Egentligen fotograferar jag inte längre för att ta bra bilder. Jag tar bara bilder som är roliga att ta.
Det blev en söndagspromenad trots allt. Jag var lite seg och hängig, men tog mig så småningom ut i det vackra vädret. För säkerhets skull stoppade jag ner lillkameran i jackfickan, och det var bra, för då blev det både bilder och en längre promenad. Kameran har liksom en tendens att förlänga promenaden.
Första gången kameran for upp ur fickan var när molnen reste sig ovanför sjukhuset som genomgår en omfattande och genomgående behandling från topp till tå.
En bild som var rolig att ta.
En annan bild som var rolig att ta var den här. Molnen är fortfarande med i leken.
Sedan tog jag några bilder som var roliga att ta, men som inte var något roliga när jag kom hem, så dem får ni inte se.
I stället fastnade jag för den här barrklädda kullen.
Den här var tydligen också rolig att ta, eftersom den blev till.
Och det här med "roligt" i texten går också att översätta till "sådant som inte stressar mig", vilket kan vara mycket numera.





Må så gott!
Tack Lena! Utan promenader eller dylikt skulle jag få myror i byxorna, och det kan vara lika stressande som att ha för mycket att göra...
En sak till: jag jobbar inte längre, har liksom mer tid.
Jo visst är det så, man kan ju inte misslyckas med allt ...eller :)
Vissa dagar kan man (jag) det :)
Ha det bra.
Visst är det så.
Tack/J-O
Jag är inte säker på att alla ser det så...