Det där med att fotografera på gatan är visst en het potatis...

... inte för att jag deltagit i eller tagit del av debatten, men jag har ju inte undgått att uppfatta de svallvågor som nått ända in i bloggarna.

Det tjattras ganska friskt på sina håll.

Själv bryr jag mig inte så mycket, eftersom jag inte vill sätta etikett på mitt fotograferande, och skulle jag göra det kanske trivselfotografi eller blogg-fotograferande  vore  passande etiketter. Jag fotar för att det är roligt och jag fotar för att kunna blogga, eftersom det även är roligt att skriva.

Ibland kan man behöva kasta lite ljus på saker och ting.

Ljuset är en av de saker jag gillar med fotograferandet, speciellt när bilden lyckas fånga  åtminstone en del av det man ser i verkligheten.

Intet är som väntans tider.

Hur mycket speciellt måste det vara för att vara gatufoto?  Som jag redan antytt, jag bryr mig inte, och jag fotograferar där jag går, och det blir vad det blir, när jag ser vad jag ser. Möjligen kan jag se mig själv som en landskapsfotograf som förirrat mig in i det urbana landskapet, men min fotografiska blick är nog fostrad av det öppna landskapet, och av fjäll och skog. Människorna är bara figurer och statister i detta landskap. Ska jag fotografera människor på allvar ska jag helst vara en i gruppen.

Gångväg eller modern gatumiljö

Däremot inspirerade de här diskussionerna om gatufoto mig   till att leta fram några bilder som i alla fall påminner om gatumiljö, för att med hjälp av dem försöka väva ihop ett både verbalt och bildmässigt inlägg. Jag vill inte på något sätt raljera över  begreppet gatufoto, men ibland jag har lite svårt att förstå behovet av att sätta upp regler och gränser och diskutera vad som är och inte är, och vad som är rätt och fel, och all pajkastning som det kan leda till.

Och här har jag spårat ur totalt för den här bilden är tagen på spåret.

Det  är så mycket som inte sker på gatan i moderna städer.

.

Och fortsätt för all del att fotografera, både på gator och andra platser... det är ju skoj.

...och själv fortsätter jag att fundera vilken kamera jag ska uppgradera mig till, för att känna mig bekvämare i mitt fotograferande.

På väg...

...var jag i går eftermiddag.

Det var det fler som var.

.

.

.

Halshuggna? Det var ingen ondska från min sida,  undvek bara motljuset.

Till slut kom jag fram till ett fotofika. Där var det också motljus.

God natt.

Utan vare sig färg, folk eller ord.

.

.

.

Det är människorna som gör scenen levande

.

Röd T-shirt Och rött dragspel, kan det bli färgstarkare på en färgstark musikant? Dragspelet är ett Walter Special, en modell som Hagströms namngav till Andrew Walters ära. Sune fyller ensam upp bilden, och scenen är bara antydd i bakgrunden

Här blev det nästan tvärtom.

Människorna är små och statiska, som  utplacerade föremål, små dekorelement, men de hade inte blivit placerade, de hade spontant satt sig, utan tanke på att ge fotografen ett motiv.

... och samma sak kan man väl säga här med.

En skön sommarsöndag på Väsby kungsgård.

Tredje stadsmakten var där.

Ett träd får det bli också, för att visa människans betydelse för bilden.

Tror nästan det är något på gång ...

... nere i mörkret...

...  förbereder sig  folk  på något sätt

.

Även ute i dagsljuset...

.

två har kommit...

Bäst med lite matsäck.

Kan det stämma att det är en stämma på gång...

.