Vilken tur att jag skulle gå till tvättstugan...

Annars hade jag missat solnedgångens färger.

Och idag är det fredagen den 13:e, vågar man gå ut i halkan då?

mera snö - i bilderna alltså - ute försvinner den - och inte ofta jag fotar på en idrottsplats

Snön hade tagit mig   långt ner, så långt ner jag kunde komma, till havsytans nivå.

Edsviken är ju en havsvik, även om jag inte direkt tänker på havet när jag går här. För mig är det framförallt en promenadväg (och  en plats där man kan  fotografera). Skillnaden mellan foto och promenad är dock  inte alltid så tydlig.

Tydligt var däremot att det fanns snö här. Hopsamlad sådan, lagd på hög.

* * *

Och mer snö syntes om jag vred på huvudet. Snö med struktur, och det var delvis den jag var intresserad av, den  ibland svårfångade strukturen i det vita, nyanser av vitt. En kamp med vitbalans och skuggor för att göra det osynliga synligt, där synligt för ögat och synligt för kameran  är långtifrån detsamma många gånger.

Det här är en bild som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att fånga  med storformat, om det nu inte vore ett arbetssätt som inte passar mig. Jag kan också tänka mig att den skulle kunna infångas av en kommentar jag fick för  länge sedan på en bild här på fotosidan: "en typisk Jan-Olof-bild, den innehåller så mycket". Detta sagt som ett positivt omdöme.

Det är också en bild som kanske delvis kan uppfattas som nästan svartvit och delvis som en färgbild, om än blek i färgerna. Det är helt avsiktligt för att få fram det jag ville  att bilden skulle visa. Jag ville till exempel att en del av figurerna (människor alltså) skulle framträda bättre än som rena silhuetter. Samtidigt ville jag inte att något skulle vara alldeles för färggrant  och sticka ut för mycket.

Snön var ju fortfarande huvudmotivet  så strukturer i snön borde synas.

* * *

En ren strukturbild.

Alla gick inte i trappen. Det var vad jag tänkte när jag tog bilden

Mera snö var det, en bild till...

* * *

Uppe vid ingången. Sol, snö, skugga, kontrast

Men gubbarna syns ju bättre i färg.

De ser lite slitna ut. Oldboys?

* * *

Uppe igen från stranden och idrottsplatsen.

Spiran på kyrkan, som jag var upp till dagen innan, syns faktiskt i bilden. Kanske ger det en kontinuitet i berättandet för allt är ju en enda lång berättelse. Och det blå i bilden får symbolisera kylan, för nu var det  lite småkallt i snålblåsten.

* * *

snö

Vädret  fick mig att gå ut med kameran idag igen,  för att försöka fånga lite snö.

Igår siktade jag uppåt, men idag  drog jag mig så småningom nedåt.

Igår använde jag ett gammalt manuellt objektiv med  manuell fokusering. Idag körde jag med autofokus och modernt objektiv . Det var nästan så att jag saknade gårdagens manuella fokusering idag.

Spårsnö

Färggranna hus

Det som jag såg först var ljusfläcken och strimman. Sedan var det bara att hitta motivet därtill.

Här var det de två glänsande isfläckarna som fick mig att stanna till för att ta  en bild.

Halkvarning?

Nerför backen

Här har jag  gått förut. Många gånger. Och fotat.

Fråga är hur jag vill beskriva gångvägen.

Olika exponering.  Olika vitbalans. Olika mättnad.

Kanske olika tycke och smak.

Här kommer mannen som tyckte jag var modig som gick utan dubbar. Och så kallade han mig  för "unge man"! Och som många äldre herrar jag möter trodde  han att jag hade  en gammal hederlig kamera. En sådan med film  i. Man ska inte döma hunden efter håren, ej heller kameran efter designen!

Nere

Och har jag inte kommit hem än lär jag väl stå kvar därnere och frysa.

Jag tog mig upp på höjden där sällan någon går

Jag kunde ana något  bakom trädets grenar och riktade  kameran uppåt

Jag sänkte blicken.

... och höjde den igen

Och när jag blickade mot himlen såg jag ett kors.

Jag övergick till byggnadsdetaljer.

.

.

Det var lugnt och stilla däruppe.

Sedan återvände jag ner till världen därnere.

Den vanliga världen.

Jag hade tänkt skriva mycket mer, men orden svek mig idag.

Huset på höjden, gjorde fotografen till en nöjd en

Ett inlägg som blivit liggande ett  tag

Jag hamnade på Söder ännu en gång, min tandläkare finns där, men det var inte henne jag skulle träffa, utan hygienisten. När hon grävt färdigt i käften kunde det vara läge för en lugn promenad  i omgivningen, eftersom den delen av Söder är ganska okänd för mig. Det var inget spännande skymningsljus som vid mina senaste besök i stadsdelen utan snömulet  och vitt. Bilarna stod och stampade i minsta backe och polerade kana  med spinnande hjul.

* * *

Det var ganska ljust med all snö och det var det enda fotografen  tänkte på. Plus då att hitta motiv. Och att snirkla sig fram till pendeltågsstationen. Det blev lyckligtvis snirkligare än han tänkt sig från början och det ökade ju på upplevelserna. Är man flanör så är man, om det nu går att flanera i sådant här väder. Snarast slafsar man väl omkring i modd och halka.

###

Det var först den bruna kantiga kolossen som gjorde mig nyfiken, men innan bilden var färdig hade även det gula huset på höjden kommit med. hade jag kommit så långt måste jag ju löpa linan ut och ta mig upp  och hälsa på däruppe.

^^^

.

Porten var pampig.

Jag gick in på gården.

Porten gjorde sig bra inifrån också.

Lite information.

Undrar vad som hände sedan?

En del har ni sett redan.

En del är fortfarande opublicerat.

.