Var jag än går tycker jag mina bilder ser likadana ut

Det är förstås bara en känsla, för rent logiskt vet jag ju att det inte är så.

Kanske  är det så att jag ser saker och ting  på samma sätt oberoende av var jag går, och jag därför upplever att det här har jag ju  redan gjort, redan sett, redan fotograferat. Det viktigaste är ju ändå  promenaden. Undrar hur många trän jag fotograferat, de är så bra motiv, de poserar så bra.

.

Undrar hur många gånger jag fotograferat en människa som går snett över en gräsyta? Är det inte vackert när de går på snedden?

En soffa som står bra placerad har  jag inte plåtat lika ofta, men de är också lockande.

Träd och vatten och ett litet hus på andra sidan, klichéerna staplas på varandra.

Vad håller jag på med egentligen?

Samlar material till ett blogginlägg  är vad jag gör. Bilderna gör att det finns något att skriva om, när jag nu inte har något vettigt att säga.

Fast jag  är ganska nöjd med de här bilderna

Stentufft eller vilse i betongen

Någonting med sten skulle man nog kunna göra, tänkte  jag när  jag såg de ihopblåsta löven och tog  en bild.

En bit därifrån hittade jag fortsättningen

Ser ni hur de kurat ihop sig  mot muren för att få  lite vila.

Ett träd letade  sig in bland stenarna.

Och här kom järnvägen i vägen, som så ofta i den här kommunen.

Det är inte så långt till de röda bussarna därborta om man har vingar. Till fots är det betydligt längre och kräver ett visst mått av lokalkännedom  för att inte gå vilse i betongen.

När jag vände  mig om såg  jag solfläckarna på fasaden.

Avgiftsbelagd parkering. Inte en bil? För dyrt? Eller är det en vardagsparkering som ingen har behov av på söndagen.

Tomt här med.

Ibland blir jag förvånad över att det fortfarande går att fotografera här, där jag redan tagit så många bilder, utan att jag blir uttråkad.

Överdrivet?

Visst  kan man väl överdriva bilder? I dag överdrev jag lite för att få fram någon sorts uttryck.

Men det gäller förstås att inte överdriva överdrifterna så det inte blir vulgärt och överdrivet.

.

Överdrivet överdrivet, eller uttryck?

Måttlig överdrift.

Överdrivna färger.

Överdrivet inlägg?

Tre kommunhus och ett snabbtåg, äh, jag slänger med ett tingshus också

Det är roligt att promenera med kamera. roligare än promenad och roligare än kamera utan promenad. I alla fall tycker jag så. Ibland hjälper solen till också och då kan det bli ännu trevligare. Men den kan ju ställa till det också, den där  solen, men inte här

Här  skänkte  den lite liv åt kommunhuset (eller heter det kommunalhus?). Huset är lite svårfångat där det ligger inklämt  mellan bro, järnväg, hus, träd och  en massa annat tjafs, så det gäller  att  passa på när tillfälle ges. Inte för att huset är något  favoritmotiv utan för att de just då råkade vara ett  motiv och inte bara ett tråkigt hus.

Den här gången behövde jag inte gå långt för  att hitta en ny fotovinkel.

Skäggigt kommunalhus?

En stund senare, från ett lite annat håll kom tredje chansen att plåta huset.

Det var en järnväg i vägen, därav  alla streck i bilden. Jag kunde inte direkt klippa bort dem, som när  man  rycker bort gräs när man ska fota en blomma.

Plötsligt när jag stod där  hörde jag ljudet, tog några snabba steg och lyfte kameran.

Jag hann. Och tåget blev någorlunda skarpt, jag trodde det skulle bli suddigt, men det räckte tydligen m ed 1/1000.

Jag passerade tingsrätten också.

Men det är inte så mycket tingsrätt som syns. Det  mesta är speglingar från bygget intill.

Olympus + Konica= sant?

Jag har ju varit lite trött och hängig de senaste dagarna och har  tagit det lugnt, och  hade ingen större lust idag heller och satt  mest och slöhängde, men insåg  att lite behövde, ja måste,  jag röra på mig innan jag blev galen av innesittandet. Datorns rättstavningsfunktion gillar tydligen inte heller innesittandet, för den rödmarkerar det. Men innesittande har den inget emot.

Alltså gick jag ut.

Jag tog förstås  med mig kameran, för då är det lättare att promenera, speciellt när  man är hängig. Eller så är det så länge sedan jag promenerade utan kamera så jag har glömt hur det är. Tänka brukar också gå bra när  man går, men jag jobbar inte längre, så jag behöver inte tänka längre.

Olympus  + Konica skrev jag i rubriken. Jag gjorde det sant för en stund idag i alla fall, medan jag var ute på min promenad. Jag satte ett gammalt  Konica-objektiv på min Olympus  EM5-D och travade iväg.

Jag spanade in reklam och färger på anda sidan  vägen och det ledde till en bild.

Sedan såg jag  mera färger, rött + rött  och undrade om det skulle duga som motiv.

.

Undrar vad LiDL Tycker om det där med ej tillträde?

Några stolar passerade jag också.

Innan jag kom hem passerade jag fler motiv, så det kanske blir fler bilder. Har i alla fall tänkt så, men man vet ju aldrig.

Objektiv:  Konica Hexanon 40 mm, 1.8.