Ett torn och en japan
men ingen Bellman.

Idag blev det inga bilder, det var mörkt ute och rörigt inombords,  så jag fick leta rätt på gamla bilder från i förrgår när det var ljust både ute och inne.

På slutet av min förrgårspromenad hade jag ju fått syn på en  gammal bekanting som jag sedan slösade ågra rutor på. Om man nu kan slösa på rutor med en digitalkamera, filmen verkar vara så lång i den, att den aldrig tar slut.

Den gamla bekantingen gömmer sig bakom en björk: Kista ScienceTower. Men kan man vara säker på att tornet inte bara är en ursäkt för att få fotografera en sandlåda?

Här tittar tornet fram lite mer, men grund-idén är densamma, det är annat som dominerar i bilden och kanske det är det andra jag vill fånga och visa upp.

Här måste jag erkänna att jag har en inspirationskälla. Jag stötte på honom i en tysk bokhandel för ett kvartssekel sedan, ja inte personligen då, utan i form av en bok, skriven av en tysk fotograf. Denne fotograf skrev hur han hade blivit inspirerad av en japansk konstnär som levde för 200 år sedan: Hokusai. Jag hade aldrig hör talas om honom då, men speciellt fascinerades jag av idén och genomförandet i hans "36 vyer av berget Fuji", där berget finns med i varje bild, även om knappt någon av bilderna egentligen är en bild av berget.

Sedan dess har jag förföljts av idén att göra något liknande. Kanske med Science Tower som statist för Fuji. Delvis är det sådana tankar som får mig att ta sådana här bilder. Jag gör  det inte bara för att ta en serie bilder utan även i enstaka bilder där jag låter annat dominera bilden det det jag egentligen vill visa eller skildra. Kanske för att världen är så stor och det jag fotograferar är  jämförelsevis så litet. Eller kanske för att jag har en lätt ironisk syn på världen och livet.

Tornet igen.

Ett annat torn, men samma tillfälle.  Och i färg. Jag ville ha med det röda, så jag talade om för kameran att "nu kör vi färg".

Victoria Tower, höghushotellet i Kista. Lite fixeringsbild är det.

Då ska väl även Science Tower få lite färg.

Innan jag var framme vid mitt mål visade tornet upp sig så här.

Sedan var det ingen idé att ta någon mer bild.

Efteråt med ISO 3200 i mörkret

Hamnade på ett fik på söder
Där fångade jag några fotofarbröder

Jag fortsatte med svartvita spår
och annat jag fann längs vägen...
skog och träd och höghus å så'nt

... i går alltså...

...och kom in i skogen mellan de öppna fälten och de höga husen.

Där stod ett träd.

Sedan hittade jag tillbaka till spåren i snön.

Bilspår eller hjulspår?

Det var fint åt andra hållet också. Kurvor är alltid sköna.

Studie i krökningsradier?

Och så hittade jag en ny gångtunnel!

Ja, ny och ny. Den har några decennier på nacken, men det är nog första gången jag har passerat här, och framförallt har jag inte fotograferat den förut. Och inte gått in i den heller, jag skulle åt ett annat håll. Det får bli ett framtida nöje.

Plötsligt får jag se en välbekant byggnad. Då vet jag att jag är på rätt väg.

Det blir många bilder när det är snö. Eller är det för att nya vägar lönar sig.

PEN, 17 mm

Kommer snö, kommer spår...
sedan jag nya vägar går

Redan därhemma (nej, jag bor inte i ett garage) hittade jag spår

Där bussar går, blir det  smutsiga spår.

Spår överallt

Kliver man av vid fel hållplats (med flit)  kan man få förmånen att gå längs nya spår för att ta sig fram mot målet.  Att jag aldrig tänkt på det förut.

Vägval.

Han följde det spåret. Det gjorde inte jag.

.

Också ett spår.

Ett spår som till Mora bär? Det börjar i alla fall åt rätt håll.

En annan sorts spår.

Spår av forna tider.

Snapshots längs vägen jag gick, med Olympusen redo  i ena handen (men nere i jackfickan när jag inte fotade, för att inte frysa). Spännande med nya vägar. Jag har visserligen cyklat här någon gång, men då gick det så fort.

.