Det tog tio år.

Det låter som en lång  tid, tio år för att acceptera faktum, eller snarare att få  känslan  att det är som det är. Men plötsligt  har det ändrat sig. Det är tio år sedan jag flyttade till min  nuvarande bostad, och länge var det bara ett hus jag bodde i, och sov  i om nätterna.Men hörde  jag hemma där? Vilse i pannkakan kanske? Jag var bara en  stockholmare som blivit salabo som nu hade hamnat någonstans.

Det lokala fiket.

Länge bestod världen jag hamnat i av en busshållplats, en pendeltågsstation och vägen till affären. Sådan kontrast mot åren i byn, där grannarna bodde i en gård som  tillhört familjen  så länge byn funnits, sedan nån gång på medeltiden. Och själv har jag bott på elva ställen om jag räknat rätt.Men nu verkar det som jag faktiskt börjar känna mig  som Sollentuna-bo och inte som ett UFO som hamnat fel.

På tiden så fall.

Kyrkan nere i Centrum som jag aldrig varit inne i.

Inte förrän idag. Jag tittade in där.

Ett hörn av kyrkan.

.

Men jag nöjde mig inte med kyrkan, jag fortsatte promenaden Kanske  är det mina vandringar  med kameran  som  bidragit till att  jag återfått verklighetskänslan och insett att jag faktiskt bor här.

När jag ändå var ute och gick blev det ännu en bild på en kyrka.

Och promenaden fortsatte.

Bertil Gralvik

Jag känner igen det där. I Karlskrona, Linköping och Rinkeby fick jag så småningom känslan av att jag faktiskt bodde där, fast det tog sin tid. Här i Borgholm, på ön där jag faktiskt är född, verkar det ta längre tid. Man borde kanske börja promenera :) Bra bilder som vanligtt!

Besvara

Svar från janolof 2015-09-12 14:50

Ja, den där känslan av att här bor jag hänger ju på så många faktorer, ibland går omställningen fort, i andra fall tar det tid. Kan ju också bero på hur" påtvingad" flytten var.
Promenader är frivilliga, men mig passar det.

Svara

alf109 2015-09-12 05:34

Just vandringarna i närmiljön gör mycket för att man skall bli en del av sin tillvaro tror jag. Jag har åtminstone upplevt det så själv (det slog mig av din text). :)
-affe

Besvara

Svar från janolof 2015-09-12 11:09

Det ligger något i det, så länge jag jobbade rörde jag mig mest längs två möjliga stråk mellan jobbet och hemmet och Sollentuna var bara ett ord som stod på papper utan att innebära något.

Svara

pic-tor 2015-09-12 09:31

Med dina promenader bedriver du en form av hembygdskunskap. När jag gick i skolan var det ett ämne på schemat. Att lära känna sin plats på jorden, och de människor som bor där, är nog ett förutsättning för att "känna sig hemma" och inte ständigt längta någon annanstans.

Besvara

Svar från janolof 2015-09-12 11:04

Jo hembygdskunskap hade vi som gick i gamla folkskolan, undrar om ämnet överlevde till nyare skolformer? Men som boende i Stockholm tyckte jag namnet var konstigt. Hembygd var ju något som fanns på landsbygden, och representerade något som varit.

Svara

gunte 2015-09-12 12:32

Kan bara konstatera en sak, jag skulle inte kunna bo i en sådan miljö..
/G

Besvara