När bergen är för höga

När bergen är så höga att de inte ryms i bilden, då får man fotografera skuggorna i stället.

Det var när jag såg den här bilden som rubriktexten "när bergen är för höga" föddes i mitt sinne. Jag såg då inte bara bergens storhet framför mig utan även naturens storhet i förhållande till den lilla människan. Nu är det ju ingen människa i bilden, så det handlar ju mer om vad jag såg och upplevde, än vad jag faktiskt såg.

Kanske blev det också, när jag hittade bilderna, inom mig ett återupplevande av detta magnifika landskap, då tämligen orört och okänt. Med tiden har det lockat hit klättrare eftersom det finns kilometerhöga bergväggar i trakterna, och det har uppstått en del fisketurism eftersom laxen söker sig hit. Jag tror ju fortfarande landskapet är lika imponerande, men kanske inte längre bjuder på den enormaa upplevelsen av att vara helt ensam, känslan av att närmaste människa, förutom resekompisen då, är långt bort.

"när bergen är ... " fick alltså bli ett litet tema, om än bara med fyra utvalda bilder. Man får inte dra idén för långt, då kan det ju bli lite krystat. Det kanske det blev på slutet i alla fall.

När bergen är för höga får man fotografera uppifrån i stället.

Jag är uppe på ett berg och riktar kameran neråt, jag flyger alltså inte. Förmodligen inte en helt lättläst bild, eftersom normala referenser  till upp och ner saknas i bilden. Storleksreferenser saknas också. men tänk er att isen i ovankant av bilden  är den allra sydligaste delen av det grönländska istäcket, så stämmer det nästan. Det är bara ett par mil kvar till den sammanhängande ismassan (men ganska kuperade mil).

När bergen är för höga blir passen också höga.

När bergen är för höga, då är människorna små.

Men det är klart, människan kunde ha varit ännu mindre om jag valt ett annat tillfälle, men nu gällde det ju att motivera även den sista bilden, och det här med "när bergen" är ju bara en efterkonstruktion.

 

Vi återvände sedan till tältet som stod uppslaget  längre ner i dalgången, i videsnår som bidrog till kvällsbrasan. Kylan kröp  snabbt närmare när solen gick ner.

Sydligaste Grönland för 39 år sedan.

Visste inte att jag fångat sådana kändisar på bild. En solig eftermiddag på Stadion, del 2.

Starten har just gått och det är 12 varv kvar. Det tyder på att det är ett 5000-meterslopp.

I täten den finske löparen Jouko Kuha (18), som tidigare på sommaren satt världsrekord på 3000 meter hinder på samma bana. Hinderlopppen på Stadiongalorna var alltid en fröjd att se, med stora delar av världseliten samlad och ofta världsrekordförsök. Men nu var det halvmilen och jag tror att Kuha agerade hare.

.

Ny farthållare. På tredje plats ligger nu Ron Clarke (15), Australiensaren som härjat i världsrekordtabellerna några år.

.

Loppet följs med spänning

.

Nu bara tre varv kvar...

.

... och ett varv kvar.

.

... och Clark som inte var någon bra spurtare blev tvåa

Nummer 13 (som jag inte visste namnet på) vann. Tack vare Erik har han numera namnet Lajos Mecser. Trea kom Tunisiern Gahmoudi, som senare på hösten vann OS-guldet i Mexico. Där kollapsade Clark på grund av den höga höjden och led av sviterna  långt  efteråt. Kuha valde som låghöjdsmänniska att stanna hemma.

.

Tidsperspektiv: de här ynglingarna har säkert hunnit fylla 50 för några år sedan.

Det lönar sig att gräva i gömmorna, det är så mycket man glömt bort att man har och att man gjort, och som inte bara är personliga minnen och faktiskt tål att visas upp.

PS. ...och precis när jag publicerat detta möts jag av nyheterna från Boston ...

.

Augustisol i den gamla Stadionborgen.

Torben Gruts gamla Stadion-borg från 1912 var fylld av åskådare denna sköna augustikväll. Kvällssolen  gick lågt och lös publikhavet på läktaren  mot Lidingövägen rakt i ögonen.

Åskådarna framträder inte som individer på bilden, utan just som det hav av människor som de är. Det såg jag nog inte då, och jag tyckte nog inte att det var en lyckad bild. Människorna  är bländade och de är inte skarpa.

Idag gillar  jag bilden.

På innerplan står de riktiga fotograferna. Själv befann jag mig på ståplatsläktaren.

 I bakgrunden ligger ribban på 4.70 och hoppare  nr 1 ska hoppa.

Här har jag behållit scannerns bruntoning och inte beskurit bilden i ett försök att ge bilden en lite mer  historisk prägel.

Stavhopparna har visst hunnit till andra omgången.

Klart för start.

.

Publiken är fokuserad

.

På upploppet.

.

Dags för 800 m antar jag.

Det här var nog bilder som jag då tyckte var lite banala (även om jag säkert inte skulle ha använt det ordet) och hade förmodligen ingen tanke på att de skulle kunna  ses i ett historiskt skimmer många år senare. Jag gick ju inte dit för att fotografera,  jag gick dit för att se tävlingarna och passade tydligen på att ta med kameran just den här gången. Det är jag glad för nu.

Byggfutten - de har ju rast också.

Jag avslutar min lilla bygg-exposé med en matrast.

En oskarp översiktsbild.

En felexponerad översiktsbild.

Men resten av bilderna är lite mer hyfsade.

Byggbasen och mannen med de mörka glasögonen tog också rast.

.

.

En spader hann de med också.

.

Omplåstring?

.

Undrar vad jag ska gräva fram ur gömmorna nu? Något mer jag har glömt bort?

.

byggfyran -de bygger på höjden - och titta, jag kan se hem!

Byggfyran? Ja det är fjärde inlägget med bilder från detta bygge för 43 år sedan. Det kan nog inte räknas som ett nytt hus längre. Undrar hur det ser ut idag, och hur det ser ut däromkring, jag kanske skulle återvända dit och se efter någon dag. Men nu återvänder vi till en solig aprildag 1970 och till dessa män som byggde i betong.

Det är mycket uppåt i bilderna för jag kunde inte riktigt komma upp till deras nivå.

Ovanför våra huvuden reser sig byggkranen.

.

.

Titta, en besökare med mörka glasögon. Kan det vara en sådan där ingenjör som pratar med byggbossen? Han har hjälm på sig, undrar om jag också fick låna en sådan. Det är så mycket jag inte minns, men många minnesfragment dyker upp när jag scannar in sådana här gamla bilder, och frågorna är minst lika många som minnena.

.

Kranskötaren har en upphöjd position.

Här står han på sin plattform.

Här kunde jag se hem. Vi bodde ovanför lampan till höger om mannen. Innanför det översta badrumsfönstret där har säkert den här filmen legat och sköljts.

.