Annorlunda höst

Översköljd av höstfärger de senaste dagarna, behövde  jag uppenbarligen lite variation i går och riktade kameran även mot andra motiv än gult, rött och orange, löv, träd, grenar, sol och skugga.

Ett slutet rum, som en scen där plötsligt någon  kommer in  och lika fort försvinner.

Tyckte  svartvitt var bäst, färgen stämde inte  med stämningen, det får bli en annan gång.

Annorlunda höstfärger?

Ett sagoland, ett pimpat miljonprogram, eller en fotograf som drog för långt i spakarna.

.

Höstlöv.

Det blev förstås en promenad med kameran idag också, allt annat vore väl skam

Seg är jag fortfarande, men ännu värre skulle det nog vara om jag inte finge komma ut och röra på mig och därför är det tur att jag  har  en kamera som hjälper mig att  komma ut. Annars bleve jag nog fastvuxen i läsfåtöljen med dystra nyheter och motsträvigt  sudoku. Ur högtalarna strömmade  musik och jag kom att tänka på Gösta Knutsson, som ju inte bara var kattboksförfattare utan även klurig frågesportsfarbror  i radio. Genom att kasta om bokstäverna i det verk jag lyssnade till fick han ihop ordet BRÖDUTPEK.

Höstfärgerna dominerar förstås stadsbilden när jag  äntligen kommer ut framåt eftermiddan.

Det får  alltså bli  en  promenad med gulorange förtecken.

Samma bild som ovan, men beskuren. Tyckte den blev bättre  så.

Ett grannträd  fångade jag så här.

Genomborrat av sol?

Bytte motljuset  mot medljus.

Solen sänkte sig sakta och målade landskapet i sköna färger.

På vägen hem passerade jag  ICA och där fick den grönsaksstaplande ynglingen  syn på min kamera som dinglade runt halsen, så han började prata kamera mitt i salladen. Han  funderade nämligen på att köpa en  Olympus. Kameror  kan vara kontaktskapande, även  i grönsaksdisken.

Så småningom kom jag hem. Då  såg det ut så här.

Nu  är det ännu mörkare. Men har inte den här  dagen varit ovanligt lång...

När man tappat bort berättandet kanske man får nöja sig med bilderna.

Eller kanske  är jag bara lite trött.

.

höstens egna uttryck är ofta så starka att man inte behöver förstärka dem, men jag har försökt ändå

.

Gult är en höstfärg som  gärna kan få  agera solist, men här har jag låtit den kontrastera mot  trädklykans mörker.

Här har jag snarast gått åt  andra hållet. Höstkänslan är kanske inte lika stark, men likafullt är det höst

Hösten kan ju också uppfattas som ett avskräckande och skrämmande mörker.

Håll dig borta härifrån! Det är till och med en symbolisk kvist som spärrar vägen.

Gångtunnelhöst.

Fyra parallella järnvägsspår har  man ovanför  huvudet när man går här.

Gångtunnlar är ju ett gammalt favoritmotiv, men de förekommer inte lika ofta längre i mina bilder.  Kanske har jag sansat mig. Men här tyckte jag tunneln kunde agera lämplig inramning till färgspelet i bakgrunden. Så blev det en bild också och inte bara en massa färg. Och den trafikhindrande betongklumpen fick  agera förgrund. §på gott  eller ont.

Utan färg behövdes en förbipasserande staffagegubbe  som gav bilden  liv.

Väl  ute på andra ändan  av tunneln fick höstfärgsväxterna  en egen bild.

Lite onödigt färgstarkt? Det var ju det som var meningen: "onödigt mycke höst".

Fortsättning följer...  här någonstans...

Röd bio, höstfrukter och jakten på träd

Man såg knappt biografen för allt rött, när jag passerade häromdagen..

En litenbit därifrån  fanns en del  blandade färggrannheter till salu. 

JAKTEN PÅ TRÄD

Jag drog ut på trädjakt i går,  gäller att passa på den här korta tiden de ståtar  med  sin prakt.

.

Den lille mannen tyckte jag såg lite rolig ut, lite malplacerad kanske.

En samling små varelser på kullen  mellan  träden, fick mig att tänka på hober.

.

Gul oktober.

.