Mörka november, "mörkvember? " är här , med det motivens mörker

Mörkret invaderar motiven  så här års och kanske även fotografen, om hen är ljuskänslig. Gå i ide eller öppna moteld? Hur skruvar man upp sitt eget  ISO när mörkret kommer, och man knappt hinner märka att det är en ny dag innan den gått över.  Kan man öppna moteld? Eller motljus kanske? Eller gå i ide med en tjock trave böcker.

c

Nä, ISO:t får vi nog överlämna åt kameran, men vi kan ju få hjälpa till.

Jag som är uppvuxen på den gamla filmtiden och lärt mig fotografins begränsningar  i mörker, även om jag mest använde DIN  och inte ASA/ISO , har inte riktigt lärt mig att skruva upp ISO:t tillräckligt, vare sig på kameran eller mig själv, men nu bestämde jag mig för att pröva.

Ovanstående bild är tagen med ISO25600.  Det är regioner jag inte ens funderat på att utforska tidigare. Har inte vågat, har tagit för givet att det skulle bli skit. Brus och så'nt där. Förstorar  man bilden syns också mycket riktigt brus i en del ytor.

Bestämde mig för att göra en liten jämförelse.

Del 1. ISO 25 600

I trappen upp till övre planet i mitt lilla radhus hänger e n tavla på skuggig plats och jag utsåg det till mitt första offer i jämförande högisofotografering.

Väggen har fått en struktur som inte finns i verkligheten och tavlan har blivit lite pointillistisk, vilket den inte är. Men ljuset var snålt.

I ett rum hittade jag ett skuggigt hörn

Och tredje exemplet, trappen under målningen.

Del 2. ISO 25 600.  Upplyst.

Fortfarande brusig vägg, men kanske lite  lugnare

Trappen.

.

Och ett ljusare motiv. Jag kunde använda  bl. 5, 1/400 s

Blev jag nu något klyftigare av det här?

Nja, jag blev inte mer okunnig i alla fall. Men egentligen är det ju med tanke på  mörkerfoto utomhus jag prövar mig fram.

b

Jag tog några bilder med ISO 1600 också, inte så hissnande högt, men mer än jag brukar använda.

I.

Ett utomhus också.

m

Det finns ju  ett  antal steg mellan 16 000 0ch 256 00, så jag får  gå ut för att  testa dem också, för det är väl framförallt ute det är intressant för mig.

Tunnel

Så var det bara sista tunneln kvar innan jag var hemma.

Med 1, 5 sekund och fri hand blev det inte skarpt förstås, men en sorts uttryck.

I tunneln fanns det  belysning....

... så där gick det  att fotografera.

Ett motiv, fyra manér

Min promenad började dra  sig mot slutet och även ljuset började  ta slut, det naturliga alltså.

Av naturliga själ, det var en mulen novemberafton

Jag försökte ändå, det fanns ju konstljus av blandade slag. Men inte tillräcklig för att ge hyfsad exponering,  bländare 3,5 och drygt en halv sekund. Lutade  mig mot en stolpe för att få lite stöd.

Ljusade upp bilden i LR  och  fick en bild med  anemiska färger.

Svartvitt och utan uppljusning.

Kunde ju förstås ha vridit upp ISO:t lite mer och testat med det. Tänkte inte på det.

I stället valde jag skakisvägen.

.

Och även en mer svepande stil.

Man kan  ha skoj  även  i mörkret.

Svartvitt i färg hur blir det? (apropå en tidigare kommentar).

.

Mörkerbilder gör sig bra i svartvitt. Ingen tvekan om det, inte minst i det kolorerade mörker i min omnejd jag brukar promenera i, där blandningarna  av färgkällor i onaturliga färgtemperaturer  kan  ge ett färgkaos. Men en del av bilderna kan också göra sig i färg, och det fick mig att titta tillbaks på några bilder från det svartvita promenadinlägget.

Nu,  liksom då, är alla bilderna tagna med kort tele, det är ju samma bilder, men ändå inte.

Den här till exempel.

Kajornas aftonfärd gör sig bra även i färg och faktum är ju att det var lampan som fick mig att ta bilden.

.

Mitt nästa exempel

Här handlar det om att utnyttja och faktiskt förstärka färgen i bilden  i stället för att ta bort den. Ett helt annat intryck än det svartvita, mer fantasy än verklighet för mina ögon. Men jag gillar den här  varianten också.

mm

Fullt användbar är den här också, fast den är i färg. Den blir lite varmare än utan färg.

För egen del är  egentligen det här motivet uttjatat, jag gick ju i ett antal år genom den här dubbeltunneln två gånger om dagen till och från jobbet, och olika varianter av tunnel fastnade  ofta i kameran.

Ändå händer det fortfarande att jag tar  en bild här. Den här gången troligen för att det kom två trafikanter på en gång.

m

Den här bilden var också med i min svartvitt-exposé, men egentligen var det färgerna som fick mig att se motivet. Ett sophus fäst vid det  stora trädets fot.

m

m

Och så slutbilden.

o

En ensam ung man går framför honom, en bil är på väg in i bilden från höger, en upplyst affärslokal 0ch där ovanför ett ensamt fönster. Det var väl vad jag uppfattade där i mörkret när jag tog bilden. Glasögon, liten elektronisk sökare och mörker är inte alltid den bästa kombinationen.

Det jag reagerar på när jag tittar på bilden är  att det saknas en fortsättning till vänster, den känns avhuggen till vänster. Det är nog den blå skylten som  irriterar blicken. Kanske skulle jag ha klippt bort den. Eller så skulle jag  ha använt en annan brännvidd och fått  mer av ett panorama. Nu hade jag ju begränsat mig till ett kort tele.

Vid närmare eftertanke är det nog färgen som gör det, att skylten  är blå. I den svartvita bilden  irriterar den inte.

Beskuren variant.

cc

n

nm

In i mörkret

.

Mörkret kanske har sin egen estetik. Jag försöker komma underfund ned den.

mm

jj

Jag lämnar huvudgatan för att studera bakgatan. Gammalt och nytt i blandning.

Hur mörkt ska mörkt vara och hur ljust ska ljust vara? Och vad klarar kameran?

.

Och vad är värt att rikta kameran mot.

.

Man får ta till vara på det ljus som bjuds.

Ibland är det bara fönstren som lyser  upp i mörkret, men blir det ine fönstertitteri då?

mm

I mörkret kan upplevelserna också bli mer skrämmande när ett spökhus dyker upp.

mm

Nybygge.