En dubbel dos vid Södra station, sen fick det bära av hemåt
Det tar tid att ta sig hem från fikat, i alla fall i bloggen. Det var i onsdags jag gick från fiket, och idag fredag är jag kvar utanför pendeltågsstationen med min kamera
Skynda långsamt?
Snarare handlar det om att portionera ut bilderna i lagom portioner, för att få sammanhållna blogginlägg, som inte är längre än inspirationen (hos skribenten) räcker. Blir det längre blir det både tråkigt och jobbigt, och det är inte meningen, det ska vara ett nöje. Socialstyrelsen rekommenderar en lagom dos blogg per dag. Jasså, inte det? Då får jag väl rekommendera mig själv det, då.
Det var fäggrannt där, så vi blev stående en stund, jag och mitt sällskap, och vi både fotograferade och samtalade där i det böta mörkret.
Färgranna blir bilderna med bromsande bussar.
.
Människorna rörde sig kors och tvärs.
.
Ibland blev det ett vimmel.
.
Kanske har ni anat att några av bilderna är dubbelexponerade. En kamera som man kan dubbelexponera med, utan tjuvknep har jag önskat mig i flera decennier. Nu har jag en.
Strax därefter tog vi varsitt tåg hem.









Det är bara att gå på känslan och hoppas att de blir bra.
Tack.
Ha det gott!
Jon Anders
Utan blankasfalt hade det bliivt bara pannkakak
(Det här är inte nån konstigt formulerad kritik, utan bara en tanke som jag har gått omkring med ett tag.)
Det leder till ett nöje för stunden och ett stunds njutning, men inget på sikt. Som att sitta på en stubbe i skogen och tälja en pinne för det är skoj och sedan slänga bort den.
Men att sitta på en stubbe och tälja är ju helt OK. Dessutom så finns det ju kvar där, i rum-tiden, för resten av ens liv. Så bara därför skall jag omedlebart gå ut och ta en promenad längst stranden. Med fotoväskan, naturligtvis.
Tack för kicken.
mvhRolf
Härligt väder ger härliga bilder ... ;)
Ja, det härna är sånt därna som blir när man går sådärna...
Jag kommer nog att gå mera..