Först arbete, sedan mat. Inskannad Tri-x från 1969.

Mina inscannade lumparminnen fortsätter...

... vi tar en vända till i sommarvärmen på Sand

Lanceringsupplag.

Det måste sitta stabilt när några ton bro skall rullas på plats.

När man jobbat hårt är det skönt med mat och dryck.

Snuskburk och kåsa...

Sandin (eller var det Sundin, vi hade både och), serverar Jonasson och Fors. Förmodligen hade de förnamn också, men det är efternamnen man minns.

Titta, gammal hederlig svagdricka också.

.

Sand! Och sol! (Fortsatt nutidshistoria)

Den soliga sommaren 1969 på Laxön blev  lika mycket en solig sommar på Sand. Här har många svettats, inte bara vi.  Sand ligger en dryg km nedströms kraftverket i Älvkarleby och drygt 2 km språngmarsch från Laxön. Språngmarscherna hem var jobbigast, inte bara för att man jobbat en hel dag utan också för att då var det uppför, och  har man jobbat hårt en hel dag är alla uppförsbackar jobbiga.

Sand i sol. Det är nog många ingenjörsoldater som tyckt att det varit ett helvete, och då även utan sol.

.

Furir Wedin förbereder dagens lektion.

I materialupplaget beskrev han de olika byggdelarna. Snart fick vi också lära oss hur tunga de är.

Det var som ett jättestort Meccano eller Lego, men delarna var i stål och stora och otympliga och tunga. Att flytta ut dem ur förrådet blev en av sommarens första uppgifter, men som tur var fanns det tre plutoner på Laxön, så vår pluton behövde inte bära allt.

Allt jobb var inte hårt. Ska man bygga tunga broar,  som ska bära en 50 tons stridsvagn,  gäller det att vara noggrann också, annars kan det  lätt bli snett och framförallt gå alldeles snett .

Repetition av mattekunskaperna, det behövs räta vinklar. Kan det vara en egyptisk triangel?

Som ni ser har alla bar överkropp, även befälet. Det gällde ju enhetlig klädsel. Om en frös och måste ta på sig, måste alla ta på sig, eller han frysa. Något mellanting fanns inte.

Jag har tagit en hel del bilder av de här enklare och inte så tunga arbetsmomenten, medan de tunga momenten till stor del saknas. Då var jag förhindrad att fotografera, eftersom jag alltid (nästan) fick sådana uppgifter, inte av någon otur eller elakhet, utan helt enkelt för att vi som inte var sjukskrivna och därmed befriade  från tunga lyft, aldrig kunde få lättare uppgifter. Det säger kanske lite om hur tungt det var.

Myglare? Inte så många i alla fall. Stämningen i plutonen var inte sådan. Killen i sängen under mig var fotbollsspelare och hade en gammal knäskada och kämpade på tills han fick nog och gick till sjukan, där läkaren  gav diagnosen: "Petterson, jag ska säga er som det är, att hade ni varit häst, hade vi skjutit er".

.

Men det är klart  att vi hade rast ibland.

Då kan det ju passa att ta en paus i berättandet också.

Vad gjorde grabbarna på Laxön sommaren -69? Ett kapitel svensk nutidshistoria kan börja.

En del hade redan fyllt tjugo år. En del skulle göra det senare under året.  Några var fortfarande bara arton. Nu har alla passerat sextio. Jag hade fått fototillstånd, så jag kunde fotografera.

Negativen har inte förvarats optimalt under dessa år och bär tydliga spår av tidens tand. De har hela tiden förvarats i negativblad insatta i pärmar, men sedan har dessa pärmar inte legat i någon god arkiveringsmiljö. Tillsammans har bevarade  torkfläckar samt ansamlat damm och skräp satt sin prägel på bilderna. Jag har plockat  bort de värsta vita fläckarna efter inscanningen, men har i övrigt inte gjort så mycket för att städa. Jag skyller på att det ger en historisk stämning.

Några av de här killarna kom jag att tillbringa 15 månader med, tre månader denna första sommar, sedan 12 ytterligare månader ett år senare. Några dröjde längre med de avslutande tolv månaderna, och några sorterades bort på vägen. Men andra kom till.

Vad jag minns var det en varm och solig sommar, åtminstone den tiden vi var på Laxön. I augusti när vi kommit till  Solna, regnade det.

Uppenbarligen en helt ostädad bild. Hur kom den igenom visitationen?

Det är märkligt det här med tid, när jag tittar på bilderna, och tänker tillbaka, känns det som att det inte är så länge sedan, men bevisligen är det så. Och då är förstås bilderna lika gamla...

Kameran var en Minolta  SRT-101, och filmen var Tri-x, så långt är jag säker. Jag hade ett 55 mm 1.7 och kanske hade jag hunnit köpa min 35:a också, men jag är inte säker. Som fattig student var inte investringstakten så hög.

Jag hoppas att alla negativ inte är lika motsträviga som de här, så att historieberättandet inte kommer att bli alltför tungrott...

.

På hal is?

Våris eller spåris eller kanske både och.

Vårsolens skuggor fyller i isens mönster

Ibland blir ljuset dominant och tar över bilden.

Vatten kan blanda sig i leken

.

Svartvita mönster duger det med...

.

Kärt påskbesök och fynd från vinden.

Min dotter är hemma i Sverige några dagar över påsk, och då är ett kärt besök hos farmor en given punkt på programmet, och pojkvännen är förstås med.

Det finns saker att berätta.

.

Hänger upp en påskkäring.

Med ungdomlig hjälp baxades några flyttkartonger ner från vinden( tack kära dotter!), och det var många gamla diabilder som kom fram i ljuset, många välbevarade, men en del åldrade av tidens tand och olämplig miljö.

Ner ur gömmorna kom även mina gamla lumparbilder, ett tidsdokument från en epok som försvunnit.

Ett uppslag ur pärmen.

Pärmen med negativ fanns också där, så när vardagen kommer blir det nog scanning igen...

Glad påsk alla påskkäringar  och påskgubbar!

.