Herrar i färg och damer i svartvitt

Det är inte bara vid ett fika man kan fotografera människor vid ett  bord, det duger med en långlunch också. Lunchen blev  inte lång för vi åt så mycket,  för det gjorde vi inte, det var bara en vanlig dagens rätt, men vi pratade desto mer.

Allt började  med en Grönlandsresa  1974, fast jag var inte där förrän  -75, och nu är de flesta pensionärer  och har tid att sitta länge  och prata. Om då  och nu.

.

En del måste uttryckas med emfas!

.

"Den här  skärmen är hopplös när det är soligt!"

Det kan bli hopplösa färger  i solen, så det fck bli svartvitt i stället.

.

Det blev inte så många bilder på tre timmar, jag pratade för mycket och lyssnade.

Varför blir det kvadrater numera? Har jag blivit kantig så att allt hamnar i kvadrater?

Ja det gör mina bilder numera, hamnar i kvadrater (eller kanske  just för tillfället, vet ju inte hur länge det  kvadratiska kommer att bestå)  och sedan hamnar  kvadraterna i bloggen  . . .

Här är det  en  hamn som hamnat i kvadraten. Jag fick för mig att det skulle vara något  i förgrunden och jag hittade något vitt.

Kvadrater? Varför då? Kan det vara uppväxten, mina barnaår hamnade  i kvadrater i ett fotoalbum eftersom pappas kamera var sådan. Tror inte det, jag blev ju rektangulär när  jag gick i sjunde  klass och vann en småbildskamera. Sedan har jag fortsatt så. Rektangulärt. Visserligen  har jag ibland beskurit bilder till  kvadrater, både på mörkrums- och diatiden.  Det har jag också gjort  med bloggbilder  ibland och även under  min tid i  bildpolerna här på FS, men det är liksom en annan sak att beskära i efterhand.

Nu komponerar jag kvadraterna  direkt i sökaren i råformat.

En kvadrat med  med rött och  mer vatten i förgrunden.

Men varför kvadrater? Frågan har inte fått något svar ännu!

Det  känns bra?

Ett absurt infall?

Roligt  med variation??

Enklare att komponera?

Jag behöver träna på kvadrater?

Jag slipper vrida på kameran vid höjdformat?

Det blir enklare att blogga?

Nyfikenhet?

Kanske är det en välkryddad blandning med alla ovanstående ingredienser. Kanske något annat som jag missat. Roligt t.ex.

Vem vet? Då kom jag att tänkapå Lisa Ekdahl.

.

När jag ändå var inne på det här  med färger hittade jag  gult också.

Vägar jag gick igår efter långlunchen

På förmiddagen ett sjukhusbesök. Det visade sig att jag svarat bra  på medicineringen.

Sedan en tretimmars lunch med gamla 70-tals vänner. tre timmar, många rätter? Nej dagens rätt  men många ord. Därefter  tog jag en promenad. Det är små glimtar av den som hamnat  här.

Först gick det utför. En obekant dam fick agera staffage.

Jag har tydligen fastnat i det kvadratiska formatet, det har ju mest blivit det ett tag.

Kvadraterna är inte något måste eller någon princip, utan bara ett nöje och kanske lite utforskande. Formatet föder ibland andra  kompositioner i mina ögon, medan andra motiv som jag kanske skulle ha tagit en bild på  med  rektangulärt format , får vara.

Jag har inget annat mål med mitt fotograferande än att jag ska må bra av det, så jag följer gärna "Mannen som gör vad som faller honom in"-principen". Och, ja förstås, resultatet ska vara bloggbart.

Möjligen kan jag tänka mig att bilderna i detta inlägg visar hur vyerna kan växla under en liten promenad. Och en kontrast mot  Norrtälje som figurerade i  i de senaste blogginläggen är det förstås, men kontrasten ligger då i städernas olika utseende  och inte  i mitt  plåtande.

Ordet vägar finns ju med i dagens rubrik, och det visar ju bilderna också. Man kan ju välja om det är motiven eller vägen/vägarna som är det intressanta. Eller fundera vilken väg  jag gick, bilderna  ligger i kronologisk ordning.

Här fann jag dessutom spår av järn, också en sorts spår.  Och även spår av flydda tider då godsvagnarna  gjorde nytta här. Och kankse bidrog fågeln till att jag tog bilden.

Här gick jag också.

Och här

Och då visste jag inte längre riktigt var jag var; men då blir ju vandringen riktigt intressant, när den övergår i rena upptäcktsfärden i främmande marker.

För en gammal gångtunnelsfotograf  är ju lyckan gjord när han ser detta.

Färg, ljus och silhuettfigur!!!

Här slutade vandringen. Busshållplatsen var nära. Fråga mig inte var jag var!

Sista två från Norrtälje.En av varje sort och dessutom två till från annat håll i annat manér

Fortfarande finner fotografen  färdiga fina finvädersfoton från fotofikautflykten.

Sista bilden i färg

Sista svartvita bilden

En annan bild från annan plats. Jag hittade den i en kamera jag sällan använder, och där har den nog legat någon vecka, men jag tyckte den kunde få  komma fram  i ljuset.

Jag  hittade bilden när jag tog fram den sällananvända kameran för att leka fram andra bilder.

Den här till exempel, som jag lekte fram igår, utanför min bakdörr.

Sol och blå himmel är inte alltid det bästa

Nä, just det,  Sol och blå himmel är inte alltid det bästa, i alla fall inte för fotografering, när det blir alldeles för mycket skuggor och kontraster som gör motiven  alldeles för röriga. Andra gånger är det just det som gör eller ger motiven. Aldrig får det vara enkelt, men annars vore det väl inte så spännande, utmanande  och omväxlande och framförallt roligt.

Här kämpade jag med ljuset i den lilla  och korta men vackra Norrtäljeån.  En å kröker sig.  en å i staden är avgränsad  med staket. Man kan inte välja fotovinklar fritt, ljuset faller som det faller. Fast egentligen är det väl först när  jag kommer hem och ska göra i ordning bilderna som jag  får kämpa på allvar.

Åar är inget nytt motiv för mig, under mina drygt två decennier i Sala bodde jag alltid i bekväm närhet av åar. Då blev man bekant med dem, deras  krökar och deras egenheter och kunde ge sig ut med kameran när ljuset verkade bra. Där jag bor nu  finns inga bra  åar i närheten, bara små substitut.

Kanske är det bättre att inrikta sig på mindre utsnitt av verkligheten.

Tillbaks till  Norrtälje. Annat utsnitt, annan vinkel, annat objektiv. En gammal manuell  glugg istället för en modern digital.Tele istället för vidvinkel. Men samma å.

Tyckte det blev bättre.

.

möte

Två fotofikare på stan.

Norrtälje förstås.

Ut ur gränden

Svartvit  å

Ville framhäva vattnets strömning som de syns i strånas riktning.

Färglösa kontraster.

Jag slapp alla konstiga  läskiga färger på det här viset.

Eller kanske inte ändå?

Och visst  måste jag återvända hit!