hötorgskonst, uttryck eller bara blaj?

Kan man suga ur hur mycket som helst ur ett motiv, eller borde man som fotograf ha vett  och sans och lägga  av i tid, om än inte när man är ute i motivvärlden, så åtminstone när man kommer hem  och "framkallar bilderna", eller vad det nu heter i vår digitala värld.

På plats, ute  i motivvärlden var det inte heller mycket att hurra för, bara ett  sakta borttynande ljus, och det motiv som fanns hade jag redan avverkat för den här gången  och nu fanns bara mörkret kvar, mörkret som  kom smygande. Jag underexponerade för att se om jag kunde kalla fram några bilder ur skumrasket när  jag kom  hem.

Det var ju inte heller som i den urbana miljön när ljuset tynar  bort, att gatlyktor tändas, fönster börjar lysa och fordon ritar ljuslinjer. Här fanns inget. Nästan. Jag tog fram underexponerjng och färgstick som motgift mot motivdöden. Ta mörka bilder för att se vad  man hittar när man kommit hem. Bilderna gör alltså  inte något som helst anspråk på att vara realistiska. I alla fall inte när det gäller färgen.

Platt och lantligt. En halvmil bort ligger Arlandas närmsta landningsbana. Här kan man fortfarande ana vikingatiden (fast  kanske inte direkt i den här bilden).

Frågan är vilken färg världen har så här dags. Kanske är det  blå timmen.

Det är helt klart  och tydligt att fotografen inte har strävat efter någon färgäkthet och realism i de här bilderna, det handlar snarare om val  av uttryck. Kanske har han gjort en tavla, om det nu inte istället blev en tavla.

Eller så har han utnyttjat skymningen och underexponeringen för att skapa ett uttryck i bilderna.

Kanske finns det hötorgskonst även inom fotografins värld? Eller så gör fotografen bara det han tycker är skoj. Seriöst eller ej, det bryr han sig inte om. Det är lusten det handlar om.

Han gillar de här bilderna på något sätt, om de sedan  är bra är en annan fråga.

Framförallt var det roligt, men utan RAW hade jag inte klarat det. Tack Lightroom för hjälpen.

Margareta Cortés 2014-10-25 09:39

Mörk tid nu och regnigt också så att det blir mörkare ändå, inte kul tycker jag.
Det är då jag ser som sämst och min kamera ofta får vila men du har fått till en del bra bilder ändå.
Tvåan och trea nerifrån var de som jag gillade bäst.

Besvara

Svar från janolof 2014-10-25 11:23

Jovisst är mörker och kyla besvärligare nuförtiden, om inte annat är glasögonen i vägen och fingrarna trycker på en knapp i onödan...

Svara

Lena Eriksson 2014-10-25 11:53

Trean från slutet har en sådan fin blandning av blått och grönt, och har lite olje-akryl-målning-känsla över sig.
Tvåan från slutet är helt enkelt behaglig att titta på, där råder harmoni. Både i komposition och i färger och mellan svärta och ljus. Dessutom är det något visst med ståtliga träd... :)
Så tycker jag, om bilderna alltså.
Trevlig helg!

Besvara

Svar från janolof 2014-10-25 17:08

Tack Lena! Ibland kan den utomstående betraktaren formulera det bättre än fotografen, som här med tvåan och trean från slutet. Den utomstående kan se resultatet enbart, frigöra sig från skaparens tvivel och tveksamheter och medvetenhet om hur det var när bilden togs. Och visst är det något visst med träd...
Tack detsamma/J-O

Svara