Usch vad sådant här är svårt, att gå på gatan när solen är stygg

Skulle ta mig hem från Kungsholmen och travade iväg mot pendeltågsstationen, men inte den närmaste, för att vandringen skulle bli lite längre och för säkerhets skull hade jag en kamera i väskan.

Går åt olika håll.

Kameran åkte fram när jag såg ljuset. Kanske kunde det bli något. Jag tycker ju inte att jag behärskar det här, rörligt gatuliv och hårt ljus samtidigt. Dessutom ska bilden på något sätt bli både bra och intressant. Jag märker ofta att det var som landskapsfotograf jag utvecklade min känsla för bild och komposition en gång i tiden. Det är ofta det seendet som slår igenom även inne i stan och när jag kommer hem och tittar på bilderna tycker  jag inte att de är lika intressanta som när jag stod där och lyfte på kameran för att fånga ett motiv.

Jag placerar gärna människorna som små stafagefigurer i stadslandskapet.

Vad är det jag vill egentligen? Det vet jag nog inte riktigt. Jag prövar mig fram, och jag ser vad jag ser och så får det bli som det blir. Så småningom kanske jag förstår vad jag håller på med...

Skuggor kan vara intressanta, och texturen på muren (oavsiktligt rim).

Ett hastverk. Här har jag tagit bättre bilder, men det var för mycket hinder i vägen idag.

Lika bra då att bara skjuta iväg ett skott på måfå och se vad det blir, snett och dant. Man kan ju alltid skylla på den konstnärliga friheten (fast det kanske handlar om den egna ofullkomligheten).

Ljusfläckar på väggen. Vackert, måste fotograferas.

Alldeles omedvetna om varandras existens vandrade de unga tu in i bilden från varsitt håll och möttes framför mig.

Här var det tvunget att bli färg!

Två pizzakartonger. Det började med det. Sedan fanns det ju en rosa(?) säck också!

Ja, vad kallar ni den där färgen?

Plötsligt dök det upp en ljusorm på trottoaren.

Det var en reflektion, det där till höger. Fattade aldrig varifrån.

Tour de Kungsholmen?

Kungsholmen runt?

När jag kom hem var det aftonljus.

.

Hur en cykelpump resulterade i kossor

Jag grävde fram min cykel ur cykelförrådet, där den stått i träda sedan jag fick ont i ett knä i höstas. Den behövde pumpas, så då pumpade jag. Sedan behövde den provköras så då blev jag utpumpad. Tur att jag hade en kamera med mig...

Nej, det är inte jag, det var en motionär och den stackaren hade ingen kamera, så han var tvungen att cykla hela tiden.

De här motionerade inte det minsta...

Jag gav mig på sådana här motiv, men det gick inte. Jag blev överfallen...

Myggen hade vaknat!

Det var lugnare att fota kossor (även om det inte bara var kor).

Då kom jag att tänka på ett blogginlägg jag skrev för några år sedan som handlade om kornas form på något sätt, så jag plåtade suddiga kor.

Jag hittade blogginlägget. Det handlade inte om kor utan om  Kandinsky . Och "Betraktaren får inte förvänta sig att identifiera föremål utan fastmer själstillstånd".

Själstillstånd?

Koformer igen.

Eftersom jag började med en svartvit slutar jag med det också.

God natt och sov gott!

Tankar eller observationer...
...eller var det idyller jag tänkte på

Kanske är det dagens upplevelser det handlar om, de där små obetydliga som man kanske knappast läger märke till, så små att de varken är händelser eller observationer, men ändå faktiskt finns eftersom kameran fångat dem, och någon innan dess måst uppfatta dem och tagit bilden.

Det är något som flyger i luften...

Vardagliga observationer står det som underrubrik till min blogg. Det var länge sedan jag skrev de orden, så de hade jag glömt bort, men idag observerade jag dem igen. Kanske för att det var där jag var tillbaka idag, både i bilderna och i den väg jag gick, den väg där många bloggar fötts i mitt huvud, det huvud där flanera, spatsera och spankulera åter dök upp i cirkusen av ord som gärna förnöjer mig under vandringen (eller var det en promenad).

Synonymer och associationer är roligt!

Idyll eller observation...

Jag konstaterade att det var skönt att gå där, eller kanske lufsa, det gick inte fort för det var en sådan njutning att det fick inte gå för fort.

.

Idyll eller bara vackert?

Som jag gick där funderade jag på om ordet spankulera kunde ha tyskt ursprung (det gäller att uppehålla sig med de stora avgörande frågorna... ) och när jag kom hem försökte jag surfa mig till visdom, men spårade förstås ur 0ch hamnade på "Konditionalsätze im Deutschen" istället, och njöt av det.

Det är skönt när livet inte behöver vara planerat utan blir precis som det blir.

Ligger där den alltid brukar ligga. Idylliskt?

Idyll förresten, det ordet framkallade reminiscenser från skoltidens lektioner i litteraturhistoria, så när jag kom hem  var jag också tvungen att kolla vem som skrivit "Idyll och epigram" eftersom det var totalt bortblåst ur skallen. Det var tur att jag inte gissade, för det hade blivit alldeles fel. Kanske borde jag skämmas lite för att jag inte kom ihåg.

"Observationer" skrev jag visst också i rubriken, då kanske det här får bli dagens observation:

Observerat i gränslandet mellan Stockholms och Sollentuna kommuner.

.

Återvända till favoritmotiv kan vara svårt --inte minst i vykortsväder -- men det kan ju räcka med att gilla läget

Jag gillar läget.

Det gjorde jag redan första gången jag kom hit, det är något speciellt med platsen, och då inte bara åldern. Känslan på något sätt. Kanske det öppna landskapet.

Därför återvänder jag gärna. Det är ju inte så lång omväg. Men det kan vara svårt att återvända med kamera när man redan fotat här flera gånger. Visserligen växlar ljus och årstider, men vinklarna känns begagnade.

Öppet landskap kan man snacka om här, nästan som att stå på en liten ö mitt ute i havet. Jag kan förstå varför de valde den här platsen. Det är lätt att tänka tusen år bakåt i tiden.

Byarna syns i fjärran. Tänker man sig vatten emellan går det att färdas med båt.

Jag utmanade det hemska motljuset och tror att jag i alla fall fick en liten poängvinst, men någon klar seger var det inte. Jag var tvungen att beskära bilden i ovankant.

Mycket gult var det. Mumma för maskrosälskare.

Här hittade jag i alla fall en ny vinkel. Om det automatiskt innebär att det blir en bra bild vet jag inte, men det var roligt.

På vägen hem tog jag en extra sväng.

Jag kommer att återvända hit.

Vackert i skogen - om det inte vore för människorna

Bara en dagsfärsk reflektion, när jag passerade ett skogsparti...

Fast det ska förstås erkännas att vare sig motorväg eller bebyggelse var långt borta...

.