Vilket minne?

"När minnesbilderna fixerats av orden, utplånas de ... kanske är jag rädd att plötsligt mista Venedig om jag talar om det. Eller kanske har jag redan, genom att tala om andra städer, bit för bit förlorat det"

Marco Polo i  Italo Calvino: De osynliga städerna

Gamla minnesbilder handlar det ju om när jag skannar in  negativ eller dia från anno dazumal. och även om jag aldrig varit hemifrån lika länge som Marco, kan jag ibland fundera över det här med minnesbilder, de bilder jag skannar, de jag har  inom mig och de som växer fram  när dessa möts och kanske kolliderar. En del minnen stämmer överens, en del kolliderar och en del gör mig bara konfunderad.

Finns det då någon bild som motsvaras av någon sorts verklighet?

.

Uppenbarligen har jag på min första fjällvandring fotograferat gula violer. Har jag något minne av det. Nej, absolut inte, men ändå finns bilden  och den satt i magasinet med bilder från just den första fjällvandringen. Är det då ett minne?

Det är förstås på ett sätt en definitionsfråga, men jag hade inte tänkt ge mig in i några filosofiska hårklyverier, utan konstaterar bara att bilden är tagen.

.

Då uppstår nästa fråga, hur tog jag bilden (bilderna). Hade jag skaffat mellanringar då och hade jag i så fall dem med på fjällvandringen. Om inte, är det rimligt att det här är bilder tagna med 50 mm normaloptik på en småbildskamera. Återigen saknas både fakta och  minne, men bilden finns kvar.

.

Nu finns det ju andra bilder där minneskonflikten är större än för dessa triviala bilder, bilder där mitt minne och kamerans minnesbilder inte stämmer överens, och jag får revidera min uppfattning eller bara stå där och vara förvirrad.

Just de här bilderna, inkluderande dem jag redan bloggat om från den här första vandringen, har jag ju inte tittat på  under många år, så både de och en del händelser under vandringen var överraskningar under skanningen, och nu har det kanske blivit de bilderna som har skapat en ny minnesbild och ersatt de fragment som fanns kvar i skallen.

Vem vet?

Sedan tillkommer ju komplikationen att det här är motiv som jag fotograferat flera gånger, på andra fjällvandringar, med annan kamera, med annat objektiv, och dessutom har jag sett dem många gånger utan att fotografera. Så vad är det jag minns? Kanske en kollektiv bild av alla blommorna.

.

"Ej bättre börda buren
än mycket mannavett"

Havamal

Det kanske är viktigare än att komma ihåg allt?

Jag sökte mig hemåt genom den gamla staden

Det var fredagskväll och sommarvarmt och mycket folk och vimmel och trängsel och den gamla staden var förstås Stockholms Gamla Stan, och jag sökte mig upp till lugnet och skuggan i de gamla gränderna dit vimlet inte hade sökt sig och där solen och skuggorna gjorde staden levande.

Sedan gäller det ju att försöka få till några bilder också, om det är det man är ute efter, fast egentligen var det inte så det var den här gången, jag bara valde en väg till pendeltåget för att ta mig hem, men när jag gick där var jag tvungen att gräva fram kameran ur väskan, den lilla kompakten som för säkerhets  skull fanns där, inte för att det fanns bilder där som nödvändigtvis måste tas,  utan för att ljuset lockade mig.

Kontrasterna här blir nödvändigtvis stora här i den här belysningen och jag ha kommit underfund med att det är OK att små ljusa partier i bakgrunden blir utfrätta, om man därigenom räddar mörkret från att bli mörkare än vad det  är och vad som behövs.  På köpet blir också bilderna lite ljusare, lite gladare och lite somrigare och det känns inte helt fel.

Prästgatan - idag vimmelfri!  Om nu inte en fotograferande turist med sällskap kan bilda ett vimmel där i fjärran.

Ljuset där bort' i gatan var så vackert så egentligen borde jag inte ha försökt fånga det.

"Jag är hemma klockan nio"

Ropet ekade i gränden när hon stack iväg...

.

Återigen sol och skugga...

... och kontraster

Sedan lämnade jag den vimmelfria Prästgatan och drog mig ner till turiststråket och där var stämningen en helt annan.

Bäst att svalka sig med en glass.

"Dagny hamnade utomhus idag" eller "fika i solen"

Sommarväder? Det är ju juni!

Spion från Västerås?

Japansk fotobok.

De där borta.

.

Motivglasögon?

Svartvitt också.

Och nere i garaget bytte hemliga dokument ägare...

Tack för trevligt sällskap.

På vernissage -- sett med mina ögon

Jag tog mig in till staden för att gå på vernissage och titta på första tredjedelen av de 300 bilderna på Galleri Korn. Valde att köra kompakt och vidvinkligt i den lilla lokalen.

Det började med dagens första tabbe, jag hade kameran inställd som vore vi ute i solen och resultatet blev lite oskarpt, så jag beslöt mig för att utnyttja det bildmässigt.

Den andra tabben upptäckte jag när jag kom hem, jag hade kört jpg och inte RAW som jag brukar, men det gick det med.

.

Skarpa betraktare men oskarpa bilder. Vill ni se dem skarpa får ni gå dit. Det är värt besväret!

Tre av fyra utställare

En del bilder var i färg.

.

Samtal.

.

.

mm

Det var min bild av det hela, andra har säkert sett det på andra sätt.

.

Det här hade jag faktiskt glömt bort

...men jag blev påmind när jag hittade bilderna.

De får tala för sig själv den här gången.

.

.

.

.

.

.

forts...