fortsättning på en magisk afton

Även om jag för ett bra tag bestämt mig för att inte längre göra (långa) följetonger i bloggen, för att det är för jobbigt och för att jag inte kan hålla intresset uppe tillräckligt länge, händer det ändå att det faller  sig lämpligt att  fortsätta i ett nytt inlägg, så här kommer ett återfall. Men fortsättningen denna gång ligger mest i bilderna, så jag behöver inte ljuga ihop en berättelse och det är det som är  mest jobbigt i en lång följetong.

Ljuset började bli magiskt  under gårdagens promenad när dagsregnet avtagit.

Det blänkte i pölarna.

Husen skiftade färg.

.

Saker hände på himlen.

Det glödde i vattenpölarna.

Vad var detta? Ingen vanlig kväll.

Äntligen slutade regnet om aftonen och jag skuttade befriat ut

Regn, regn, regn var det  mesta det var, där jag var igår, men det var ändå lindrigt jämfört  med på andra håll. Tråkigt likafullt, så när regnandet avtog ploppade jag ut ur stugan, för att se vad jag och kameran kunde hitta.

Vi hittade en boll.

Vi såg att det var blött.

Vi såg färger.

Framförallt var det skönt att komma ut en sväng i stället för att sitta inne och surna.

Vi såg hur folktomt det var.

Vi kämpade med motljuset.

Men framförallt: Vi anade inte vad som väntade oss!

Nej vi tog inte tåget.

Vi gick genom tunneln.

och sedan...

Så småningom stod jag inte ut med allt regnande så jag gick ut och tog en promenad.

Det hade ju regnat  rejält hela dagen och jag hade setat inne  och blivit rastlös. Till slut stod jag inte ut. Tröja, regnjacka, sockor, stövlar och  kamera så var jag rustad och gick ut.

Då såg det ut så här.

När jag kom hem såg det ut så här.

Och däremellan såg det bland annat ut så här.

Det tänker jag blogga om i morgon. I dag har jag redan bloggat tillräckligt.

Sov Gott!

En onödig dag?

Lite kändes det så i morse, att det var en onödig dag, när jag tittade ut och såg  rena Bergenvädret, med horisontellt regn i blåsten. Och ingen morgontidning hade det kommit. Söndag? Nej blixtnedslag i tryckeriet. Obekvämt att läsa på datorn. Borde kanske skaffa någon sorts platta eller padda eller vad det heter.  I dag var hela tidningen tillägnad flyktingsituationen, så det var mycket att läsa.

http://www.svd.se/manga-utan-tidning--har-laser-du-sondagens-svd/om/sverige

Vad gör man då en sådan här tråkig dag, annat än läser morgontidningen och b bloggar? Hade ingen lust att promenera och var dessutom lite trött efter de senaste dagarnas promenader. Gubben behöver vila ibland och dessutom kraxar och snorar han lite. Eller så tillämpade jag "tänk på vilodagen så att du helgar den" som jag fick lära mig redan i småskolan. Några titta-ut-genom-fönstretbilder blev det dock.

Även en blötbild från balkongen.

Men en sådan här dag kan man väl få påminna sig att det funnits dagar med bättre väder

Vatten, trä, metall och sten, men än hade ej bedövningen helt gått hän. Och dags att välja svenskans vackraste ord

Jag är  fortfarande kvar i fredagens skeenden, i alla  fall i bloggen. Tur kanske det är, för idag verkar vädret tråkigt därute, jag hör regnet smattra mot taket och  dropparna spela i hängrännor och stuprör.  Och inte hade morgontidningen kommit, blixtnedslag i tryckeriet. Inte promenadväder direkt. Då är det bra om det finns obloggat stoff kvar.Bloggningen är ju en bra aktivitet i min Alzheimer-anpassade tillvaro, håller hjärnan igång liksom. Precis som sudoku och korsord. Och fotograferingen!

Jag hade hunnit ner till vattnet. Där tog jag en bild som jag lika gärna hade kunnat ta i hemkommunen under en promenad där. Motiven går igen.

Hemkommunen, det är något jag funderar på ibland. Var hör jag hemma egentligen? Jag har bott 30 år i Stockholm, ett drygt kvartssekel i Sala  och nu i Sollentuna de senaste tio åren. Kan  också uttrycka det som  att jag växte upp och studerade i Stockholm, och att barnen växte upp i Sala, och nu är vi spridda för vinden. Först nu börjar jag känna mig som Sollentuna-bo. Länge var det bara en plats att sova. Och jag tillbringade  dagarna på andra sidan gränsen, i Stockholm, där jag  jobbade. Numera gör jag ingenting, jag är ju pensionär. Och tur är väl det.

Vatten och trä fanns det redan i första bilden. Här kan vi komplettera med sten och metall.

Jag anar att trafiken inte är daglig längs  den här sträckan. Kan kanske kallas för en avkrok mitt inne i Storstaden. Tyckte det var ett frodigt motiv.

Sten och  trä.

Vackraste ordet?

Kontrapropositionsvotering är fortfarande kvar i leken. Kortast är du.

Det handlar om SvD:s  Sommartema om svenskans vackraste ord

http://www.svd.se/rosta-har-vilket-ar-svenskans-vackraste-ord/om/svenskans-vackraste-ord