Det skulle inte bli några bilder idag, det kände jag på mig, och jag höll på att få rätt, men räddningen dök upp i tid.

I morse var det inte läge för att fotografera, alla bilder var ju redan tagna, det var jag helt övertygad om, och om det skulle finnas en otagen bild skulle jag varken se den eller ha lust och förmåga att ta den, och lika positiv kände jag mig på jobbet.  En  helt onödig dag kändes det som, helt bortkastat att stoppa in den i almanackan, och det var inte för att det var måndag. Den hade varit lika onödig var den än hade varit instoppad. Som tur var låg det enkla arbetsuppgifter och väntade på mitt skrivbord.

Inte var det mycket bättre när jag gick hem. Världen kändes onödig där jag gick, kameran i väskan kändes lika onödig den och i ren protest bestämde jag mig för att ta en dålig bild. Jag såg bilen och trädet och tänkte att "nu ska jag göra en ful bild, där trädet står mitt i bilden, som det inte ska göra,  och skymmer och klyver bilden i två delar.

Det hände något i mig när jag tog bilden, när jag upptäckte att jag inte kunde göra ens en totalt misslyckad bild, utan hade skapat något som jag faktiskt gillade på något sätt. Här hade verkligen den omedelbara återkopplingen som man kan få med digitalkameran betydelse, för den ändrade sinnesstämningen totalt, från att jag var misslyckad till att jag skulle försöka ta fler bra misslyckade bilder.

Jag tog några steg åt höger och tog en bild av en förbipasserande fyrbening.

Sedan var det kört, det var roligt att fotografera igen, och jag var tvungen (läses positivt) att ta fler bilder. Men i snön låg en annan stackare som verkligen var utslagen.

Lite längre bort hittade jag däremot en man som kommit upp sig i livet.

När jag väl kommit igång var det bara att fortsätta. Har det vänt kastar sig motiven  över en.

En sådan där liten svart figur som jag skrev om häromdagen dök det också upp

Längs vägen hade någon lagt upp ett motiv åt mig. Tack för det.

Nu hade livet blivit så roligt att jag struntade i bussen och gick hem. Det var inte dumt, förutom promenaden fick jag fler bilder som jag tror är publiceringsbara, så jag hoppas det finns en historia kring dem också så jag kan blogga lite mer.

Och om det är någon  som undrar är det jag skrivit sant, men det var värre än de inledande orden visar. Ha alltså alltid en kamera med! Den kan göra underverk.

Räddaren i nöden: Olympus e-p1+45 mm/1.8

.

När jag vände mig om...

När jag vände mig om  i mitt förra inlägg var detta vad jag såg...

... i kontrast till det jag stått och tittat på.

... eller så här om vi lägger skärpan på huvudmotivet (?).

Den lilla  lokala mat-butiken? Nä de är utrotade av sådana här bjässar...

Jag fortsatte promenaden som egentligen inte bjöd på några intressanta vyer eller motiv. Det hade jag inte väntat mig heller, men lite luft och lite ut-och-röra -mig fick jag, och det var syftet.

De nybyggda bostadshus som växer upp här, som ersättare till plåtskjulen, har ett formspråk som leder tankarna till stadsmiljöer uppvuxna decennier bakåt. Definitivt en kontrast till miljonprogrammets 70-talsbetong i närheten.

En bro fick det bli också...

... och en slutbild, men egentligen hade jag tappat inspirationen.

.

Det här hade jag inte kunnat tänka mig när jag gick ut på promenad idag...

... men i och för sig hade jag inte heller någon aning om vart jag skulle gå. Syftet var bara att gå, inte att gå någonstans. Jag gick åt vänster. Det är inte ofta jag gör det, jag går oftast rakt fram eller till höger. Numera. Innan den lilla Konsum-butiken lades ner gick jag oftare till vänster. Numera finns det bara stora opersonliga matpalats i närheten.

Jag hade inte väntat att finna vad jag fann, jag trodde det fotografiskt skulle bli en innehållslös dag, men när jag plötsligt såg halade jag upp kameran ur fickan.

I färg (men inte mycket)

I svartvitt.

Jag gjorde fynden i bergväggen  där jag gick, och de fanns på bekväm fotohöjd.

Också färg, men inte heller mycket.

.

I ett annat parti var det uppenbarligen en helt annan färg på berget.

Jag tycker det lite liknar ett flygfoto av ett obebyggt landskap. Det finns ju inga vägar.

Här var det ännu färggrannare...

Var jag var?

Det kommer nog att framgå i nästa inlägg. Då vände jag ryggen åt bergväggen och tog bilder åt andra hållet.

Ha det så bra till dess...

Kameran jag råkade ha med: Olympus Pen ep-1, med 45mm/1.8

Jag bara luras! Bilder där färgen är borta.

Som så ofta när  jag ska åka buss hem från jobbet hamnar jag här, i den mysiga miljön under tunnelbanan där bussarna kommer och går. Människorna kommer också och går, om de nu inte springer för att hinna.

Men riktigt såhär ser det ju inte ut, jag har ju tagit bort färgen. Lurendrejeri, förenkling eller bara ett sätt att berätta? Kanske är det ungefär så här vi uppfattar miljön, när vi står där mitt i betongen, i kylan, i väntan på något som inte verkar komma.

Manipulation eller förenkling? Vi tar ju ändå inte in allt i en sådan här scen, när vi står där. Lyckligtvis filtrerar våra sinnen informationen, så vi inte blir vansinniga  och får hjärnan att gå i spinn.

Jag tror att ordet manipulation i sig är förvirrande i det här sammanhanget, vi blandar ihop den gamla svenska betydelsen som snarast handlar om att luras och den inlånade engelsk/amerikanska innebörden att ändra något.

I den här bilden fattas det information. Färgen är borta och skylten är avbruten. Men vi klarar förmodligen av att tolka bilden ändå och förstå vad vi ser.

Så här ser det ofta ut i väntans tider. När kommer bussen?

De här varelserna bryr sig nog inte om busstider.

Till slut en bild med färg. Exakt samma råbild som den ovan, men med färginformationen kvar.

Är då den här bilden sannare? Den ljuger radikalt på en punkt, det ser varmt och skönt ut, färgerna gör bilden behagligare. Att det var -13° syns inte.

Ett tack till Anders F som gav mig inspiration till texten. Bilderna hade jag redan och de är tagna igår med min lilla kompakt Samsung EX1

Bara färg idag, garanterat fritt från svarta figurer.

Jag börjar idag där jag slutade igår men idag blir det färg, extra färgglatt  på fredagskvällen, även om det blir underground-bilder från Kista-betongen.

Annars är det inte så mycket att säga, annat än att de tre första bilderna är tagna igår.

.

Idag såg färgen ut så här.

Men jag flyttade mig till den andra tunneln under centrum-komplexet.

Uppenbarligen blev det fordon i rörelse idag i stället för små svarta figurer.

Sedan var det bara att följa trottoaren.

Slut för idag, tack för idag!

.