På långpromenad igen, det var ett tag sedan sist.

Det har mest varit småpromenader, förkylning och sociala aktiviteter på sistone, så kamerapromenader eller kameravandringar har det inte varit så gott om, knappt ens flanerande. Bara  några enstaka bilder. Och bloggat i paritet  med det.Men igår blev det äntligen av av igen. Fast det anade jag inte  när jag  gick ut.

Det var inte så många som hade gått före mig, eller så var de morgonpigga fotspåren  översnöade.

Här märkte jag inte att min nya kamera var ställd  på manuell fokusering, så fotspåren  får vara lite oskarpa. Vi kan kanske kalla det för "uttryck".

När kameran åter blivit fokuserande blev bilderna skarpa igen. Skönt.

Men vad är detta för  motiv?

Ett försök att fånga färgerna en nermulen  januarieftermiddag, med snö och tö och slask. En  sådan där nästan färglös bild. Lika färglös och slaskig som verkligheten. Förstora så att färgerna syns.

Oskottade trappor och sliriga trottoarer.

Här hittade jag i alla fall färg.

Kontrasten mellan  de färgstarka husen och  den vita "färglösa" snön  tyckte jag kunde bli ett motiv. Den svarta smutsiga fläcken  till vänster som en liten krydda och husen till höger, på andra sidan järnvägen, som  en extra bonus.

Lite senare kom ett ilsket morrande monster med lysande ögon och anföll mig.

Jag han fånga det innan jag och kameran flydde in i köpcentrumets trygghet.

.

Men vi  flydde raskt ut igen på andra sidan.

Och där slutar inlägget som det började, med spår i blöt snö.

Men promenaden fortsatte in i januarimörkret...

Med GM5+14 mm/2.5 i centrum

Roligare rubriker har jag ju skrivit, men den talar i alla fall vad jag gjorde ett tag idag. Gick runt med nya kameran och ett "gammalt" objektiv nere  i centrum. Sollentuna centrum  alltså. Det byggs därnere och jag tänkte att jag  skulle kunna hitta motiv  där, när maskinerna har tagit helg och står stilla. Min nya kamera har snabbt blivit en favvo-kamera, inte minst på grund av storleken, eller ska jag säga litenheten?

Det lyser i  Tingsrättens byggnad och till höger  har byggandet tagit helgledigt.

Vänder mig om och tittar mot 70-talskolosserna i betongklädsel.

Tittar också in i ett av nybyggena, studentbostäder med loftgångar in mot gården.

På väg hem,  både jag och paret på bilden.

Och så en sådan där "bild från samma dag förra året" som dyker upp på Facebook då och då.

Såhär mycket snö fanns det då!

.

Snön ger nya motiv. och då måste man ju ut och leka, inte med snön utan med kameran.

Kvarglömt och översnöat.

Bara översnöat.

.

Vissa motiv återkommer i mina bilder. De som ligger längs vägen hemifrån och ut i stora världen, ligger särskilt illa till för att hamna i min kamera. Speciellt när snön är nyfallen och solen lyser.

.

Bilarnas spår i nysnön ger liv i förgrunden. Åter en fotografisk fördel med snön.

Bilderna ovan är tagna  med min nya kamera (självklart när  man fått en ny leksak, som man måste lära  känna) och i  raw-format.

Men jag prövade också att ta några bilder i jpeg (nedan).

Då hade kameran  svårare att hänga  med i mina konstiga motiv, de krävde mycket mer efterarbete.

Men med efterarbete (mer än jag är road av) blev de drägliga i alla fall.

Så varför skulle jag köra jpg med den här kameran, när jag inte gjort det med mina andra kameror på länge?

Jag tog en liten promenad efter fikat på det lokala fiket och lyckligtvis hade jag en liten kamera i fickan.

Hade jag inte  haft  kameran i fickan hade jag  missat det här och det hade varit lite synd.

Jag är ganska  säker på att jag inte gått just här om inte kameran varit med. Och då hade jag inte sett vad jag såg. Och ni hade inte fått se det, för då hade det inte blivit en bild, bara en syn som snart bleknat i mitt minne. Ha alltså alltid en kamera i fickan. Det har ju många idag, fast  den kameran heter Mobil. Jag föredrar en kamera. Mobilen har jag  med för att kunna bli störd under promenaden.

.

Jag tycker det här med att ha en liten kamera i fickan är ett behagligt sätt att fotografera. Det började egentligen med att jag började blogga här på  Fotosidan, och efter ett tag började  ha med mig en kompaktkamera i fickan när jag gick (eller cyklade) till och från jobbet. Då fattade jag tycke för det här sättet att fotografera de vardagliga små obetydliga observationerna. Och sedan har det rullat på.

Nu har jag lite återkommit till det, med  mitt senaste kameraköp, en liten sak i fickstorlek. Den kameran har gjort mig glad. Känner mig som en liten  gosse som går ut och leker.

Och idag har jag lekt fram de här bilderna med den nya leksaken. Och några till, som ni kanske får se senare. Och sådana ni aldrig får se . En del har redan hamnat i papperskorgen.

Det Handlar ju också om  att lära sig den nya kameran. Det var mycket  enklare på  analogtiden. De flesta kameror fungerade i stort sett lika. Tid, bländare och ljus, behärskade man det kom man långt. Inga menyer man gick vilse i, inte en massa onödiga funktioner, och egentligen är det så jag  helst fotar idag också om inte kameran sätter p för det.

Norr och söder om stan med rätt inställning på den nya kameran som går att stoppa i fickan

Det är skönt med en  kamera som man kan stoppa i fickan. Det har jag saknat ett bra tag , men nu har  jag det igen. En strövarkamera för mitt pretensionslösa plåtande. Och igår var den rätt inställd, råformat, inte bort-i-tok som vid lördagens utflykt till  Uppsala.

Del 1

Vallentuna

Glassgubben ser lika glad ut som  vanligt,  trots snö, kila och blåst.

Och mittemot står en annan gubbe och sträcker  armarna i vädret

Ett par timmar senare, efter besöket hos min gamla mor, hade det blivit skymning.

.

Här har jag dragit upp isot till 3600, inte för att det var  så förtvivlat mörkt, utan för att testa och för att ha dräglig tid och bländare för handhållet fotande och bra skärpedjup. Och på 3600 fick det vara på resten av bilderna.

Jag skulle inte hem, utan söder om söder, så jag tog tåget.

Del 2

midsommarkransen

Smidigt  och tog jag mig till Midsommarkransen med SL och hläsade på Bengt och hans bilder.

.

Och där fanns fler besökare.

Ute hade det förstås blivit mörkare  innan vi pratat och fikat färdigt.

Tänk att det går att ta sådana här bilder på fri hand.

På hemväg?

Och kameran?  Panasonic  GM-5. En systemkamera som var mindre  än Bengts nya kompaktkamera. Vi kommer nog att trivas bra ihop, jag och kameran, jag har saknat en kamera som är lätt att stoppa i fickan sedan min gamla kompakt la av. Och att det är en M4/3-kamera gör inte saken sämre, objektiven är ju  kompatibla med min Olympus.