En bra bro kan upprepas, att berätta baklänges, ett telefonsamtal, mörkret faller och en ny dag.

Nu har jag skrivit rubriken först och fyllt den med en massa löften, fast jag vet att gammal god praxis är tvärtom, att skriva rubriken när texten är klar och man vet vad som verkligen står där. Men här har jag gjort tvärtom, först lagt in bilderna, sedan skrivit rubriken och så hoppas jag att det tillsammans ska ge mig inspirationen till texten, för vet man inte vad man ska skriva är det svårare.

Här blir det både bak- och framlänges, min dotter är på väg in i området, den väg vi kom in med bilen, men när vi är på väg hem, efter att ha gått bakvägen ut ur området för att komma tillbaka. Men jag kunde ju också ha använt den bilden som startbild i förra inlägget för att på ett bra sätt föra in läsaren i berättelsen.

Men strunt i  det.

Det finns annat att fundera på.

Att hitta nya bildvinklar på en bro, till exempel. Och när vinklarna är svåråtkomliga ökar ju nöjet.

Hallå, hallå ...

När pojkvännen ringer blir världen i övrigt mindre intressant. Han hade åkt hem till Sverige över helgen och därför passade det bra att jag åkte och hälsade  på. Inte för att vi undviker varandra, men deras bostad är ganska trång, inte minst med två drasuter på plats, vi är lika långa och har samma skonummer, men han är lika smärt som jag är tjock. På hemvägen träffades vi oväntat. När jag stod  i flygplanskön och väntade på att det försenade planet skulle tömmas, kommer han plötsligt ut ur planet, så vi hann snacka lite.

Förresten, om man är svensk och bor i Norge, åker man då hem när man åker hem, eller när man åker hem (till Sverige).

Eftersom dottern var absorberad av en telefon spanade jag in andra kommunikationsmöjligheter-

För samtalet fortsatte förstås...

...och så småningom föll mörkret.

Men då var vi förstås hemma(?) redan och samtalet slut.

Men det blev ljust igen och vi åkte till tricotagefabriken. Nedlagd men numera museum.

Men då hade det redan hunnit bli ny dag, söndag, så det får bli ett eget kapitel.

.

Utflykt i Bergen

Regnet minskade och molntäcket tunnades ut framåt eftermiddagen, så vi rullade iväg en bit på utflykt, så långt vi kunde åt det hållet utan att lämna Bergen. Åker vi över bron hamnar vi i en annan kommun. Det gjorde vi inte, vi stannade här.

Havet var nära.

Och  bron går alltid att fotografera, den har ju så fin silhuett, jag har gjort det förut. Här i färg.

Varför i färg? Lampan i toppen är röd, det hade inte synts annars.

Och dotterns röda stövlar hade inte heller synts i svartvitt.

Den här svartvita silhuetten förebådar något annat än bara utsikt och pampig bro.

Den frodiga och vackra växtligheten, men blöta, det hade regnat en hel del, kan dölja mycket.

Tellevik kystfort.

Sala i aftonljuset - ett litet test i gårkväll

Jag gör ett litet uppehåll i rapporteringen från Bergen och klämmer in några bilder från Sala i går afton, tagna medan ljuset föll. Till att börja med var det vanliga skymningsbilder, med normala slutartider, men så småningom blev det så skumt att kamerans skakreducering fick jobba, när jag tog bilder som annars skulle behövt stöd.

Ibland känns det nästan fuskigt med de moderna kamerornas inbyggda finesser, när man tänker på hur man fick kämpa en gång i tiden för att få till bilderna, men det är nog bara idag jag ser det som en kamp, då var det ett nöje. Kanske är det tiden, eller åldern, som tar ut sin rätt.

Skymningsljus i den lilla staden.

En uppstickare, men inte ett kyrktorn, en av officersvillorna från förra sekelskiftet.

.

Speglingar i Lillån, en återspegling från min mörka period med kameran, då jag ofta strövade här, med eller utan stativ.

.

.

Vid dammarna finns det numera dekorativ flytande belysning.

Inte för att jag är bilfotograf, men en bil kan ju duga som testobjekt, medan jag väntade på sonen. Fri hand och 1 sekunds exponeringstid. ISO 800 och i luften  hade temperaturen sjunkit till 1 °C. På hemvägen  visade bilens termometer  stundtals minusgrader, så nu är det definitivt höst.

Bilder från en bergensisk balkong. Himlar å så'nt.

Jag hade lyckats att kliva av bussen vid rätt hållplats, gå till rätt köpcentrum och sammanstråla med dottern, och vi hade dragit en repa genom matbutiken och tagit oss ut till bilen, stuvat in dem i bilen och hittat hem till henne.

Hon har en balkong. Den duger till att ta bilder ifrån. Inte minst när ljuset växlar.

Och det gjorde det.

Nu satt jag inte på balkongen och studerade ljuset, utan ibland upptäckte jag att himlen utanför var vacker och ännu mer ibland reste jag på mig, hämtade kameran gick ut på balkongen och, ännu mer  ännu mer ibland,tog en bild. Några av dem ser du här.

Annars satt vi, åt och pratade, pratade och åt, spelade spel och pratade ännu mer, och..

...ja, vi sov också, efter min långa(?) resa och efter hennes arbetsvecka.

Och så grydde en ny dag, en lördag.

Och vi fortsatte att prata och äta och snacka  och fika, medan molnen drog förbi.

Men till slut gav vi oss iväg på en utflykt. Man kan ju prata även när man är på upptäcktsfärd.

Vi hamnade här.

I väntan på bussen kan man ta det lugnt

Fullmatad med intryck från KODE (konstmuseikomplexet) behövde jag återhämta mig med Latte och en chokladmuffins, men ur fotofikaperspektivet var det ynkligt, då jag fick sitta ensam vid bordet, så jag höll skenet uppe genom att ta en bild.

Litet skärpedjup och fokus på närmsta norrman.

Anade att bakgrunden  med alla kopparna kanske skulle bli lite orolig, så jag gjorde också tvärtom, litet skärpedjup och fokus på kopparna.

.

Inspirerad av den "moderna konsten" (Den börjar ju snart bli hundra år!) tog jag en bild av gatulivet genom fönstret och en vas.

.

Så småningom kom aftonens motsvarighet till det sköna morgonljuset krypande, så då sökte jag mig ut på gatorna igen, både för ljuset och fotandet, men också för att så sakteliga dra mig mot en lämplig busshållplats.

Samtal vid arbetsdagens slut?

Jag både hittade lämplig hållplats och lämplig buss och lämplig plats där jag stämt träff med dottern och när vi provianterat och kommit hem till henne, smög sig  aftonljuset över oss och vi kunde ha en mysig fredagkväll efter en arbetsvecka respektive en lång dags färd mot natt.

Kvällsvy från dotterns fönster.