Reklam, omgivning, manligt,kvinnligt och en magisk upplevelse

En idé från förra inlägget  och början  av gårdagspromenaden, som kanske var lite svår att förvalta, men jag gjorde  några försök under den fortsatta promenaden och det blev i alla fall några bilder på dessa upplysta skyltar. Om inte annat ett lysande inslag i stadsbilden i förortskommunens novembermörker

Reklambudskapen tränger sig på i mörkret.

Kan de också ses om ett dekorativt  inslag?

Fotograferbara är de i alla fall. Mera färg i bilden!

.

Manligt och kvinnligt?

Kanske en magisk upplevelse.

.

.

Det är något speciellt med svartvitt i alla fall ...

... eller är det hösten som gör det  svartvita speciellt...

Den första bilden från dagens eftermiddagspromenad blev i alla fall nästan svartvit av sig själv för ljuset var sådant.

Men det är en färgbild.

Det är inte den här  och de följande. De gjorde jag  svartvita för  att jag tyckte det var bäst så.

Jag valde  att använda   ett kort tele, ett sådant där man ibland kallar porträttobjektiv, men det var inte direkt porträtt jag  tog.

Jag tänkte mig snarast att jag skulle gör lite tvärtom mot promenaden häromdagen, då jag bara tog vida bilder med breda perspektiv  och försökte fånga mycket  på en gång.

Nu begränsade jag mig och fångade  bara små utsnitt av världen. Det är roligt  det med. Framförallt är det roligt att variera sig, så  det inte blir tråkigt när jag tar hand  om bilderna.

Det här var faktiskt ett snapshot.  Jag såg kajorna komma flygande och jag hann  fånga dem. Det brukar jag inte.

Sedan blev det betongpoesi

.

Några av ovanstående bilder gör sig också i färg, men då i en  ganska grann färgsättning på grund av det artificiella ljuset. Det blir en helt annan karaktär på bilderna. Kanske en smaksak, eller snarare en fråga om stämning i bilderna.

Och här fick jag en idé.

Att fota den upplysta reklamen och kombinera med omgivningen i samma bild.

Om det blev lyckat lär ni få se i nästa inlägg.

Slut.

Vattendropparna och ljuset lockade mig till litet skärpedjup...

Det hade regnat och dropparna var så fina i motljuset.

Så jag tog några bilder.

Och försökte hålla kameran stilla med kylslagna fingrar.

Gammalt manuellt objektiv på kameran, för känslan.

Närmiljö får man väl säga.

Ett par  meter hemifrån.

Morgon med en full måne

Men inte i morse.

Men en annan morgon när månen var ganska så full

Jag var ute och hämtade morgontidningen.

Det var då jag upptäckte den och gick  in efter kameran.

När jag kommit upp från min vidvinkelpromenad, var jag uppe. Där fanns annat än promenad.

Nu närmade jag mig  centrum. Det syns inte. Inte än.

 Men om jag vänder mig om.

Stadskvarteren växer fram.

Det var här jag hade svårt att få ordning på blogginlägget, innan jag  kom på att jag skulle betrakta promenaden som slut och se mer statiskt på det hela.

Ingen enkel renodlad bild. En där man snabbt tar in helheten, eller stannar upp och studerar detaljerna? Plastpåsen, kajorna, byggdetaljer, etc.

Skymningen var i antågande. Förra bilden ljust exponerat, denna mörkt.

Mörk? Ja, det var ett sätt att få kajorna att synas.

Nu har jag rundat bygget och närmar mig det redan byggda.

Centrum, men det syns väl?

.

Ute och inne.

Sedan tog visst färgerna slut, så då var det bara  att gå hem.

Eller var det så att somligt syns bättre i svartvitt.

En vidvinkelpromenad  är slut.