De svartvita bilderna blir inte så många

Man kan ju undra  varför, och då tänker jag bara på mitt egna fotograferande, om andra vet jag föga.Kanske finns det en historik i det hela. Det började ju i mörkrummet för femtio år sedan och då var det spännande, och

  ett bra  tag. Stora delar av  min militärtjänstgöring  är  ju dokumenterad i svartvitt (och även bloggad om i svartvitt). Men så småningom var det färgdia som tog över, även om jag en period vandrade  med två kameror i fjällen, en med dia- och en  med svartvit film. Sedan kom småbarnstiden och familjebilder som framkallades på Lofoto och kom  hem till brevlådan ute vid vägen.

****

Så småningom  blev det nytt sekel och några arbetskamrater lurade  in mig på Fotosidan och jag  blev så småningom  med först skanner och sedan digitalkamera. Sedan var det kört. Mest per automatik blev det färg, och så fortsatte det  med färg. Ganska nyligen har jag börjat att  mixtra  med att ta bort färgen från bilderna och givetvis kommer influenserna från andra fotosidemedlemmar.

Tack för det.

Men jag har fortfarande svårt att tänka "svartvitt eller färg" när  jag går där  med  kameran, jag tänker  mest motiv och en del komposition, men mest tänker jag inte alls. Jag är och jag ser och bryr mig inte om det  andra.

Då kan det bli en sådan här bild som jag tror att jag  kan rädda genom att göra den svartvit när jag kommer  hem

.

Det kan också bli en sådan här bild, som jag gör svartvit för att slippa alla konkurrerande färger och sedan tonar  för att få lite stämning.

En gärsgård skulle jag säga som uppvuxen  Mellansverige. Hagan,  med det första  a:et långt och öppet, sa min far ibland, det var hans ungdoms uttal av fastbandhage. Inhägnaden på bilden finns ganska  nära Sollentuna  Centrum  och är riktigt gjord utan metalltråd, bunden på gammalt manér.

Varför gör jag då svartvita bilder idag. Kanske prövar jag  mig fram.

Kanske tycker jag  motivet passar i svartvitt

.

Det är lite svårt att veta, kanske bara något man ser.

Sådant här var längesedan och plötsligt kom tåget, men jag fortsatte gå

Det var längesedan jag snubblade på ett sådant här   motiv, men idag stod  plötsligt en  container i vägen för mig.

Bara  att skära ut en del av verkligheten och stoppa in i kameran.

Ett  utsnitt till.

På andra sidan.Fyra spår bort.

Ja jag var precis intill järnvägen och  med  min lilla kamera var det inget  problem att sticka ut objektivet genom en a rutorna i stängslet.

Plötsligt hörde jag att det kom ett tåg  i full fart på det   närmaste spåret. Jag hann trycka av.

Tåget till  Gävle.

Sedan fortsatte jag  promenaden som jag inte  hade tänkt ta, men som kameran lurade  mig till. Det är farligt  med  en liten  kamera  som man  kan stoppa  i jackfickan.

Bilderna är tagna  med  min lilla  Panasonic GM5 + kitobjektivet  12- 32 mm. Ett  köp jag verkligen  inte ångrar (nej jag är inte sponsrad   av Panasonic).

Hur ser våren ut egentligen?

Promenadfotografen har varit ute och spanat.

Vårstädning, vårsol och vårtur på cykel. Kan det vara våren?

Jag vandrade vidare, jag brukar  ju det, utan mål. Så småningom hamnar jag ju vid en  SL-hållplats, så jag  kan ta  mig hem. Ingen aning  på förhand vilken det blir, det skulle  ju vara tråkigt att veta, i alla fall i den sköna vårsolen.

Kanske är det själva vårljuset som är våren. Då bryr jag mig inte över sneda lyktstolpar, bara det röda däruppe  till höger  kommer  med.

En björk mot blå aprilhimmel.

Vår?

Eller kanske ska man spana  nedåt  efter vårfynd.

Ljus på hus.

Ljus på färggrant hus.

Och där någonstans fanns en busshållplats så jag kunde  komma hem.

Om aftonen tog jag en helt  annorlunda bild hemmavid

Björnbär.

Hus som bara gluttar (och lite till)

Så här såg en av gårdagens bilder  ut  när  jag  kommit hem och bilden hade passerat  Lightroom. Ett hus därborta  som gluttar ut ur  mörkret . Det var ju ett annat motiv än det  jag såg när  jag tog bilden! Sådant händer då  och då.

Det blev en bild av ett upplyst hus i mörkret,  som ett hus som gluttar ut  mot  omvärlden. När jag tog  bilden var det en översiktsbild över  området. Så det   kan bli!

Bilden fick mig att  komma ihåg att  dagen före, under en annan promenad hade jag fångat ett annat gluttande hus, fast under en annan promenad, på ett helt annat ställe och  med en annan kamera. När jag tog den bilden hade  jag snarast tankarna på hus  som  "försöker gömma sig i diset bakom buskarna". Den  kanske också blev  något annat än vad den var.

En av bilderna är tagen   med min Olympus OM-D5 + ett 25 mm/1.7. den andra  med min Panasonic GM5, med den lilla kitzoomen.  Båda  kamerorna har  M43-sensorer och kan använda samma objektiv, men är i  övrigt ganska olika, en bära runt  halsen -kamera och en lätt att stoppa i fickan-kamera. Hur de  olika kamerorna påverkar  mitt sätt att fotografera har jag  inte funderat på så mycket, men eftersom Panasonicen så lätt slinker ner i fickan, som en kompakt, får den ofta  följa  med. Det var ju också tanken när  jag köpte den (förutom att det var rea). 

Ett hus som gömmer sig.

När jag gick där bland gårdagshusen såg  jag ett som inte gluttade  utan snarast försökte gömma  sig bakom gardinerna.

****

Huset som gluttade innan det förlorade färgen. När jag fotade var jag  mest intresserad av förgrunden, men huset tog på något sätt över bilden. Det är vanligare att  det blir så med Panasonicen som har en usel sökare (snarast nödsökare och  en skärm som inte alltid är hjälpsam om ljuset är fel. Men jag gillar den ändå. Lite oförutsägbarhet gör ju bara det hela roligare. Och filmen är  ju billig. Vill jag ha  mer precision tar  jag förstås  Olympusen  med mig.

Del  2

Hus som gömmer sig och hus som tittar ut, utan att gömma sig kan väl få samsas i samma hägn.

Tyckte nästan det här huset inte bara gluttade utan tittade ut också

Tyckte det var fint  med gult hus och gula blommor på stolpen.

När jag tog bilden kände jag mig nästan som en husmäklarfotograf.

Sedan kom jag ut till öppnare  marker.

De var svartvita och behövde ramas in.

.

Den gamla brandstationen

Jag såg den redan på långt håll, det typiska  tornet stack upp.

Bilden fick ett litet åldrat uttryck

Kanske med ett lite nostalgiskt skimmer.

Det blev också en saklig nutidsbild utan nostalgisk framtoning.