Stentufft eller höstskönheter? Dagnyfika, bordunstämma och kanelbullar.

En höst är inte den andra lik. en del kan vara överdådigt färggranna, andra dränks i dystert  brundaskigt regn, och åter andra kan vara  poetiskt sköna. Just nu tycker jag årets höst lutar åt det poetiska hållet  där jag brukar gå, så då väljer jag det anslaget för det här inlägget.

Solen var på min sida under gårdagspromenaden och agerade som en mästerlig ljussättare.

Bara att tacka och ta  emot.

Det är ju egentligt fantastiskt att den vanligtvis så gråtråkigt trista bergväggen  kan lysa upp i sådan skönhet. En askunge?

Ibland behövs inte mycket för att bli glad.

.

Det  kan behövas lite motvikt när mörkret drar in över världen och då inte bara höstmörker.

Det fick bli en enfärgad variant också.

Dagnyfika, bordunstämma och kanelbullar

Så händer det visst en del saker i helgen. I morgon är det Dagnyfika på Fågelsången  i Uppsala (10.30 börjar det och när det slutar beror på deltagarnas uthållighet. Men jag var ju där i söndags;) Och jag är  lite hängig. Senare på dagen är det Bordunstämma på Handens museum.. Det går att hinna med båda men mycket resande blir det.

Och på söndag är det Kanelbullens dag, och eftersom jag är en kanelbulle får jag väl leta rätt på en och fira lite.

Är det nu man ska gå ut och leta efter hösten, med kameran i näven.

Jag började lite enkelt idag, med grannens buske. För nog har den höstfärger!

Borta längs vägen passerade jag det gamla torpet.

Lite längre bort hade naturen själv skapat ett svartvitt inslag i det gröna.

Jag slapp fundera på om bilden skulle vara i färg eller svartvitt. det blev både och.

De flesta hade fastnat i staketet, bara några få fanns på andra sidan.

Ett fönster.

Tillplattad.

Ibland är jag trött. Då blir det inte så många ord. Så är det nu.

Homonymer, fungerar det i bild. eller blir det bara en rebus av det?

Det var när jag var ute och gick för ett tag sedan och passerade den här rondellen, som jag kom att tänka på bilder jag tagit ett  tag  tidigare och därför tog den här bilden, för jag såg den som en homonym.

En av bilderna jag kom att tänka på, var  den här.

Men det duger kanske  med den här också.

Aftonbilder och läxhjälp

En afton var det i går, precis dom alla  andra dar. Det blev några bilder från aftonen också också. så här års kan man ju börja ta aftonbilder tidigare eftersom skymningen inte dröjer lika länge. På tok för tidigt säger många. Men så har det ju alltid varit, så det är man ju van vid, tycker jag.

Jag var på väg. Han hade bråttom.

Vart han var på väg har jag ingen aning om. Själv var jag på väg till läxhjälpen och hade kameran med mig, ifall det fanns några bilder längs vägen.

Det fanns det.

Läxhjälp?

För några veckor sedan när jag satt på det lokala fiket fick jag frågan om jag skulle ha lust att hjälpa till med den läxhjälp på ideell basis som Möjligheternas plats skulle dra igång på den invandrartäta Malmvägen. Och det behövdes någon som förstår matte.  Jag minns ett föräldramöte när min son gick  på högstadiet, och en lärare hävdade att det inte var lärarens jobb att hjälpa eleverna  när de inte förstod läxorna, utan det var  föräldrarnas sak. Då reste sig an mamma  upp och säger: "Jag har aldrig gått i skola, jag har aldrig fått lära mig läsa, hur menar du att jag ska kunna hjälpa till?"

Samma verklighet ligger bakom läxhjälpen på Malmvägen.

Hemvägen

Då hade ljuset ändrat sig

Jag roade mig med att sätta vitbalansen efter de orange väggarna i tunneln och då blev det så här.

Kanske är det svartvitt som är bäst.

när det blir för mörkt

Jag återvänder till förra veckan, till den där aftonen då det blev allt mörkare under min kvällspromenad.

Kvällsmörkret härskade redan på andra sidan Edsviken, medan det sista ljuset dröjde sig kvar där jag var.

Sedan föll mörkret över mig och kameran, bländaröppningen räckte inte till och slutartiderna växte. Svårt att hålla kameran still. Men jag tog några bilder till.

Passade på när en bil passerade.

Inte lika svårhanterliga färger i svartvitt. Men färgen försvann förstås  först i datorn därhemma.

En bil till.

Det gäller ju att på något sätt utnyttja det ljus  man hittar.

Det var inte planerat att jag skulle fotografera i mörker,  i den mån mina promenader alls är planerade, och promenaden blev betydligt längre än jag trott, och mörkret föll. När jag kom in på gångvägen blev det än mörkare, men blänket i en liten vattenpuss fångade  min blick.

Och längs den oplanerade vägen  hade jag råkat ut för sådant här. Bland annat.