Dimmornas bro, tåget till Arlanda och andra fuktiga scener

Min fuktiga morgonvandring fortsatte.  I jakten på flera motiv? Nja  lika mycket av pur nyfikenhet, eftersom jag inte rört mig i de här trakterna med sådan här dimma. Bilderna kom till  lika mycket som en extra bonus, som att de var huvudsyftet, men är det så här fint tenderar kameran att sno en del av intresset.

Eller gick jag den här extra svängen bara för att jag hoppades på fler motiv och bilder, medan själva promenaden var underordnad. Hur ska jag veta och vill jag verkligen veta? Och har det någon betydelse? Om man vill kan man sno in sig i sina egna tankar, så man inte vet ut eller in.

Dimmornas bro?

.

Dimmornas  bro  2?

.

Miljonprogrammet gömmer sig i dimman.

.

Tåget till Arlanda.

Tåget från Arlanda.

Fågeln.

En fuktig morgon.

Men var var Vivien Leigh och Robert Taylor?

.

Inte bara morgondimma, det blev också en dimpromenad.

Jag blev så inspirerad av de tidiga morgondimbilderna som jag tog i morse och bloggade om, att jag inte genast, men kort därefter tog en morgonpromenad, för att se vad jag kunde se, om det skulle bli endast ett dimmornas töcken eller faktiskt något se- och framförallt fotovärt.

Jag lät det gamla stenåldersobjektivet (med digitalkameramått mätt) sitta kvar på kameran, efter som det var så lyckat i morse.

Får man lite starka färger i förgrunden slår det ju igenom dimman och färgerna kan vara ganska mättade utan att slå igenom för mycket och bli för skrikiga.

Titta på mannen i bakgrunden! Snart diffunderar han in i dimman.

Motiv ganska nära kameran mattas inte utan kan tvärtom bli ganska mättade i förhållande till den undanflyende bakgrunden.

En svartvit banalitet försökte jag mig på. Solen rakt in i kameran är inte så hemskt i dimman

Kanske blir kontrasterna lite roligare med förgrund också.

Jag fick ju stå där och vänta en stund, tills det blev en lagom kombination av människa  och bilar. Det började bli uppenbart för mig att det behövdes något/några föremål i förgrunden för att få till bilden. Visserligen har jag fotograferat i dimma en hel del förr i tiden, men då mest i ett öppnare landskap, och i riktigt landskap, ute på landet.

Gick en bit till och blev tacksam för de godhjärtade individer som ställt ut ett par lämpliga koner.

Jag har aldrig förut sett den lokala pizzerian på det här sättet.

Föremål skulle det visst vara.

Är det OK med en möbel?

Det dimmiga ljuset kan vara en bra ljussättning för sådana här motiv, ganska  skuggfritt som det är.

Däremot  kan dimman vara rent fördärvlig för översiktsbilder.

Då är det bättre att gå närmare. Då kan man prata.

När vi skiljdes åt visste jag vem som var från Norrland, vem som hade en vän som flyttat till Thailand, och vem som inte gillade värme, och de visste ungefär lika mycket om mig.

Sedan gick jag vidare in i dimman.

Idag på morgonen, Olympus OM-D + Hexanon 40 mm/1.8

Morgondimma, handhållet, gammalt objektiv och glädjen över en ny kamera (åsså bilder förstås)

Jag börjar i går kväll, när jag plötsligt fick för mig att testa frihandstagning med lite längre exponeringstid, så jag klev ut på balkongen.

Handhållet, utan annat stöd än mina fötter, och med kameran till ögat. 1/2 s. Nu vet jag att det går i alla fall. Får testa lite längre tid någon annan gång, men det är helt klart att skakreduceringen ger nya marginaler när man inte ät lika stadig på handen längre.

I morse

I morse var det dimma, och jag upptäckte den i tid. Ja, den finns su fortfarande kvar, sedan jag hunnit ät frukost, så jag hade inte behövt ha så bråttom, men ofta är den borta så fort man vänder ryggen till, så jag tänkte passa på den här gången.

.

Jag satte dessutom på ett gammalt manuellt objektiv och fokuserade manuellt och det var inga större svårigheter att hitta skärpan i  den elektroniska sökaren (utan  några fokuseringshjälpmedel). Ännu en eloge åt kameran.

Bestämde mig för att också pröva att fokusera på ett kortare avstånd, där ju skärpeinställningen inte har samma marginaler.

Kontrasterna  var inte så stora i morgondimman

.

Så hörde jag det tydliga rasslandet av hjul på gatan, så jag trasslade mig ut på gatan.

På väg!

Jag är nöjd med kameran :)

Cement och betong och sol och skugga och kanske broar, kontrastrikt från Uppsala.

Cement och sten och sol och skugga och smalare än normalt. Kanske vi är något på spåren, (eller heter det "På Spåret?).

Här kanske vi också är något eller någon på spåret, beroende på  vilka detaljer betraktaren fastnar för, och vad som inte trådlöst går förbi. Dessutom är nog den här platsen inte skuggan av sitt forna jag, trots all skugga. Men det ordlekandet hade jag ju inte i huvudet när jag gick där. Då såg jag former, ljus och linjer, och försökte hålla mig i skuggan där det inte var lika varmt.

En Uppsalabo ondgjorde sig för ett tag sedan, över att det var svårt att vara brofotograf i Uppsala för att det bara fanns de små broarna över ån. Men man behöver ju inte gå över vatten för för att hitta en bro, man kan ju till exempel gå under järnvägen för att hitta en bro, även om man då tagit sig den över huvudet.

Här finns ju alla ingredienser som behövs, betong, solljus, skuggor, vinklar  och vrår och ytor.

Väntar man lite går det till och med att krydda  anrättningen med lite människor.

Det finns ju till och med  möjligheten att sätta färg på härligheten.

Betrakta detta blogginlägg som spin-off från ett fotofika. Jag har fortfarande inte tagit mig fram till bilen.

.

En liten bit Upsala, men hur?

När gårdagens fotofika upplöstes skingrades folket, utan minsta efterfest, så jag travade  iväg åt mitt håll, som egentligen kunde vara vilket håll som helst, eftersom jag inte hade något mål, annat än att så småningom ta mig hemåt, så jag började lunka mot bilen, som var parkerad på säkert avstånd från alla parkeringsautomater.

Då hamnade jag förstås här. Förstås? Ja kanske inte, men det har blivit så de senaste gångerna. Men nu  hängdejag  härbara  en kort stund innan jag fortsatte.

Jag har ännu inte kommit på på hur jag ska fotografera platsen, eller så får jag överlåta det till Uppsala-borna som borde ha bättre tillfälle till det.

En fråga  är hur man ska integrera den här stora klumpen i bilden? Som en stor klump, eller som ett litet objekt.

Eller helt utan klump

Och får man göra det ljusa i bilden så här ljust? Det är tur att det fortfarande finns så många frågor kvar att besvara, så att det fortfarande är roligt att fotografera.

Men ganska fort lämnade jag den här grytan.

Och hur ska man hitta rätt här?

Man får nästan byta ut tvålen mot cykeln i den kända visan, "Var är cykeln?"

Själv fortsatte jag mot bilen.