Den tradittionella midsommardansen och glad midsommar!!

Jag har ju några gånger gjort midsommarbloggar med dansande prästkragar, men i år har de  behagat att inte  passa tiden eller  dukat under för regnet, så jag får  nyttja annan  vegetation för  dansen i stället.

Bommande buskar kan dansa de  med om de får hjälp av fotografen.

Och en liten solo-dansande  prästkrage kunde  jag uppbringa.

Jag belönar den  med en rejäl  åktur.

Trevlig  midsommar på er allihop!

På väg var folk och jag försökte fånga det

På väg mot Centralen, en vanlig tisdag i juni.

Jag är  lite efter  min tid, jag  är kvar vid den långa tisdagen som redan gett några blogginlägg. Folk var på väg och jag försökte fånga dem.  Med kameran. Och kanske deras rörelse. Provocerade fram ett långsamt beteende hos kameran med lägsta ISO och och minsta bländaröppning. Samtidigt skyndade jag på mina steg för att följa strömmen.

Ner för rulltrappan.

.

Mot spärrarna.

.

Upp för rulltrappan.

.

Tåget kommer.

Ta det nu lugnt och ha en trevlig  midsommar, även om den verkar bli lite avkyld.

Det där som jag tycker är så svårt

Gå på gatan

Ja jag tänker på fotografen, inte på motivet, det här  med att sikta  med  kameran utan att titta i sökaren och ta bilder  mer på en höft. Det var ju ett litet tema sedan i förra inlägget från Prästgatans glesa vimmel, men  bilderna i  det här inlägget  tog jag före Prästgatebilderna, längs Götgatans backiga avsnitt. Jag prövade det här  med att sikta från höften där  med, även om jag inte tror att  jag någonsin kommer att lära  mig det.

Dessutom upptäckte jag efter en stund att jag gjort  en tabbe.  Kameran var inställd på manuell fokus, men jag trodde jag  körde  med autofokus. Glömt att ställa tillbaka! Sabbade en rad bilder. Men några  överlevde.

Snett och vint.

Ja så  är det, det blir  snett och vint och beskuret och konstiga vinklar.

Men kanske  ger  det liv i bilderna. Jag vet inte, jag  kan ju inte det här, har  mest använt normal och kort tele  för sådana här  motiv. Om jag  minns rätt och det kan man inte lita på.

Den gamle biffätaren?

På väg in till Andreas.

Prästgatan utan vimmel

Prästgatan, är inte det  bästa vägen  mellan Huddinge och Sollentuna?

I alla fall hamnade jag där på min hemväg. Var det igår? Nej det var nog i förrgår. När jag tittar i mina papper visar det sig vara i tisdags. Är det dagarna som går fort, eller  minnet som sviktar? Strunt samma, nu är vi på Prästgatan.

Prästgatan är ofta en trevlig gata att gå, tycker jag, horderna av turister på parallellgatorna brukar lysa  med sin frånvaro, och man kan spankulera här i förhållandevis lugn och ro.

Jag prövar det här som jag  är så dålig på, fota med vidvinkel utan  att titta i sökaren. Sikta har  jag alltid varit dålig på, kasta pil eller skjuta i prick, eller för den delen såga rakt har inte varit min grej.

Ganska raskt inser jag att  jag ska fuska och fäller ut den vikbara skärmen och låter kameran hänga ner på bringan och tittar ner i den som vore det en tvåögd spegelreflexkamera.

Det går  mycket bättre.

Ibland blir det snett och vint, när inte ens vidvinkeln (28  ekvivalenta  mm) räcker till.

Jag ville ha  med både tornet och pojkens huvud, som stack  upp över muren.

.

Så småningom tog Prästgatan slut, den brukar göra det och då  fick jag vandra vidare.

Flempan

Jag var några timmar i Flempan igår,  i Flemingsberg alltså, där det ligger ett stort sjukhus. Mesta delen av tiden tillbringade jag på Avdelningen för trafikmedicin. De håller på att utreda om mitt spärrade körkort ska fortsätta att vara spärrat. Spärrningen skedde aut0matiskt när jag fick min Alzheimer- diagnos.

Under de här månaderna sedan jag fick diagnosen har jag hunnit vänja mig vid tanken att vara utan bil, så det känns inte så dramatiskt längre. Det är ju en del utflykter jag får avstå, för att det inte finns vettiga allmänna kommunikationer dit, men i stället får jag väl utforska okända  marker dit SL-kortet kan ta mig.

Jag blev kvar  längre på mottagningen  än jag trott igår. Gick inte direkt när jag var klar, utan tog en fika i väntrummet först, och det tog tid. Började prata  med andra som satt där, en man uppvuxen i Bergen, men nu bosatt i Sverige sedan 50 år Och en annan man, en svensk som har en hytte utanför Haugesund. Och så var det en hustru till en av dem och hon skulle göra samma test som jag gjorde vid mitt förra besök, så vi pratade både före och efter.

Men till slut tog jag mig samman och gick ut till solen och betongen.

För att ta mig ner till järnvägen  och pendeltåget.

.

Påpassligt klev hon in i motivet.

Funderade på om jag skulle åka hemåt eller fortsätta söderut när jag ändå var så här långt hemifrån. Det blev hemåt. Det går ju faktiskt ganska raskt hit med pendeln. Mycket fortare än att åka till Vallentuna som är mycket närmare. Tar tid  med byten och tvärförbindelser.

Vänta på tåget...

...och vänta...