Så här kanske man kan se det också. Hur man kan tolka sina egna bilder. Och det var nog inte bättre förr.

Lite återanvändning av en  promenad  häromdagen, kanske en ny- eller omtolkning också. Vad  man ser,uppfattar och fångar när man går där är kanske inte alltid detsamma  som som man ser när man kommer hem, eller  när man  ska använda  bilderna. Ska texten förstärka, förklara, kommentera , eller helt enkelt ge bilden ett innehåll. Eller helt enkelt tvärtom? Att bilden ger  texten ett  innehåll, levandegör eller förklarar.

Den här bilden till exempel, hur ska den tolkas? Och måste den tolkas, eller kan den upplevas? Eller är det bara en neutral beskrivning av  den pågående hösten? När jag tog bilden hade jag inga tankar på det, jag såg  bara en möjlig  bild. Kanske styrd av  mitt undermedvetande.

Är de ljusa löven något som  ger hopp om att de kan lysa upp  i  mörkret, eller är det tvärtom så att mörkret  är på frammarsch och  snart  kommer att kväva ljuset. Eller finns det  andra tolkningar, men  de överlåter  jag till betraktaren, så länge  jag inte  passat in  bilden i en kontext, och  kanske  har ett syfte med bilden, annat än att den kanske  kan användas till något.

Det  är inte ens säkert att bilden  är rättvänd. Den kanske  är upp-och-ner. Vem bestämmer det?

Kanske är den här också upp-och-ner.

Somliga bilder har ingen naturlig replipunkt, så man säkert vet vad som  är rätt. När det inte  heller finns ett tydligt motiv som ledsagning, överlåts allt till betraktaren.

Var det bättre förr? Låt mig ge ett högst  personligt svar. För några år sedan tog jag betydligt fler dystopiskt mörka bilder. Låter jag förr bli en längre tidsrymd, blir det i stället nostalgi, med den bekymmersfria barndomen som ett paradisiskt tillstånd. Nostalgi? Ja, lite då och då dyker det ju upp nostalgiska betraktelser och promenader i min blogg.

Dansande gräs  - ett litet höstsvep med kameran.

Eller är det demonerna som anfaller. Det hade  jag nog sett för  några år sedan. Nu är det bara en lek, för att se om det blir någon oväntat. Kanske  lika seriöst som att spå i kaffesump.

Där vattnet oväntat bubblar upp.

Bara en bild? Eller finns här okända underströmmar?

Ett utsnitt ur en grå värld.

Eller blir världen bättre i färg?

Vi kanske inte ska se allt i bara svart och vitt.

Man kanske skulle se på det hela från andra hållet också.

Ska man få en rättvisande bild av det nya Tureberg, ska man väl titta på det hela från  flera håll, så då börjar jag uppifrån åsen (Brunkebergsåsens reminiscenser), där nerfallna  höstfärger pryder  asfalten.

Närmar  vi oss det nya, ser det nytt och snyggt och  prydligt ut. Tror inte ens allt är inflyttat än.

Vrider jag på huvudet lite finns Sollentuna Centrum där.

Utan färg.

Och det  byggs mera.

Sveriges 6:e mest  befolkningstäta kommun blir ännu tätare, femtusen gånger tätare än Arjeplog, där de har 4 kvadratkilometer per person. Gott om plats för mygg, alltså! Tätast då? Sumpan,  men troligen inte  med de  tätaste  invånarna.

Rött från trädgårdsstadsepoken, nybyggt gult, och  en urtida sten, tre tidsåldrar.

Så in i centrumkvarteret...

.

.

Lämnar  er utanför biblioteket, så  ni kan gå in och låna en bok. Eller titta på Haiku-utställning.

Bilderna är  rester från gårdagens promenad med kompakten. Idag gick jag kameralös...

Blötbilder - alldeles utan filosoferande och tänkande - kanske lite bildglädje - i alla fall när jag gick där

Jag tog en promenad idag med men börjar  med en överbliven bild från gårdagens  blöta väder.

Bilar i våt asfalt.

