Ja, det blev ju bilder idag med...

Nu har jag fotograferat på väg till och från jobbet, varje dag hittills den här veckan. Efter ett sommarlångt uppehåll ska det bli spännande att se vilka nya bilder jag kan krama ut ur den välfotograferade vägen. Eller kommer det bara att bli gamla tråkiga favoriter i repris.

Här var gräset så frdigt fuktgrönt efter nattens regnande och det blänkte lite i asfalten. Jag gillar formerna just här och att bilen kom och förstärkte parkeringdäckets röda balkar gjorde ju inte bilden sämre.

Men jag har ju tagit bilden förut, lite annorlunda, lite andra färger, lite torrare, lite blötare, lite kallare... Men det hjälper inte, jag vill ändå ta bilder här. Till vad nytta? Tja, jag gillar att ta bilden. Räcker det?

Den här pölen fotade jag igår med. Den var blötare idag och inte lika mycket  solfläck, men den behövde fotograferas även idag.

Sofforna vid lekparken.

De står troget där, i ur och skur. Idag vågade jag smyga in under träden och fotografera dem, blötan gjorde att det inte var några barn där och då kunde jag göra det utan att bli misstänkt.

Sedan var det slut på morgonmotiven.

Men det kom ju en eftermiddag också!

Solen började kasta sneda strålar över nejden och illuminerade bara partiellt. Bitvis spännade, bitvis besvärande ljus. Tur att någon gick där.

Långa blev skuggorna under elektroniktemplen.

De blev svarta, skuggorna, svart och vitt, något annat var inte möjligt.

Detsamma gällde den lilla pölen.

Svartvitt!

Men innan jag kom hem fick jag en föraning om vad som komma skall!

De röda färgernas tid är i antågande.

Håll er beredda!

Och det var förstås lille PEN som var med på färden,

med 17 mm pannkaka på magen.

Åter till den vardagliga rutten

Långsamt återgår jag till de vardagliga rutinerna efter sommarens äventyr och utflykter och har redan börjat nöta på den välbekanta rutten, mellan hem och arbetsplats, men det var först idag som jag hade vardagskameran med mig, lille PEN alltså, så att jag kunde fånga in upplevelserna.

Jag öppnar försiktigt med lite kantsten i den första tunneln, där morgonljuset skapade ett motiv åt mig.

Sedan hann jag bara ut ur den innan nästa observation uppenbarade sig.

När jag passerade här förra veckan pågick en fullödig filminspelning i tunneln, men då hade jag ingen kamera med mig, så det får ni inte se.

Möte mellan trafikslagen.

No comments.

Lite senare fastnade den här uppstickaren i kameran.

Den sticker upp lite här och där faktiskt.

En reslig typ, men bara en våning högre än Science Tower i bakgrunden

.

På den här sidan börjar byggarbetsplatsen se riktigt städad ut.

Och vänder man sig om, ja då ser man detta.

Det får bli dagens dagsfärska dagsnoteringar.

Olympus PEN + 17 mm pannkaka

Efteråt gick jag längs ån
hittade vatten, broar å sån't
samt speglingar och folk förstås

Efteråt är förstås efter att vi åt, sittande på fotofika invid ån.

Fyrisån.

Min väg tillbaks till bilen gick längs promenadstråket parallellt med ån och där dök förstås nya motiv upp. Det borde ju vara en välfotograferad å med tanke på hur många som går där, men jag valde ändå att försöka fånga lite av det jag såg.

Broar kan man inte undvika. Vad vore en stad med å utan broar?

Jag gillar speglingar, alltid intressant att se hur vattnet återger omgivningen, och hur det ändrar på strukturen. Därför riktade jag kameran neråt.

När jag höll på att göra i ordning bilden för bloggen, fick jag en idé: varför inte vända bilden uppochner så att allt inte är uppochner. Plus en liten beskärning.

Kanske en akvarell? Vatten och färg! (Bilden ska förstås förstoras så man ser strukturen)

Onekligen ett annat uttryck än i den första skarpa bilden.

Vandrade sedan vidare till nästa bro.

Jag valde att lägga skärpan på de bullätande flickorna i förgrunden och bländade inte ner för att få bron skarp utan lät den få en lätt oskärpa. Det var på något sätt självklart att göra så.

Blev det en bild på flickorna eller en bild på ån eller en bild på bron? Ingetdera tror jag. Det är en bild på helheten. Plockar man bort någon av beståndsdelarna rasar bilden.

När jag kom närmare bron fick jag ett annat utsnitt av verkligheten.

Några andra par ger bilden liv: En skön lördag vid ån.

Som sagt, en skön lördag vid ån.

En annan vy av bron och en annan bild av "skön lördag".

En annan sorts "skön lördag" vid ån

Finns det fisk inne i stan?

Vandra vidare...

Noteringar från en skön lördag (i går) i Uppsala.

.

Fotofika med fikafoto
eller fajten mot den hemska solen

Det var ju fikadag idag igen, i soliga Uppsala i ett soligt och vältrafikerat hörn. Jag satt med solen i ryggen, men det innebar ju att de som satt mitt emot hade solen i ögonen. Inte roligt vare sig  för dem eller för mig, det blir ju svårt att ta vettiga bilder på dem, men just därför tänkte jag att jag skulle pröva.

Mörka ögonhålor och fula skuggor, men det är ju så det är att sitta ute och fika när solen är stark, så det är nog så att jag har fångat verkligheten och inte tagit finporträtt

Koncentration och sol i ögonen. Friskt vågat är hälften vunnet.

Tobbe som balanskonsnär mellan borden. Det gick bra.

Pentax vs. Pentax?

Rauni hade en Pentax, och jag hade ett gammalt Pentaxobjektiv.

Demaskerad?

Hon har tagit av Pentax-masken och solen leker spotlight i hennes skuggiga hörn.

Det var många nya ansikten för mig idag, och nu avslöjar jag mitt bedrövliga korttidsminne, genom att inte ha något namn på de nya ansiktena.

Namnlöst ansikte i samtal med någon till vänster om bilden...

... kanske med just det här ansiktet.

Jag hade ett Takumar 55mm/1.8 på  en m4/3-kamera och det blir ju ungefär som ett kort porträtt-tele, så det kanske var naturligt att försöka ta porträtt. Samtidigt gav det en övning i att fokusera manuellt, något som blivit svårare när ögonen åldrats och glasögonen envisas med att vara i vägen.

Tycker dock att jag lyckats placera skärpan där jag vill ha den på de här bilderna, och också fått bakgrunden ungefär som jag önskade.

Mitt emot mig satt det här ansiktet.

Jag fastnade för den här bilden i blandljus.

Porträtt kan ju faktiskt vara rätt roligt det med, i alla fall om jag får ta dem i sådana här situationer.

Tack för ett trevligt fika!

.

Ett halvdussin från några minuter på en augustistrand

Inte så många ord...

.

.

.

.

.

Blev dom olika beror det på hur jag exponerade där på stranden, inte på vad jag gjort efteråt (Utom den sista då, den tappade färgen i datorn).

.