Det blåste, Jag mötte ett fladder på gatan igår, en liten bagatell, kanske ett impromtu

Det flaxade vilt i blåsten  och gjorde tiometersskutt i vinden, men pötsligt stannade det till.

Jag hann fånga det på bild, när det vilade en  kort stund.

.

Sedan fällde det ut vingarna och försvann.

Och där var sagan slut

Ett motiv som inte blåste sin väg.

Tog en aftontur 0ch fann ett ljuspoem.

Ljuset hängde ljust och skönt

där  på kvistar utav grönt

Och på blad och liten kvist

lyste det helt visst

Också liten sten

låg  i solens sken

Denna gamla man

solar ock, så gott han kan.

Stopover mellan möhippa och Arlanda en dag som igår när det inte regnade så mycket och bilder från en annan dag.

Hon klev av pendeltåget hemmavid och jag mötte henne på perrongen, dottern min. Hon var på väg hem till Bergen och var glad att det inte regnade här. Bergen har haft regnrekord  hittills i år, det har redan kommit mer än en årsnederbörd. Vi fikade, vi åt vi hälsade på min mor, det var ju mors dag. och framförallt pratade vi.

Men innan hon åkte gick vi ut och luktade på blommorna.

Del  2

Bilderna är från en promenad hemmavid, en en annan dag  än i går, en dag det inte regnade men vattnet rann ändå.

Och där det finns vatten finns det speglingar.

Och ett av mina tradiga träd.

Undrar vad som kommer att hända idag?

vatten och Ginnungagap och regn på festen.

En betraktelse från en dag i veckan innan stora regnet kom.

Jag sneddade genom vegetationen.

Jag hamnade bland gapande träd.

.

Och igår regnade det när det var fest i parken.

.

När färgen smyger sig in bland svartvita träd och sanningen om trädets baksida. Ett litet lördagskåseri

Fast bilderna är fredagsbilder. Dagen då jag hade tänkt ta det lugnt.  Men se det gick inte!

Jag var tvungen att gå ut, kände jag, ut förbi granhäcken, ut i vida världen. En liten bit.

Trädet och dess skugga passerade jag. Båda fastnade i min kamera. Lyckligtvis  kunde jag plocka ut dem ur  kameran när  jag kom hem. Tyckte bilden blev lagom hemlighetsfull.

Lite roligt är det ju att passera en plats där  man  passerat så  många gånger och plötsligt ser något nytt. Dessutom något  man  kanske inte kommer att se igen, även om det inte är något  sensationellt utan bara en liten bagatell som det här.

Sakta började färgen smyga sig in  i bilderna vartefter jag gick där. Färgerna  och vårljuset.

Jag lät också stängslet komma in i bilden, stängslet  som hindrar  barn och bollar från att  hamna  i den vältrafikerade  gatan utanför skolan.

Fredag eftermiddag. Färgerna  är tillbaka.

Gjort sig fin i håret?

Ett fredags-sms? Mail?  Eller Facebook kanske.

Två små fåglar.

Tänk om fåglarna inte varit där. Då hade det inte blivit någon bild.

När jag kommit så här långt, fortsatte jag av bara farten, både med flanerande och plåtande.

Och äntligen då:  trädets baksida

Bildbeviset: Så här ser trädets baksida ut. Som jag har undrat...

Inte blev det ett kåseri som jag lovade i rubriken, bara lite småskvaller.