När flanören flanerade över bron och mörkret sänkte sig över världen

Eller kanske var det i förrgår

Jag kan inte riktigt hålla reda på flanörens alla promenader men det är nog inte så viktigt  när det var. Jag vet ju inte ens om han verkligen finns. Och hur det hamnar bilder i min kamera.

En bro,

något rött

och ett kyrktorn (faktiskt).

Men något händer i skumrasket...

Verkligheten avspeglas i glaset när mörkret faller

Bilden blir grumlig och det är svårt att veta vad som händer.

Men ibland klarnar bilden.

För att åter mörkna och avspegla en dyster värld.

Kanske en allegori.

flanörens tredje resa

Flanören har varit ute och flanerat igen, en resa som likt de föregående skett till fots,  med droppande näsa, i närområdet. givetvis ned kamera, men med olika objektiv varje gång. Successivt ökande bildvinkel varje gång men för den skull inte nödvändigtvis mer vidsynt.

Den här gången tog jag kroken förbi lokala näringsstället på väg mot jaktmarkerna.

Där vek jag av åt öster och såg detta.

Bilden kan tas son en fixeringsbild om man så vill. Precis som i de två föregående inläggen finns nämligen ett kyrktorn i bilden (samma torn som förut), men här är det verkligen en fixeringsbild, spiran är liten! Mer  vidvinkel och längre avstånd än förut.

Ungefär här låg på medeltiden en by med namnet Bagare by (har inget med någon bagare att göra), och idag finns en gata som heter Bygatan och dessutom Bagarbyvägen.

Motivet och bilden  i färg också.

Jag gillar att komponera in sådana där så detaljer i bilden, som ljusen i fönstret till höger, men då behövdes det färg här, för att synas.

I somras syntes folk på det gamla gravfältet

Fotografen  flanerade sedan  (i nutid)till vänster i bilden, förbi  gravfältet  och ner från kullen och hamnade i nutida sörja och pölar.

En liten  spegling fick också locka till en bild.

Huset i helfigur.

Den orangegula butiken har  ju varit med förut, mer i närbild, men får vara med som en röd tråd som inte är en röd tråd.

Det röda blir det mer av i nästa bild, så det behöver vi inte sakna.

Miljonprogrammets grå mot det nybyggda röda. Och en korsning som flanören tydligen fastnat för.

Bron fick inte plats i det här inlägget, så den får vi vänta på. Men  den måste vi över.

stadsflanören har varit ute igen

Jag var  stadsflanerare i förra inlägget.

I går  flanerade jag en gång till, ungefär samma väg som då.

Började som då med ett lutande träd. Men inte samma träd.

Fortsätter som då att snedda över grusplanen.

Men nu hade det snöat (och idag är det vita borta igen).

Och tog bilden som jag tog förra gången, men utan uppstickande huvud denna gång.

Rött och uppstickande kyrktorn handlade det också om förra gången. Men då stod jag på bron därborta. Dit kom jag även denna gång.

Från kommunens nyurbana hörn.

Äntligen!

Ja, äntligen är huset avklätt, det har varit insvept i vitt täckelse á la Christo ganska länge nu.

Den här butiken fick agera motiv även idag.

Blev också lite mer närgången.

Och så var det bron. En flanerande dam bidrog  med det röda.

Grå betong i färg eller svartvitt och vad gör man med det röda? En stadsflanerares funderingar

Jodå, det står rätt i rubriken; stadsflanerare  inte stadsplanerare, men det kunde jag mycket väl ha blivit om jag skrivit alternativen i en annan ordning när jag sökte till högre studier efter  gymnasiet

Nu får jag nöja mig med att vara flanör med kamera och det är inte fy skam det heller. Bloggande flanör eller flanerande bloggare? Bara en lek med ord.

Grå betong?

Ja vad ska man kalla färgen, är den riktigt grå?

En bild till, men samma bild.

Så här lite von oben (även om jag inte känner mig så) kan man få lite översikt över den relativt nya gatukorsningen som ser ut som i en stad med trottoarer och allt. Förortskommunen urbaniseras?

Nu var det ju inte betongfärg som gjorde att jag tog bilden, utan geometrierna, de kvadratiska och de rektangulära, den lagoma mängden bilar och åtminstone en människa.

Sedan flyttades mitt intresse till det röda

Jag stod ju  redan uppe på bron. Jag gick upp dit för att få von oben-perspektivet, men däruppe fanns även andra perspektiv. Man ser ju kyrktornet till exempel som jag gärna lite Hokusai-inspirerat inkluderar i mina bilder. Jag inväntade en bil för  att få en förgrund i bilden och vips var det röda där.

Nu var det rött som intresserade mig.

Rött nere till höger, invänta bilen till vänster. Klick, en bild.

Och så tar vi andra hållet, andra hållet...

Men den bilden fick  bli svartvit. Det röda räckte inte till.

Visst är det roligt att gå ut med kameran utan att veta varför, eller vart man ska gå eller vad man ska fotografera

Men går man där man gått så ofta förr, med eller utan kamera är det kanske inte så roligt att ta samma bild gång på  gång. Eller så är det det som är roligt. Det blir ju ändå bara nästan samma bild.

Som här. Här har jag fotat förr. Ett antal gånger.

Idag blev det då bilden "snölös januari"  fångad med hjälp av ett träd för att få  i alla fall någon  komposition i bilden. Jag visste att den skulle bli dålig och just därför tog jag bilden, för att se hur pass bra (eller dålig) en dålig  bild kan bli.

Men trädet i den första bilden väckte också tanken att fånga  promenad och intryck med hjälp av träd som inte i sig själva var motivet.

Den idén höll i en bild till: "Björken  och stängslet", som jag också tog som en sorts revansch för jag visste att första bilden inte skulle bli bra.

En annan idé när jag gick ut var att se hur mycket av vintern jag kunde finna, den där som försvann lika fort som den kom.

"lite snö kvar på fotbollsplanen"

Men jag anade  mer skräp borta på planen

"Nyårsrester"

Sedan kom jag in bland husen. Jag tänkte ta en folktom bild, eftersom det var så få ute.

"Stack upp huvudet precis när jag tryckte på knappen"

Ja, då var det väl meningen att det skulle bli en nästan helt  folktom bild. Kanske en fixeringsbild?

Plötsligt stod jag framför en färggrann inrättning. Den får tala för sig själv.