Kunsten, några första intryck...

Ja, vi är i Norge, så det heter kunst.

Silverkunst.

Husflid

Visdomsord

Säger något om människorna? Inget gemensamt talspråk så vi kommunicerade annorledes.

1800-talskonst

.

Ljuset är viktigt för konsten.

Jag fortsatte sedan till nästa museidel, men någonstans där insåg jag att jag var mättad av intryck, och behövde spara fortsättningen till senare besök, för att undvika mental och känslomässig överbelastning.

.

Jag gick och fikade i stället i väntan på att det skulle vara dags att ta bussen till mötesplatsen.

Konst

Jag närmade mig konsten lite långsamt, genom att fånga en vattenkonst i Bergen, för det var ju där jag hamnat och hade en dag på mig innan det var dags att träffa dottern, som var på jobbet.

Ett hus av glas, ljus, vatten och speglingar, nästan som ett collage, men i så fall ett verkligt sådant, för det är en bild tagen i en enda exponering

Jag närmade mig konsten genom att skapa egna kompositioner, men också genom att fysiskt närma mig konstmuseets fem byggnader. Lite svåröverskådligt till att börja med, innan man fattat att hus med lilla banderoll är en museibyggnad, att samma biljett gäller alla fem under samma dag, att husen är numrerade 1-5, men inte står i den ordningen rent fysiskt och att de har olika öppettider.

Aha, lila banderoll på huset där till vänster, en museibyggnad! I förgrunden min egen komposition med inbyggda reflektioner.

Jag hade ingen aning om att Bergen hyste en sådan konstskatt. Jag måste återvända dit nästa gång jag är i Bergen, för det behövs fler besök för att smälta rikedomen och mångfalden i tidsåldrar, uttryck och konstnärsnamn.

Titta på konst.

Folk man träffar, bara sådär, och när jag blev en historia.

Jag hade vandrat runt i solskenet på stadens gator ett tag, och säkert hade jag sett saker och haft det trevligt och bilder hade jag absolut tagit, men hur var det, hade jag ätit? Nej det hade jag inte, det var nog  därför jag kände mig lite trött och hungrig, så jag sökte mig till ett mathak, ett sådant där man får med sig maten i en påse, men kan stanna kvar och äta om man vill. Det ville jag för jag hade ingenstans att gå, så jag baxade fram mig själv och packningen till barstolarna vid fönstret, men spontant började då paret vid det enda lilla normala bordet att rensa (utan att jag frågat) så jag fick plats där också, så det blev en lång pratstund. Mest han och jag, för hon var ganska tyst.

Men hon sa att nu kommer jag att bli en historia. Hennes man var nämligen historieberättare förklarade hon,  så jag skulle säkert bli berättad om vid aftonens middag. Så enkelt var det alltså att bli historia.

Nästa möte var något senare, när jag stod på gångvägen med kameran om halsen och hör rösten säga "fin kamera". Rösten stod där framför mig, en infödd bergensare, och det samtalet blev långt och spände över många områden, inte bara kameror och fotografering, Hasselbllad och storformatare, Smýril och Affes nattfotografering, norrmäns körstil, Munch, lofotfiske  och förstås Olympus eftersom allt började där.  En halvtimme stod vi nog där, innan vi gick vidare åt varsitt håll.

Det var på vippen att jag glömde ta bilden, eftersom vi var så uppe i samtalet.

Jag åkte från regniga Stockholm till en soligare Stad

En alldeles för tidig morgon gav jag mig ut på äventyr. Jag skulle nämligen med fakirflyget i arla morgonstund från Arlanda.

Sollentuna pendeltågsstation i fredags morse

När jag några timmar senare klev av bussen mötte jag ett annat morgonljus.

Och det morgonljuset tyckte jag var så spännande att jag tog några bilder. Jag hade ju gott om tid.

.

Under betongen...

.

Vid järnvägsstationen

Och där började färgerna synas

För visst finns det färger även i den här staden.

Se det här som ett intro eller preludium, för det kommer mer.

Det ska inte gå! Månen. Alldeles nyss och fri hand.

.