När jag för mig själv i mörka skogen går...

Jag har promenerat för mycket  med min kamera, det blir för  många bilder, så jag hinner inte med  (eller orkar inte/har inte lust) att ta  hand  om dem i samma takt. Alltså lämnar jag små kökkenmöddingar  efter mig i bildarkivet. De här bilderna är en sådan liten hög. Jag tar och publicerar dem så de inte ligger  där och tittar förebrående på mig.

Det kändes som de legat länge där och väntat, men när jag såg efter visade det sig att de bara var en dryg vecka gamla. Märkligt. Det  här  med tid är  ibland förvirrande, när  man inte längre bryr sig. Allt som har hänt, har ju ändå bara hänt, spelar det egentligen någon roll i vilken ordning det skett. Är jag månne präglad av ett allt för logiskt liv? En logisk drömmare?

I vilket fall som helst, det verkar som den logiske drömmaren har  lekt lite  med   toning  i de här bilderna.

I morse, när jag tog en  morgonkneipp i daggen på baksidan av huset konstaterade  jag att de första björnbären höll på att mogna. Ser ut att bli rekordmånga i år. (Har inget  med bilderna  att göra)

Undrar vart  jag idag skall ställa kosan

Kanske till Andromedanebulosan

Eller bara gå  att kika

på  närbelägna Ica

Egentligen förstår jag inte ett barr men det fanns tydligen det i den där skogen, där  jag gick  inyligen för längesedan.

En stentuff avslutning verkar det  ha varit.

När jag går till tandläkaren hamnar jag på Söder och innan bedövningen släpper kan man ta bilder

.

En sådan  här till exempel.

Eller en sådan här.

Vatten i kvadrat, hoppas man ej trillar i spa´t

Ta nu inte det där  med trillandet så allvarligt, det speglar mest min faiblesse för rim (utan reson).

Det jag gjort är bara att jag plockat ihop  kvadratiska bilder med vattenmotiv, från fyra  olika promenader och fyra olika kommuner. Bilder som blev över när jag inte ville göra  mina blogginlägg för långa och oöverskådliga. Lagom många tuggor varje gång alltså.Speciellt om inlägget inte innehåller en berättelse.

Om det händelsevis finns någon berättelse i det här inlägget ligger den i de enskilda bilderna, ur vilka den fantasifulle betraktaren själv får skapa  den.

Eller så är det bara  fyra  individuella bilder av frusna moment i tiden.

Den enda röda tråden är vattnet. Och kvadraterna.

Kvadraterna  är skapade i kameran, inte  efteråt genom beskärning. Om det  är en begränsning, en utmaning eller bara en galen nyck, vet jag inte, men lite roligt är det tydigen eftersom jag fortsätter

Fjärde och sista bilden.

Den som gillar gissningar får gärna gissa var bilderna är tagna. Att gissa får mig att tänka på en tråd i Fotosidans forum som  var ganska aktiv en gång i tiden, där det gällde att gissa var en bild var tagen. Den var skoj ganska länge, men blev helt ointressant när Googles bildsök kom.

Bilder från den stora staden

När jag  nu bloggat  med  bilder från den lilla staden måste väl också den stora staden få sin beskärda del. Men det var nu inte någon sorts rättvisemani som gav bilder från den stora staden. Det var  ett helt prosaiskt besök hos tandhygienisten som gav storstadsbilder, för efter misshandeln av käften behövde jag en  promenad. Och bilder.  Kvadratiska. Än har jag inte släppt den formen.  Och jag har fler kvar från den lilla staden.

Började lite färgstarkt.

Fortsatte  med blygsam färg.

Jo det är en lätt toning i bilden.

Men sedan blev det  mera färg igen.

Okej då, ni ska väl få en färgbild till...

Och en färglös.

Trött. Orkar inte skriva något vettigt, så jag låter bli och låter bilderna tala. Om de nu gör det.

Bilder från den lilla staden

Det finns  vägar som  leder dit.

Men jag kom inte längs den vägen. Jag kom på asfalt, fick lifta med de som hade ärende hit. Jag kom  hem på samma sätt. Tack för det!

Jag vandrade runt i den lilla staden och tog bilder. Bilderna blev fortfarande kvadratiska ( jag har ju testat det ett tag) men det här var första  gången jag upplevde en motivmässig begränsning  med kvadrater. Det var bilder jag inte tog för jag såg att det inte skulle bli bra och det var bilder som jag tog som inte blev bra. Men jag får väl återvända med en annan inställning på kameran så jag får liggande rektanglar  med mig hem. Den  här gången framhärdade jag i min envishet (eller dumhet) med kvadrater.

Det Finns ju förstås hus  där i den lilla staden.

Med rektangulär inställning hade  mer av huset  kunnat komma med.

Det finns hus där jag bott. Bakom fönstren i bottenvåningen.

.

Det finns hus där jag lagat tänderna.

Men det finns också vatten.

Kanske var det här jag lärde mig fotografera vatten, om det inte var i fjällen jag gjorde det. Troligen var det båda ställena eftersom vattnet har så  olika karaktär i parkmiljö och forsande fjällbäckar.

.

och det finns säkert  mera vatten...