Små överblivna hus.

Hus har ju en förmåga att ta sig in i min kamera och fastna på bilderna. Kanske är det därför det heter kamerahus? Kanske är jag medskyldig? Kanske är det till och med avsiktligt? Överblivna hus? De kan  vara överblivna  där de står. De kan också ha blivit överblivna när jag bloggar, och inte fått vara  med, så jag bestämde mig för ett uppsamlings-heat, med blandade överblivna hus. Men när jag nu tittar på bilderna jag snokade rätt på handlar det mest om överblivna (=opublicerade) bilder,  och knappast om överblivna hus. Och inte  bara små som  i rubriken. Tänk så det kan gå när idén inte håller hela vägen!

Ett hus jag tyckte var ett fint  motiv i eftermiddagsljuset.

Ett hus som står kvar på det gamla övningsfältet. Om någon bor där vet jag  inte.

Här bor det dock  folk. Gott om brevlådor.

Hus som tittar fram genom vegetationen.

När löven kommer gömmer  det sig nog  mer.

Fler gömme-hus?

Ett stort hus. men inte så stort på bild.

En överbliven bild från mina plågsamma hög-ISO- försök, från en mörkare årstid. Definitivt inte ett övergivet hus.

Och det  här är väl då rester av ett plågsamt toningsförsök, från en tid när vintermörkret var mörkare än  vad det  är nu.

De som var ute på fredagspromenad.

Ja, inte varenda en förstås, men några som fastnade i min fredagskamera.

Ute med hunden.

De är  inte så stora människorna, men mer behövs inte. Det räcker för att få liv i bilden

Men förstorar man  blir   förstås figurerna större.

Inne i stan verkar människorna  vara längre. Och raka i ryggen.

Kanske funderar hon på att flytta?

Där nere väntade de  på tåget. Jag hann  med samma  tåg.

Ofantligt fånigt: jag åkte till en närbelägen grannkommun som är en stad, alltså inte in till stan

Ja nu var det ju inte för att diskutera svensk kommunallagstiftning eller leta efter kommun- eller stadsgränser som jag satt mig på pendeln utan för att komma till en bra startpunkt för gårdagens promenad.

Här ungefär började jag.

Och där sken solen.

Och där var det fler som var ute och gick.

Men så upptäckte jag den mörka skuggan, var det någon som förföljde den gamla damen?

Plötsligt när jag gick där och larvade mig i tankarna kom jag ihåg sagoboksbilderna jag  tog för ett tag sedan. Kanske här också när solen ändå var så plågsam för kameran? Varför inte dra till med småbarnsstarka färgtoner när jag insåg vem det var som förföljde tanten?

Bara för skojs skull, alltså.

Eftersom den där skuggan fortsatte att gå framför mig, var det väl bara att hänga på.

Skönt att inte åka bil!

Det blev en promenad  också...

När det skymmer i vasastaden är det fredagkväll

Det höll på att mörkna när jag närmade  mig  Vasastaden denna fredagsafton, efter en  hyfsad långpromenad. Jag börjar nog pigga på mig  med långpromenad två dar i  rad. Nyss behövde jag en vilodag  efter en kortpromenad!

Bredvid  kyrkan var nymånen på gång

Stadens ljus tändes...

... och blandade sig  med skymningsljuset.

Trevlig helg!

Jag passerade under en bro igår

J ag var ute och promenerade i kungliga huvudstaden när jag stötte på  en bro. Den behövde fotograferas i eftermiddagsljuset tyckte jag, och kanske var det också så att jag behövde fotografera. Bloggen behöver ju bilder, så jag kan blogga. Utan bilder ingen blogg. Utan blogg inga bilder. Är det månne ett triangeldrama: Ord - Bild -Blogg?Fast det finns en fjärde komponent också: Hälsan! Mycket bra  terapi för mig enligt  min  läkare.

En hälsosam  hälsobild kanske.  Eller en udda variant av  Stockholm mellan broarna?

'

Där borta byggs det visst.

.

Vajsing på cykeln? Eller jonne som det hette när jag växte upp. "Ska vi ut  å jonna? Tjall på hojen?

Fotografen själv  i bild. Avsiktligt! En skugga av sitt forna jag?

På andra sidan.

Det var ljuset jag plåtade. Här hade ljusmästaren lyckats bra  med ljussättningen av scenen.