Det fanns så mycket mer...

Det fanns hus...

Det fanns någonstans att sitta ...

Det fanns grönska...

Det fanns skönhet i åldrandet

Det fanns svartvitt landskap...

... och allt bara runt husknuten.

I Gryningslandet?
Eller var det Gränslandet.

Astrid Lindgren skrev om Skymningslandet, då måste det väl finnas ett Gryningsland också.

I alla fall var det lite så jag kände det, när jag gick där, en fuktig morgon.

Jag kunde inte undgå att se och fångas av naturens skönhet, trots att den befann sig i ett stadium av nedgång,  förfall och upplösning.

Jag befann mig  i ett geografiskt gränsland också, inte bara på gränsen mellan skönhet och förfall, utan även i snapphaneland, på gränsen mellan de vilda farliga skogarna och det öppna Skånelandskapet.

Mörkret fanns ju närvarande också, men visade upp sig från sin bästa  sida, speglande världens skönhet. Men även den hemlighetsfulla vattenytan kan väl vara ett gränsland, mellan det synliga och det dolska därunder som bara kan anas.

Men allt det här såg jag inte när jag gick där, i alla fall var jag inte medveten om det, utan det är något som framträder nu när jag bloggar. Jag noterar också en annan sak: för några år sedan hade jag frossat i mörka bilder av det mörka vattnet, nu får det räcka med en. Mer behövs inte.

.

Också en sorts höstfärger.

Visserligen är bilderna gamla, från i går, men jag tar mod till mig och lägger upp dem ändå.

Löv och nymålade lekredskap sätter lite färg på betonglandskapet.

Ny, eller nygammal och nymålad.

Det finns så konstiga saker nu för tiden...

Här var det mer traditionella färger.

Taget med en sådan där kompakt man alltid kan ha med sig.

Hoppas ni inte har ätit för många kanelbullar idag. Själv är jag en kanelbulle...

.

Det blev ett par rutor i färg också...

... i går alltså. Som komplement till de svartvita alltså.

Första rutan: månen var inte full i alla fall.

Andra rutan: en bakingång.

Annars då? Jag ligger lågt med både fotande och bloggande just nu, men försöker i alla fall hålla huvudet ovan vattenytan, bildllikt talat.

Skulle du vilja bo här?

Det är i alla fall vad de har tänkt sig, i ett av Stockholms högsta hus.

Det är förstås inte byggt ännu men reklamaffischerna har funnits där i flera år. Bara 1,8 miljoner för en tvåa och "nära till allt" som det står i reklamen.

Fina promenadvägar i grannskapet.

Nära till naturen

Goda kommunikationer.