Ljus över tornet i morse, tur att jag hade lill-kameran med mig.

Jag trodde inte jag skulle fotografera något idag, så jag beslöt mig för att inte ta med någon kamera i morse, men lite naken kände jag mig då, så jag petade ner kompakten för säkerhets skull.

Tur var det för det var lite vackert ljus i morse och tornet blänkte så fint där det tittade upp över hustaken.

Det fick bli en svartvit  variant ovanför skoltaket också.

.

Stack upp över träden gjorde det.

På närmare håll blir bilden en annan.

Solen eldar på rejält.

När jag gick hem var allt mer normalt.

Ett vanligt vardagsgrått torn.

Taxibilarna väntar förhoppningsfullt på kunder.

Samsung EX1

Bildsamtal eller bara tittande?
Vernissage, del 2.

Det blev några bilder till från gårdagens vernissage på Midsommargården. De får tala för sig själva.

.

.

.

.

.

.

På fotografisk vernissage med kompaktkamera, duger det?

Jag hade tagit med min nya kompakt för att se hur den skulle klara sådan här miljö. Att den klarar av norsk kustmiljö och fotofika i Uppsala visste jag redan, men hur det skulle gå vid Telefonplan kunde jag bara ana.

Bengt och Ylva i samspråk.

Jag koncentrerade mig på människorna som var där. De utställda  och upphängda objekten tycker jag man ska gå dit själv för att se, så dem riktade jag inte kameran mot.

Även de yngsta kom dit.

Där fotografer samlas tittas det på bilder, men även kameror  kan vara intressanta.

Curt och Bengt. Curt har köpt en ny kompakt att ha i bakfickan.

Även Thomas var nyfiken på nyförvärvet.

Men titta, det är någon som tittar på bilder också.

Här pratades det bild också, det hörde jag.

Peter och Bengt i snackartagen

Visst kan fotografering vara roligt!

Men efter en stund kan det vara skönt att koppla av med fika.

Jag tycker kameran fick godkänt även i den här miljön. Kanske återkommer jag om den andra kameran också klarade av miljön. Bilderna då? De var värda att se! Och människorna värda att träffa!

Den ensamme golfaren och lite till.

Egentligen hade jag stannat för att fotografera runstenen, men ljus, motiv och objektiv stämde inte i går, så det fick bli några nypon.

Det var då jag upptäckte honom. Han var också ensam, men jag vet inte om han upptäckte mig.

Den ensamme golfaren.

Mitt i slaget.

Går därifrån.

Där stod jag med min runsten och min kamera...

... det var inget annat att göra, än att gå en annan väg.

På andra sidan bron fanns det buskar, och där skakade jag loss.

En buske medan jag fortfarande höll kameran still.

M4/3 med 55 mm

Nu blev det snurrigt och skakigt, mest skakigt tror jag, och garanterat oskarpt men roligt

Jag körde längs några småvägar idag, när jag åkte hem från mitt besök hos min mor i Vallentuna. Jag gör det ibland (om jag har kameran med) för att se om jag kunde hitta några motiv  eller någon fotoinspiration. Jag stannade först och misslyckades. Jo jag tog några bilder, men nä, jag visste nog redan när jag tog bilderna att det skulle bli tråkigt resultat. Det blev det.

Jag stannade lite senare igen och där kändes det lika tråkigt, mest handlade det nog om ljuset, precis som på första stället. Men så kom jag att tänka på vad jag gjort här förut någon gång och då lossnade det.

Medan jag bodde kvar i Sala, innan jag återvände till storstadsregionen, ägnade jag mig en del åt det här och fick in den rätta knycken i händerna,  för det hänger mer på vad man gör med dem än vad man ser med ögonen i själva fotograferingsögonblicket (som ju gärna blir längre än ett ögonblick). Egentligen var det väl fortfarande lite för ljust för att vara optimalt, men uppenbart fungerade det i alla fall.

Man kan väl säga att jag rockade loss lite där bland buskar, gräs och träd. Men inte så mycket med fötter och kropp, mer med armar och händer. Skaka är det svåraste tycker jag, rotera eller svepa är enklare tycker jag, men kanske banalare. Ingenting är givet på förhand och det ökar bara nöjet och sätter fart på experimentlustan.

Idag hade jag ett kort tele på kameran och det är inte det jag är mest van vid för bilder av den här typen, jag har mestadels använt vidvinkligare doningar, t.e.x  ett måttligt vidvinkelobjektiv.  Är det för vidvinkligt kan det bli svårt  för att objektivet fångar in för mycket och bilden blir splittrad.

Allt hänger på händerna och vilka rörelser man får till. Vill man kunna upprepa resultaten gäller det att få händerna  att komma ihåg. Tänker man för mycket går det ofta galet, har jag märkt, men man ska nog inte försöka undvika det galna helt, för ut ur det dyker plötsligt nya uttryck upp.

Att var lekfull är inte helt fel. Kanske behövs lekfullheten för att man överhuvudtaget ska kunna hålla på med det här, men framförallt kan den plötsligt ge nya oväntade resultat, och ibland är de riktigt lyckade.

Nu vill jag inte påstå att just de här bilderna är några höjdare, de är bara ett axplock av de exponeringar jag gjorde idag. De mediokra och totalt misslyckade får ni inte se. Kanske skulle några av dessa bilder också fått gå samma väg och kanske har jag valt så många bilder för att antyda variationsrikedomen. Flera är ju tagna på samma plats och på i stort sett samma motiv (om man nu kan kalla det för motiv när det massakreras såhär). Egentligen brukar jag ju inte gilla när det är så här många bilder i ett blogginlägg, det blir lite svåröverskådligt.

Vad har jag gjort med bilderna efter fotograferandet då? Inte så mycket, egentligen inte så mycket mer än vad jag gör med vilken annan bild som helst, men jag kanske i genomsnitt drar lite mer i spakarna. Förut har jag alltid använt Photoshop för att göra i ordning bilder av den här typen, så det här är första gången jag använt Lightroom, och det gick det med.

Det jag gjort med de här bilderna är att justera exponering och hög-/lågdagrar samt justerat lite färgmättnader, men som sagt lite mer än i en vanlig bild. Själva bilden uppstår ju i fotoögonblicket, men det är inte alltid den blir riktigt synlig förrän efter dessa justeringar, och kanske inte ens då.

Det kanske enklaste sättet att få till bilder är att rotera,  alltså att snurra på kameran.

Att skaka är svårare, tycker jag. Kanske behöver man då även ett visst mått av tur. I alla fall känns det så ibland.

God afton på er allihop!

.