Stentufft och råbarkat

.

.

Bloggfunderingar

Ibland  är det svårt att blogga. Ibland för att det är jobbigt, att jag är trött, tiden tryter, kaffet  är slut eller andra små vardagliga futiliteter som sätter krokben  för  kreativiteten. Lappri kan jag säga då och göra något annat trivialt och tråkigt, bara  jag får tiden att gå. Eller så gör jag en  ren skitbloggning bara  för att få det gjort.

Men idag var det annat som spökade, jag var för kräsen, jag kunde inte bestämma mig och när jag  insett det fick jag ju något att blogga om.

Jag  hade  börjat på bloggen, jag hade  lagt in fyra bilder och bytt ut dem några gånger och tyckte hela tiden att det skavde någonstans. Och inga ord kom till mig att skriva  i bloggen, inga som  dög.

Skaparkris?

Jag tog bort en bild.  Jag tog bort en bild till.  Nu kändes det bättre och orden kom fram.Två bilder blev kvar i inlägget  och det är förstås de två bilder ni ser här. Och inget ordbajseri för att fylla ut.

.

Vad visar bilderna då? Ja, rent sakligt ett plank som dämpar ljudet från en fyrfilig motorväg.

Resten ligger i betraktarens ögon.

.

Egentligen är det ju naturen som skapar bilderna, jag bara trycker på en liten knapp.

Jag stötte på vatten idag när jag var ute och gick och vips blev det en bild.

Det gäller ju bara att  rikta  kameran åt rätt håll. Borde det inte vara  mer av skaparvånda och ångest  för att få till en bild.  Jag  menar, det är ju  ingen konst det här, att bara trycka på en knapp ?

Är det en akvarell då, när det är vatten i bilden?

.

Vad blir det här då? träsnitt med blomsterdekor?

Allt framdukat när jag kom,  bara tryck på knappen.

Blir det plagiat om man  utnyttjar en  annans skapelse?

Eller kanske ny konst när  man fotograferar krackelerande klotter.

Och, som sagt, bara att trycka på knappen  när naturen skapar motivet.

Ingen konst att fotografera, bara tryck på knappen!

Söndagsblogg med lördagsbilder

Först hade  jag inte tänkt mig att fota något igår, men till slut kunde jag inte hålla mig, greppade  kameran och drog iväg. Jag kom inte så långt, så mötte jag en man, en främling och vi hälsade på varandra, och sedan stod vi där och pratade en lång stund, säkert en kvart kanske en halvtimme, kanske mer, sådär som det kan bli om man hälsar rejält och tiden saknar betydelse. Vad vi  pratade om? Tja, livets väsentligheter som gamla dialekter, linjeval på läroverket en gång i tiden,  och fotografering, jag hade ju en kamera på magen.

När  vi pratat färdigt, nej det hade vi inte, men  han gick vidare till sin visit, och jag gick vidare och tog en bild av en grönyta som håller på av nya bostäder som växer fram från bakgrunden.

Vädret var skönt och jag drömde mig bort  till en diffus värld.

I och med den bilden var jag tillbaks till mina  träd. Träligt?  tradigt? Nej inte när jag gick där. Däremot var ljuset lite trixigt. Jag tog ovanligt många tråkiga bilder. De får ni inte se.

.

Jag återvände till trädet utanför min ytterdörr.

Och trädet framför grannens dörr.

Är det en sådan här dagenefterdag idag, men kanske inte om det inte hände så mycket igår i min lilla värld

Jag stod över gårdagen, i alla fall allt firande och frossande och dansandet kring stången ersatte jag med att snurra på kameran för  att få lite liv i gårdagsbloggen. Vad händer då idag? Ingenting verkar det som.  Öppnar jag fönstret eller tittar ut på baksidan av huset  är allt tyst. Nästan, något lite fågelkvitter flyger omkring i buskarna och en humla  irrar sökande. Enstaka bilar rör sig i fjärran. Jag tar inga bilder.

I stället passar  jag på att göra mig av  med ett par överblivna bilder från den gångna veckan. Lite som mellandagsrea, där man gör sig av  med överblivna rester.

En paketerad kung vid  Slussen.

En gång såg jag en buss, eller från en gång såg jag en buss?

Kan man önska god fortsättning även vid  midsommar? I så fall gör jag det. Numera, när jag inte längre jobbar är jag inte så noga med att hålla reda på var-, sön- och helgdagar, "mig kvittar det lika", som skalden skaldade. Var det Ferlin? Det var det nog, men det var nog  "Stjärnorna  kvittar det lika" som han skaldade, vid närmare eftertanke.

Det var ju viktigare förr det där  med veckodagar, som när jag växte upp och gick i skolan på lördagar och affärerna var stängda på söndagar och stängde tidigare på lördagar. Då fick man planera handlandet. Tänk vad bortskämda vi är idag.