Mörkret har fallit, men hur ska de ha det?

När jag kom ut från ljuset och värmen hade mörkret kommit på riktigt, och det sker ju ganska tidigt nu.  Jag möttes av höga kontraster.

Både här...

... och där.

mm

Men vad nu, en fotograf! Och vad plåtar han? Uppåt!

mm

v

v

v

Kan det vara det här...

eller det här...

eller...

Kan dom inte bestämma sig  för vilken färg det ska vara?

Såhär?

Varannan färg, varannan svartvit, en lagom blandning?

Jag blandar och ger och det blir vad det blir, och ibland blir det just så när jag ska välja vilka bilder som ska få nöjet   att ståta i bloggen med sin närvaro. Andra gånger  kanske det blir si i stället.

Jag hade hunnit upp  till ISO2500 i  min allt mörkare ISO-promenad, och det förblev det i  de här bilderna , fast det inte var direkt nödvändigt, men testar man så gör man, även om man, som jag, gör det lite improviserat och inte så välstrukturerat. Det måste vara skoj. Välstrukturerad var jag så ofta när jag jobbade, så jag är glad att slippa.

Sollentunas kommunikationscentrum.

Ett snapshot med vidvinkel.

Två sekunder senare var bilden borta.

Ett av de numera allerstädes (verkar det som) närvarande byggena.

Jag drog mig inomhus till värmen en stund också

Hittade ett fotomotiv också.

Sollentuna Centrum.

Ensamma?

Och där var det slut för den här gången, men jag är inte hemma ännu (i bloggen alltså).

Steg för steg i gårdagens skumrask tilltog mörkret

Jag  tänkte fotografera trädet...

... men fick ett tåg som bonus.

På väg att krossa  kommunhuset?

Lugn! Det är bara perspektivet som luras!

Jag vågade  mig upp på bron. ISO:t var nu uppe på 1600.

Två verkligheter blandas, den verkliga och den speglade.

Vy över byn.

Nej, bilden är inte sned, det är verkligheten som lutar.

mm

Här tog visst färgen slut...  det gick väl åt för mycket  i förra bilden.

Den ensamme mannen.

Nu mörknade det  snabbt, ISO:t var redan uppe i 2500. Det steg inte av sig själv, det var jag som ökade på för att kunna behålla bländaren på samma värde och exponera ungefär samma tid. Innan jag kom hem var jag uppe i 6400, men där är vi inte än.

.

Den ensamma damen.

Fortsättning följer förstås.

Det blev bara nörkare och mörkare och innan dess hade det aldrig hunnit bli riktigt ljust.

Höstmörkret borde man ju vara  van vid efter att ha varit med om det så många gånger, men varje år blir jag lika förvånad. Kanske märker man det mer om man fotograferar, då det blir så uppenbart när det är  dags att exponera. Efter mina små taffliga ISO-experiment de sista dagarna, bestämde jag  mig för att gå ut på en promenad i omgivningarna för att tackla mörkret på ett annat sätt än jag brukar: mörka bilder eller långa tider. Det första  kanske kan kallas för ett stilgrepp det, det andra ett praktiskt problem.   Och det  som lite sitter i ryggmärgen, eftersom jag lärde  mig fota på analogtiden.

Idag bestämde jag  mig för ISO-vägen, dvs skruva upp kamerans ISO för att öka känsligheten

Jag började med 800. Det gav mig tider på  1/30-1/50 med bländare 4, fullt tillräckligt för handhållet foto som ju är det jag gillar bäst. På kameran satt  en 14 mm vidvinkel, så skärpedjupet var heller inga problem, med min m4/3 kamera.

Staden växer

Jag valde vidvinkeln helt enkelt för att jag ville ha bilder med lite bredd i den här gången, inte små utsnitt utan bredd som visar stadens utbredning, och lite  är det perspektiv jag ser motiven i. I alla fall den här gången, en annan gång kan det bli annorlunda.

Som sagt, inte bara av mig, storstaden breder ut sig och det märks även i grannkommunerna.

Som här, stadsmiljö, där det förut inte fanns så mycket.

Och här omdanas  ett gammalt industriområde till stadskvarter

mm

Jag strosade så smått och som väntat spärrades snart min väg av en annan väg,  den fyrspåriga järnvägen som klyver samhället i två delar.

Här kändes svartvitt rätt när jag tog bilden.

Det visade sig stämma även när jag kom hem.

Men här var det dags för ny känslighet, innan jag gick upp för trappan.

1600. Så då  blev det så för en stund och jag fortsatte med samma bländare på kameran.

Fortsättning följer garanterat.

I går kväll.

När mörkret hade fallit.

Från min balkong

mm

Husen på andra sidan gatan.

mm

I färg också.