Sedan får det bli dagens fynd, mer  med fokus på vad  jag såg, än på vad det kunde föreställa, och definitivt utan tanke på dokumenterande, berättelse eller intelligent  bloggande, bara spontana fynd.

En bild bara, som dök upp, eller en impuls, sådant jag gjorde  mer tidigare, men blivit bortglömt ett tag.

Överflöd i frukt och färg.

Fotografen och motivet.

En komposition.

Fotografen och masken.

Lövet.

Hjälp, ett svart hål!

Akta er för trafiken.

Vackert.

Träd.

Och här såg  jag  lite gräs på andra sidan gången.

Gräset.

Illegal äppelpallare?

Nej, kommunala parkäpplen.

Vill du ha ett?

Ja, tack. Det var gott.

Ta ett till då!

Gatufoto eller gatfoto eller kanske gatubilder, och varför regnade det just när jag var ute?

Det blev inte så lång promenad idag för just när jag uträttat mitt ärende och sedan  gått en liten bit  började regnet uppföra sig dåligt och blåsa mig i ansiktet. Ytterst ouppfostrat skulle jag vilja säga. För säkerhets skull hade jag lagt kompakten i fickan, så jag kunde dokumentera stadsblivandet nere i centrum. Där var jag ju hela tiden  i  någorlunda närhet av dörrar jag kunde kliva in igenom och söka skydd  om det skulle behövas.

Tog  några gatubilder, asfalt och sådant, och vad som  kan finnas på asfalten. Asfaltsfoto eller asfaltspoesi? Allt lite raskt och improviserat i vädret. Och kanske snett och vint. Men i alla fall för stunden bevarade  ögonblick, måhända ett fragment av "stadens själ". Ja där kommer det där begreppet igen, som jag är inne och nosar på då och då,  stadens själ. Men kan jag verkligen använda ordet stad här. Även om det växer upp stadkvartersliknande bebyggelse här känns det ju inte som en stad. Turebergs  själ ska jag kanske säga, för detta är ju faktiskt Tureberg.

Refuger till exempel. Ett fragment?

Eller gatkanter.

Höjer man blicken kan man se stadens former växa fram ur villasamhället. Det är inte så länge sedan de här husen växte upp.  Nyligen skulle jag vilja säga. En del gammalt fick stryka på foten. Möjligen  anas något  gammalt träd på bilden, resten är nytt.

Väljer man rätta vinkeln ser det riktigt stadslikt ut. Stadsgata med trafik.

Och kommer det en  glad och färgstark bil är det klart att den  fastnar i kameran.

Nej, jag är inte sponsrad av GB.

Nybebyggelsen speglas  i kommersialismens  fönster.

Huset kan sluka många bilar.

Mäklarna är på hugget, de finns nästan i varje gathörn..

... och lägenheterna lär gå åt. Storstockholm växer. Eller kallas det Stockholmsregionen idag, eller är det bara politiker- och planerarsnack.

Där uppe fikar dom.

Här nere regnar det.

Och, som sagt, det byggs  mera.

Undrar när kyrktornet försvinner bakom nybyggandet? Har någon tänkt på det när de planerade...

.

.

Visst jobbas det här, titta bara på byggfuttarna i bakgrunden.

syner vid Edsvik (Fristående fortsättning)

Jag och kompakten stannade inte där vi var, när förra inlägget slutade, utan vi tog oss, precis som Jeppe, upp på berget.

Moln över Sollentuna.

Erik den  helige (ja, S:t Erik) sticker upp tornet.

Konstverk på berget.

Nybyggt.

Uteplats och lokal Arena?

Tidens gång genom seklerna.  får väl titta noggrannare  nästa gång. Nu kom plötsligt regnet.

I ett hörn gömmer sig fortfarande sommarens skönhet kvar.

Efter en värmande fika inomhus gick jag hemåt igen.

Tyckte kedjan  såg fin ut.

Det gapande trädet.

Så får det  bli en gatubild för att spegla årstiden även idag (i går!).

Sedan var det dags att gå hem.