Fortsatt manuell promenad i randig skog och förbi försvunna bärmarker

Skogen var randig där vi skildes åt i förra blogginlägget.  jag stod där ned ett tungt manuellt objektiv på min lätta m4/3.kamera, vilket gav en annan balans på ekipaget än vanligt. varför gör jag då på detta viset? Skoj? Omväxling?  Bättre  bilder? Nyfikenhet? Bara för att det går?

Troligen en blandning av alltihop. För inte kan det väl vara dumdristighet.

Det kan ge ett lugnare, lite meditativt tempo när inte kameran "gör allt". Det här är ju inte fotografering där det måste gå fort, och det lite långsamma fotograferandet är  det som mest varit min grej genom åren, även om jag ibland luras till annat av de moderna kamerornas fullkomlighet. Skärpedjupsskalan på objektiven kan jag sakna på de moderna objektiven och det var nog största anledningen till objektivvalet för  den här promenaden.

Kan våren vara på gång?

Här har jag gått förbi många gånger. Ibland har jag fotograferat. I går också, länge sedan sist.

Det här är ett statiskt motiv. Här skulle  man kunna använda stativ. Inte  min grej, här uppskattar jag de moderna kamerornas hög-ISO-egenskaper och antiskak-funktioner för att kunna fota handhållet. Igår fanns inget behov av det, men jag har passerat här i höst- och vintermörker många gånger, på väg till och från jobbet. Men det var då det.

Här har jag också gått många gångar. På väg hem från jobbet kunde  jag gå på de upptrampade stigarna och ibland göra en avstickare och  plocka av de mogna bären och äta.

Eftermiddagsljus på nybygget.

Här var det allt ljus på Ericsson.

På kameran satt ett Hexagon 52 mm, 1.8

Precis som förr i tiden blev det idag, i alla fall under promenaden.

Jag tog en promenad idag igen, men det är ju inget ovanligt eller särskilt upphetsande,  men däremot är det numera inte så vanligt att  jag går just  den här  vägen, en av de två vägar  jag kunde välja till jobbet om  jag gick och  inte  gjorde mystiska eller omotiverade omvägar.

Det var som förr i tiden 1.

Som förr i tiden 2 var att jag använde ett manuellt objektiv idag. Ett modernare och  mer lätthanterligt, men större och tyngre  än  det  Industar jag använde här om dagen.

Kort skärpedjup var  en sak jag var ute efter, det andra var  manuella inställningar på objektivet.

Jag var lite sugen på sådana här bilder.

Och sådana här.

Och  med inställningarna kvar från förra bilden fångade jag två ynglingar på moped.

Sedan tog jag  en stentuff bild.

De satt  där i solen  och  solade sig.

.

Blåa-flaskbusken har jag aldrig sett förut. Den är nog sällsynt.

Genvägen.

Hur tänkte jag här? En bild blev det i  alla fall.

I gränslandet. Röset står därnere.

Sedan kom jag in i sagoskogen...

kyrkan och skymningen och nutiden

kyrkan.   den ligger i anrikt land, det vittnar alla  vikingatida runstenar om, för att inte tala  om kyrkan själv. Så småningom  kom båtsmanstorpen, som skulle förse flottan med folk.Gravstenarna  på socknens  kyrkogårdar vittnar  om detta.

 Jag tog  en bild med  min  lilla  Industar. (i nutid)

Kyrkan sedd ur annan vinkel, med ett modernt japanskt  objektiv.

Århundradena gick, och för snart  hundrafemtio  år sedan kom  järnvägen hit.

Via  dagens kvarlevor kunde jag  ta mig hem.

Men då  föll redan den nutida skymningen.

Det var ju inte söndag igår, alltså var det inte en söndagspromenad jag tog!

Jag har sett i  Bengans blogg att det är  så här man ska göra när man har en gammal rysk glugg.

Nu har jag ju en gamling, så då försöker  jag göra  likadant. Gammal glugg på ny kamera. Och när jag  nu satt på den på kameran, kan jag ju lika gärna använda den också. Lite bökigt med skärpeinställning när fingrarna är fumliga  efter allt   fingrande och ögonen trötta efter allt tittande genom åren.

På det lokala fiket.

Jag  testade om det   fungerade. När  jag kom  hem såg jag att det  hade fungerat. Tur var ju det, för jag tog fler bilder innan jag var hemma igen, var ju bara på väg...

Men jag tog en testbild till innan jag gick  därifrån.

Efter  en förflyttning  i tid och rum (hastigheten var så låg att  de relativistiska effekterna kunde jag bortse från), hamnade jag här. Och där hittade jag ett lämpligt avstånds- och skärpeinställningstestmotiv. en gång i tiden lärde jag ut att man inte bör använda sådana  sammanskrivningar, men nu är  jag pensionär och  kan roa mig bäst jag vill. Sammanskrivare U.P.A. ? Dessutom  är ordbildningsekvilibristriken en bra  träning för  min hjärna.

Hyfsat skarpt, tycker jag.  Kanske noterar ni att bilderna  är kvadratiska (med något undantag)? Avsiktlig nostalgi, med något lätt beskuret alternativ, även om kvadraterna inte stämmer med att det är ett småbildskameraobjektiv jag använder.

Såg en ung  man, en bit  på håll.

Det var här någonstans jag kom på att det inte var söndag längre. Skolbarnen var ju på väg hem från skolan!

Och ett hus såg jag åt ett annat  håll.

En kyrka fanns där med.

Gick jag närmare, fick  den färg.

Ja det  fungerade ju, Det blev bilder

Blir det aldrig tradigt med träd? Jag återvänder ju alltid till dem. Ganska lövlöst så här års. Och färglöst.

På något sätt måste jag gilla träd. Som motiv i alla fall, eftersom jag återvänder till dem med kameran. Och färglösheten är jag själv skyldig till. Kanske  återvänder jag  med färg, kanske inte. Det är svårt att sia, speciellt om framtiden.

Bastanta veteraner.

Många stammar var det.

Skira silhuetter ?

Men här var en som inte fick vara med längre.