vidare i mörkret med min mexikanske vän

Vi hade känt varandra ett par timmar nu  och han var euforisk efter besöket på  Fotografiska. När vi kom ut, var han än mer euforisk, när han såg det  svenska  skymningsljuset.

Själv hade jag satt en gammal manuell glugg på kameran, för skojs skull. Eller är det känslan det heter? Mörker, bländare  1.8 eller 2.8, manuell fokus,  elektronisk sökare och glasögon är ingen höjdarkombination, vare sig  i precision  eller snabbhet. Men det behöver inte gå snabbt, såhär blev ju njutningen  längre.

Tittade jag till vänster var det ljusare!

Det ljusa speglade sig i vattnet.

Lek  med skärpa och oskärpa.

Gamla Stan, det syns väl?

Fotografering, Mexican Style

Uppstickare.

Sedan vandrade vi norrut.

Och någonstans där slutade  jag fotografera.

Men de här lite suddiga  bilderna ger ju också en kvällskänsla.

En blandad fortsättning, ett oväntat möte, en lyckad dag.

Det var hit jag siktade, det omdiskuterade Slussen. Sista ordet om den nergångna platsens öde lär inte vara sagt ännu, om min tidiga barndoms tassemarker.

Fortfarande går folk här som i gångna tider

In i mörkret och ut ur mörkret.

I svartvitt...

... och i färg.

Ett lätt  kaos  kanske.

.

.

Skönt att komma ut på andra sidan?

Nu hade jag ju kommit dit jag tänkte, och vad jag skulle göra sedan visste jag inte, men en man kom fram och undrade, på engelska, om jag kände till Fotografiska. Jag såg väl ut som att jag visste, med min  kamera på magen.

Det gjorde jag ju, kände till Fotografiska, så jag pekade ut vägen, men så tänkte jag att jag följer med en bit så  han inte går vilse i ombyggnadslabyrinten och då upptäckte jag hur trevlig  han var så  även jag hamnade  bland Anders Petersens bilder,  med en ung mexikan som blev entusiastisk.

Det blev Fotografiska, det blev fika, det blev en långsam promenad genom staden medan mörkret föll, vi pratade och pratade tills vi var vid Norra Bantorget, där han hade sitt härbärge.

En bra dag alltså.

På väg genom stan

Idag hade jag tröttnat på att bara lufsa runt i närområdet norr om staden, så jag åkte in till staden på nya äventyr, och så här såg det ut när jag kommit dit. Av någon anledning kommer jag ofta hit när jag åker in till  staden utan att ha något egentligt  mål. Det  finns säkert något  skäl till det, även om det inte  är rationellt.

Eftersom jag hade hamnat i en äldre miljö, tyckte jag att jag kunde anpassa mig, och satte  på ett äldre objektiv på kameran, en sådan där glasklump  som  jag måste fokusera  manuellt. Till vad nytta? Det ska väl vara  nöjet  då.

Det var många andra kameror ute och gick också, men de fotade varandra mycket, om de inte helt enkelt  bara var telefoner och deras mattar och hussar bestämde  vad de skulle göra.

Jag kunde spela rollen av förvirrad turist där  jag gick, så försvann jag  i mängden.

Jag försökte undvika att ta bilder som jag  redan tagit någon annan gång jag gått här. Jag kanske lyckades, för jag känner inte igen bilderna när jag tittar på dem.

Jag kan ju känna igen element i bilderna, men inte bilderna  som helhet, och det  är ju alltid roligt om det blir något nytt. Motiven är desamma, men bilderna blir nya?

Men alltid kan man väl hitta  någon liten detalj som man inte sett förut.

Eller kaanske årstidstypiska motiv.

.Vad som hände sedan är ännu höjt i dunkel.

fDet var så mörkt i går eftermiddag att det räcker till i dag på morgonen också.

Tänker alltså på att bilderna räcker till mer än ett blogginlägg.

Det är lite spännande att gå omkring där i mörkret och se vad  man upptäcker, även om mörkerseendet inte  längre är vad det varit. Tur att kamerans mörkerseende är bättre.

Ett par upplysta fönster och ett par gatlyktor  gjorde det värt att ta en bild, tyckte jag. Men förgrunden  blev ganska trist. Eller också förstärker den känslan av att gå där i mörkret, för det var lite småmörkt  även i verkligheten.

Kanske skulle jag ha beskurit den i underkanten.

Det var lite småmörkt att fotografera också, jag  önskade ibland att  jag tagit med mig åtminstone enbensstativet. Nu fick jag  lita  på kamerans antiskak och nästan full glugg.

Det blir ju enklare när världen är upplyst.

Färg eller svartvitt? Det var enklare förr, när  man visste vad man hade för film  i kameran.

Å andra sidan  är det enklare nu, när man kan bestämma sig efteråt. Eller...

Ett vet jag dock: Den här bilden är hemsk i färg! Femtielva olika ljuskällor.

Om den sen är något att ha i svartvitt är en annan fråga. Kanske en "kill your darlings"-bild

De som styr i kommunen vakar över oss även om natten.

Eller är det kanske så att de sover, det var faktiskt söndag när jag tog bilden.

SLUT.

Mörkret föll hemmavid

Jag gick ut.

Det var nog blå timmen.

Men det fanns rött  också.

Och lite gulorange på hörnet.

Skakigt skumrask.

.