Fyra hus

Fyra hus på ett ungefär i alla fall. En byggnad  är huvudmotiv i var bild. Resten får väl vara omgivning, utfyllnad eller krydda, allt efter smak. Eller kalla allt för pytt-i panna gjort på rester från en promenad. Egentligen hade jag tänkt mig en tur in till stora staden idag, för  att gå på galleri och titta på svartvit foto, men  kände mig fortfarande för hängig och hängde  lite på lokala fiket istället.

Första huset

Edsviks konsthall dominerar uppe på berget. Här syns en av deras två längor. Där finns också ett  mc-museum, för den som gillar tvåhjuliga fordon.

Sist jag var in i konsthallen   såg det ut så här.

Andra huset

Nedanför berget med konsthallen, längst in i  Edsviken, ligger den gamla herrgården, som i nutid döpts om till Edsbacka slott. I viken samlas gärna fåglarna.

Och här uppstår gärna vackra motiv.

Tredje huset

Bild  nummer tre får en modernare byggnad som huvudmotiv. Ni kan själva  få välja vilken.

Fjärde huset

Och här är det väl hugget som stucket, med två dominanta  byggnader  i bild.

Djurlivet i Edsviken, bitvis lite minimalistiskt?

Minimalt med djur torde innebära inga djur  alls, men det blev  minst  ett djur per bild, även om de inte dominerar   bilden.

En  ensam fågel

Det fanns flera.

Till och  med flygande.

Några var långt bort. Förstora  så syns de.

En del var många.

Idag blev det en riktig promenad - - - utan kraxande och hostande

Det känns skönt att livsandarna  börjar återvända, så att  jag kunde  gå på  riktigt och inte bara kraxa omkring  i närmsta närmiljön. Men även om  jag gick längre höll jag mig i kända  miljöer, på kända vägar  och med kända motiv. Blir det då bara förutsägbara bilder? Är det då  en utmaning att hitta nya bilder, eller  är det  en skönhet i upprepningarna, kanske upprepningar  med  variationer. Tema med variationer som i musiken?

Här fångade gångstråken av grus min blick. En bild utan  liv,  bara en ren komposition? Men i så fall en ganska spontan komposition, utan noggrant komponerande. ajag använde  min lillkamera, med dimunitiv, nästan oanvändbar sökare, och  siktade lite på måfå, med displayen. Men jag gillar den  för att den är  så liten, ryms bekvämt i (jack)fickan.

Jag gick också längs  kända  stråk där jag  ofta på förhand vet var motiven finns, och utmaningen  mest är att kunna hitta en ny variant. Eller, som sagt, njuta av upprepningens skönhet.

Så här tydliga  mönster av  bilarnas  däck har jag  nog inte hittat  här förut.

Likaså är detta  en ny variant från den  här korta vägstumpen.

Hur  många gånger  har jag plåtat den här  gångvägen, för jag tycker den är så  fin?

Kanske inte så  fin i  dag, men vanans  makt kanske lurade mig.

Nere vid Edsviken, för det var dit jag var på väg, passerade påpassligt  en färggrann figur. Man ska ha  lite tur också.

När jag vände mig om kunde jag se  kyrkan trona uppe på åsen.

Edsviken i vinterskrud.

Det är skönt att känna sig friskare.

En sexpack kort från en kort kort-promenad

.

Jag tänkte  få mig lite luft idag  med, och travade  iväg med lillkameran  lite nonchalant i jackfickan ifall jag skulle se något  att rikta den mot. Jag  hann knappt  stoppa ner den innan jag tog upp den igen. jag såg tecknen i skyn.

Sedan höll jag den lika nonchalant i handen, och knäppte några kort.

Jag  använde inte sökaren, eftersom den knappt  har  en sådan och fotovinklarna blev  ibland därefter.

Vägen ut i stora världen.

En man på väg.

Och hemma igen.

Och hostan  attackerade  mig knappast alls under promenaden. Hopp om livet!

I influensans fotspår följer tydligen en fundamental trötthet, men det hindrar mig inte från att välja vägar

Jag tog en promenad till Fågelsången häromdagen (inte den i Uppsala, utan ett grönområde här i Sollentuna) och  när jag  kommit dit måste jag ju  ta  mig hem också, och då gällde det ju att välja väg.

Det här var en  därifrån men där gick  det redan folk, och dessutom åt fel håll, jag bor  ju  åt andra hållet.

Det här var en annan väg, men mest för bilar.

Men det finns en gångbana  där också, som inte syns på bilden, så jag tog  mig fram...

...och då hamnade jag här, men det var häromveckan ,så det hade  jag inte nytta av den här gången.

De här går också, men det hjälpte ju inte mig.

.

Kanske skulle jag följa med de här, de verkar ju veta vart man ska gå.

Tänk vad många vägar det finns. Och alla verkar vara fel. Nu följer jag mest vilans lugna väg.