När det är fint väder ska man väl gå ut och gå, så jag tog en promenad i en grannkomun.

Där såg jag  ett kyrktorn som stack upp.

Där såg jag  ett inklätt hus.

Där såg jag ett högt hus och vackert ljus.

Där såg jag en gångväg.

Färg, form, foto. Folk, fasader och flanerande.

Vårljuset  är viktigt så här års, både för människor och fotografer. Men hur ska man fånga det? Jag  har mitt sätt: promenaden, gärna en  utan mål. Upptäckandets promenad.

Det här upptäckte jag häromdagen: ljuset som  lyste upp fasaden. Det var  dagsljus när jag tog bilden.  Men jag ville inte ha med  alla små detaljer i omgivningen, så hemma  vid datorn  fick det solbelyst bli gult och resten mörkt, ett mörker  som döljer  alla detaljer (nästan).

En annan fasad några dagar tidigare.

Förmodligen, ja troligen, var inte fasaden så här ljus när jag tog bilden, men hade jag låtit bilden vara mörkare, hade jag  missat vårljuskänslan vid fotoögonblicket.  Så den fick vara solljus.

Här fastnade jag för formen,  den lite krusade speglingen, inramad av betong.Med en liten pendang  uppe till höger.

Det var inte så många människor på  de här bilderna. När jag kom  ner i tunnelbanan såg jag dem, stressande och stressade

Gubbar ( Sådana som jag, alltså) på ett fik.

Jag hade sökt mig fram genom staden, längs stränder och på gator och gångvägar,  jag hade sett och jag hade  funnit, strosat,  nosat och fotograferat och det var läge för att ge  magen något också, så jag gick in på ett fik och Påpassligt nog, men inte oväntat, satt det  flera kameragubbar därinne, det var ju en sådandär  Tårtanfika-tisdag.

Det visade sig vara några fotografprofiler.

Profilerna kom sig av ljussättningen i lokalen, eftermiddagsmotljuset från fönstret.

Jag fick anpassa mig och vände solljuset ryggen, så gott det gick.

Jag hade två kameror med mig, den relativt nyinköpta systemkameran som  ryms i  en ficka  (inte  allt för tajt). Den som är  en  behaglig promenad- och flanörkamera.  Jag testade  nu hur den klarade inomhusmiljön. Det satt en vidvinkel på den.

Jag tycker den uppförde sig väl!

Jag hade  också den andra kameran med mig och  på den satt ett kort tele

Alltså kunde jag lägga skärpan på det viktiga i bilden.

Och  med en välvilligt poserande fotograf blev det  ett porträtt.

.

Bengan.

Ett sådant där " utan sökare"-porträtt i motljus, med lill-kameran och vidvinkel.

Slussenröra i aftonljus

Passerade Slussen en gång till i veckan  och fortfarande går det att fånga några klassiska vyer.

Katarinahissens profil finns fortfarande kvar.

Men för  övrigt är det mest bara röra och kaos.

Avspärrningar och hinder.

Galler  och betong.

Inte underligt att Slussens instängda demoner glöder  av ilska.

Men  tittar  man åt rätt håll kan man fortfarande ana en del  av skönheten.

Men visst syns  avspärrningar och galler  även här.

längs vattnet gick jag en dag, när skönheten uppenbarades.

.

Solen sken så fint, det var nästan som vårsol, även om det inte är vår  ännu och jag kände hur fint jag mådde i ljuset.

På andra sidan vattnet stod ett hus  och solade sig, det kanske mådde lika bra som jag.

Realism  eller skönhet?

En sådan här dag fick skönheten styra, eller ska jag kalla  det överdriven realism?

Den här bilden började som en realistisk bild i svartvitt, men  skönheten fick ta över.

Lite som " Skönheten  och odjuret"?

.

Uttrycket fick dominera över sakligheten när jag  gjorde i ordning bilderna.

Den här bilden blev vändpunkten. kanske inte när jag tog den, men när jag bloggade.

Jag  hade aldrig gått den här gångvägen förut och  blev lite förvånad när jag såg huset, men jag stannade bara till  som hastigast och tog en bild. När jag kom  hem och såg bilden insåg jag att jag passerat huset många  gånger genom åren, men inte här nere utan på gatorna däruppe, i bil, i buss,  på cykel och säkert även till  fots. Tänk vad perspektivet kan luras.

Jag tror inte att huset var sådär ljust i verkligheten och jag tror inte gräsmattan hade den där färgen, men jag lät bilden förbli så, för det var på något  sätt så, att den här bilden i  all sin enkelhet uppenbarade den där skönheten, som jag sedan hittade även i  de andra bilderna.