Det är bäst att snåla med skärpedjupet och spara det till någon annan dag när man behöver det bättre

Det var en tanke som slog mig där jag gick, man kanske inte ska slösa med det lilla skärpedjup man har, det kanske behövs bättre någon annan gång. Den som spar han har. idag slösade jag inte, jag körde med 45 mm och bländare 2 eller 2.8. Kanske skulle jag ha varit ännu snålare.

Länge trodde jag att i dag blir det inga bilder, men när jag klev av bussen tänkte jag att det vore väl alldeles för ynkligt om det inte blev åtminstone en bild. Det fanns ju i alla fall betong och ogräs att klämma in i skärpedjupet, även om jag inte tycker det ser särskilt inklämt ut i först bilden.  Kanske var det först efter den jag blev snål.

Mer av det lokala ogräset, här försett ned en förtjusande bakgrund av oskarp reklamblaska som lagt sig att vila längs vägen.

Lite mer av den lokala blomsterprakten, här i en form som var enkel att klämma in i ett litet skärpedjup.

Polaren bredvid var en mer färgstark individ, även om han stod där i lönndom.

.

En del vet inte hur färggranna de ska vara. Skäms de inte för att ta i sådär mycket.

.

Så egentligen hade jag inget vettigt att komma med idag. Jag har tänkt för mycket på jobbet idag, så det fanns nog inga tankar kvar. Då får det bli som det blir.

Ha en skön kväll!

.

Ljus över tornet i morse, tur att jag hade lill-kameran med mig.

Jag trodde inte jag skulle fotografera något idag, så jag beslöt mig för att inte ta med någon kamera i morse, men lite naken kände jag mig då, så jag petade ner kompakten för säkerhets skull.

Tur var det för det var lite vackert ljus i morse och tornet blänkte så fint där det tittade upp över hustaken.

Det fick bli en svartvit  variant ovanför skoltaket också.

.

Stack upp över träden gjorde det.

På närmare håll blir bilden en annan.

Solen eldar på rejält.

När jag gick hem var allt mer normalt.

Ett vanligt vardagsgrått torn.

Taxibilarna väntar förhoppningsfullt på kunder.

Samsung EX1

Bildsamtal eller bara tittande?
Vernissage, del 2.

Det blev några bilder till från gårdagens vernissage på Midsommargården. De får tala för sig själva.

.

.

.

.

.

.

På fotografisk vernissage med kompaktkamera, duger det?

Jag hade tagit med min nya kompakt för att se hur den skulle klara sådan här miljö. Att den klarar av norsk kustmiljö och fotofika i Uppsala visste jag redan, men hur det skulle gå vid Telefonplan kunde jag bara ana.

Bengt och Ylva i samspråk.

Jag koncentrerade mig på människorna som var där. De utställda  och upphängda objekten tycker jag man ska gå dit själv för att se, så dem riktade jag inte kameran mot.

Även de yngsta kom dit.

Där fotografer samlas tittas det på bilder, men även kameror  kan vara intressanta.

Curt och Bengt. Curt har köpt en ny kompakt att ha i bakfickan.

Även Thomas var nyfiken på nyförvärvet.

Men titta, det är någon som tittar på bilder också.

Här pratades det bild också, det hörde jag.

Peter och Bengt i snackartagen

Visst kan fotografering vara roligt!

Men efter en stund kan det vara skönt att koppla av med fika.

Jag tycker kameran fick godkänt även i den här miljön. Kanske återkommer jag om den andra kameran också klarade av miljön. Bilderna då? De var värda att se! Och människorna värda att träffa!

Den ensamme golfaren och lite till.

Egentligen hade jag stannat för att fotografera runstenen, men ljus, motiv och objektiv stämde inte i går, så det fick bli några nypon.

Det var då jag upptäckte honom. Han var också ensam, men jag vet inte om han upptäckte mig.

Den ensamme golfaren.

Mitt i slaget.

Går därifrån.

Där stod jag med min runsten och min kamera...

... det var inget annat att göra, än att gå en annan väg.

På andra sidan bron fanns det buskar, och där skakade jag loss.

En buske medan jag fortfarande höll kameran still.

M4/3 med 55 mm