad.
Jag läste någonstans att Ilford FP3 kom någon gång på 30-talet, föregångaren till FP4 som är ganska snarlik. Så man kunde redan för 80-90 år sedan.

Vad som är bra, bättre eller bäst inom fotografi i tiden är lika knepigt som att jämföra Pele´mot Cruijff eller Messi.
syntax 2023-02-08 21:27
När jag började framkalla mina egna filmer i slutet av 1960-talet var det fortfarande FP 3 som gällde i Ilfords sortiment avseende känsligheten DIN 22. Jag har alltså en del sådant i negativarkivet, som jag på senare tid har skannat med bra resultat - en fin film.
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-08 22:16
Jaha. Då var FP4 ganska ny när jag började intressera mig för mörkrummet i början på 70-talet under gymnasietiden.
Då fanns Panatomic-X och Plus-X också.
Första kameran var pappas Yashica Electro 35.
Idag fick en likadan kamera luftas i det vårlika fina vädret utanför Kalmar Slott under en promenad med en fotokompis. Jag ropade in den på Tradera och nu sitter den första rullen i. Fomapan 200 som snart får ett bad i D76.
En del av tjusningen med det analoga är förväntningarna på resultatet. Att suga lite på karamellen är annat än omedelbar behovstillfredsställelse.

/ J O
syntax 2023-02-08 22:57
Du fick mig att gå och kolla i negativarkivet... :-)
ännu 1968 är det FP 3 och 1969 dyker FP 4 upp. Reportaget i länken nedan är taget på FP 3. Möjligen lite grynigare än FP 4 - men sedan har man ju
skannern som joker i leken.

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/1968_1-2.htm
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-09 10:15
Fint Peter!
Ett mycket sevärt blogginlägg.
Det blev riktigt bra! Grattis! Mvh Wolfgang
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-08 22:18
Tack Wolfgang!
Det känns bra att du gillar det.
MVH J O
Fin och praktisk uppställning du fixat till, och dina barnbilder är charmiga.
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-09 10:20
Tack!
Kul är att prylarna till riggen har funnits hemma. Men att det dröjde innan polleten trillade ned så att "reproriggen" tog form.
Den äldste killen Shawn fyller 50 i mars.

MVH J O
Kvalitet kräver gediget arbete och bra grund, vilket du bevisar.
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-09 13:47
Tack!
Det länns bra när de tekniska förutsättningarna är tillfredsställande. Då kan man koncentrera sig på det viktiga, själva bildskapandet.
En verkligt elegant lösning på stativproblemet. Fina porträtt dessutom.
/Gunnar S
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-09 15:06
Tack!
Nu har jag precis skaffat en lite längre USB-kabel till kameran så att den inte behöver hänga framför snoken längre som på bilden.
Med risk att jag blir lite tjatig med bifogade länkar, måste jag ändå ställa en fråga. Vi verkar ju båda vara intresserade av filmbaserad svartvit fotografi.
Bilderna i länken nedan är skannade med en rätt billig flatbäddskanner, och med en måttlig arbetsinsats - nämligen CanoScan 9000f. Jag har dessa bilder kopierade tidigare i det traditionella mörkrummet, och visst gör man förluster vid skanningen, men ändå ser det rimligt ut.
Skulle gärna vilja ha dina (ärliga vill säga) synpunkter:

https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/vuokko.htm
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-09 19:04
Inget tjat alls, det här är ju vad bloggen handlar om!
Mitt ärliga intryck är så här:
Även om tekniken nyligen har tagit plats i medvetandet så tittar jag på själva bilderna.
Jag ser mycket fina bilder på en karismatisk flicka. Utan tvekan vet fotografen vad han sysslar med. Och då blir den tekniska kvaliteten egentligen ointressant. Helt enkelt för att det ser bra ut.

Min skärm är en kalibrerad 27" (2K 1440) och bildernas skärpa är mycket bra vilket håret avslöjar. Kontrast, svärta och teckning lämnar inget övrigt att önska.
Man kan endast spekulera i om en bättre skanner verkligen skulle tillföra något av värde.
Jag tror inte det. Dessutom handlar det mesta om hur skicklig den är som skannar.

CanonScan 9000 F har på testkartan en upplösning av 1700 ppi. Det innebär att ett småbildsnegativ blir ca 1700x2500 stort som digitaliserat. Så skannern räcker bra till bilder på skärmen. Det går nog bra att skriva ut mindre papperskopior också om man inte studerar dem med lupp.

En länk till filmscannerinfo och deras test av din skanner (mark 1 och 2 har samma upplösning): https://www.filmscanner.info/en/CanonCanoScan9000FMark2.html
syntax 2023-02-09 19:21
Varmt tack Jan Olof.
Jag blir ofta osäker i tekniken. Jag ser att jag i en process gör kvalitetsförluster, och börjar undra; hur ser detta egentligen ut på mottagarens skärm?
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-09 23:37
Jo, att olika skärmar på datorer, plattor och telefoner ser helt olika ut är ju inte mycket att göra åt.

Jag fick revidera mitt svar nu i kväll. Tidigare räknade jag lite fel på med din skanners upplösning.
Ett småbildsnegativ 24x36mm får i en skanner som har en verklig upplösning på 1700 ppi storleken ca 1700x2500. Det räcker gott och väl för en skärm på 2K 1440x2560.
Härliga bilder och va händig du är! Är ju själv i sökande efter en bra skanner alternativt att fixa något liknande det du har fats är för händig för att fia till det själv. Har dessutom inte riktigt rätt utrustning för det heller då jag kör digital kameror med lite för låg upplösning och inte heller har några bättre makro objektiv eller dylikt för att få till allt bra nog.
Är dock redo att lägga en slant för en Nikon Coolscan eller likande för att få en skanner jag skulle vara mer nöjd med än en "budget skanner " som tex Plustek jag skanner mina 135 med i nuläget...de ser helt ok ut för webben eller mindre utskrifter, men precis som du säger kunde definitivt kvalitet vara bättre ;)
Med svartvitt är det helt ok, men i färg ibland blir man inte helt nöjd...
Trevligt inlägg :)
ha en fin helg, mvh Martin.
Svar från Jan Olof Härnström 2023-02-10 22:42
Tack för allt beröm Martin.
Det behövs inte så hög upplösning i kameran för 135 film.
Har man en systemkamera men inget macro-objektiv så kan det fungera med mellanringar i stället.
Det kan i alla fall vara värt att testa. Kanske blir det bättre än med skannern.
Min erfarenhet är också att om bilden inte blir bra så beror det oftast på att originalet inte håller måttet. Då hjälper det inte med bättre grejor vid digitaliseringen.

Ha det gott.
Samplingsteoremet (Nyquist-Shannon) säger att man måste sampla med dubbla frekvensen för att kunna återskapa en signal, vilket stämmer bra med din erfarenhet om upplösningsförmågan hos en scanner.

Kul uppställning för avfotografering. Det ser mycket praktiskt ut, och är lätt att montera samt att demontera för förvaring, gissar jag.
Svar från Jan Olof Härnström 2023-03-17 15:36
Jo, riggen är jag nöjd med. Det går ganska snabbt att sätta upp den och digitalisera en rulle svartvitt.

Filmscannerinfo har gjort rekorderliga omfattande tester av skannrar. De har också riktigt bra informationssidor om man vill fördjupa sig i ämnet, t.ex hur man mäter upplösning eller om dynamik och hur filmers densitet ställer till det för skannern.

https://www.filmscanner.info/en/KnowHow.html