Herrarna i gathörnen, en religös domedagsprofet och ett fallande mörker
När tiden lidit och fikasällskapet från Twang spritts för vinden, denna lugna vårdag, återsamlades en grupp i ett närbeläget gathörn. Det var precis som när man gick hem från skolan, när gänget kom till en skiljeväg stod man och pratade en stund innan man gick vidare åt varsitt håll.
Staffan visar något...
Vår vägar skildes åt, men i ett annat gathörn möttes vi igen. Så kan det gå, även om man cyklar.
Ulf med cykel med kamerakorg på styret.
Kameran skall väl avbildas i tidsenligt svartvita förger.
Bakom ryggen hörde jag plöstligt en vrålande stämma som skrek ut Guds förbannelse över diverse människor.
Näst gång vi skildes åt i ett gathörn, var det på allvar och jag strövade själv mot pendeltåget.
Utanför biografen var ljuset inte naturligt. (Ja, bilden är mörk, den ska inte betraktas i ett ljust rum.)
En pliktskyldig bild av ett välfotograferat motiv.
Aftonen var blå och skön
Det är nog vår...
.
Kanske är det våren som fått herrarna att komma ut och lufta sina kameror.
-affe